Även om det strular till tusen med vår ansökan så ska vi ha en liten hej då-fest med våra homies. För två år sedan hade jag lite folk över som grillade hos mig. Känns som en livstid har passerat på bara två år. Sedan dess har jag tagit studenten, skaffat ett nytt jobb, börjat på handels, blivit tillsammans med Erik, lärt känna massa nytt folk och tappat kontaken med många. Av de som var här senast har fyra flyttat utomlands och bor fortfarande kvar där och nu ska vi åka i väg ett år.
Undra vad som har hänt med oss om man snabbspolar tiden ytterligare två år framåt!?