Svenskt vs. Australienskt stall
Idag ska ja åka till stallet igen! De har läger där och barnen ska ha gymkhana och en liten dressyrtävling idag som jag ska hjälpa till på, eventuellt döma. Vilket jag dock inte hoppas eftersom jag forfarande inte riktigt vet hur jag ska uttrycka vissa hästtermer ibland, haha.. Här är iaf en lista på saker som skiljer sig åt mellan svenska och australiensiska stall:
• Ingen rider med väst. Inte ens barnen som hoppar första gången! Dock måste de ju ha väst är de tävlar i terrängen men det är ju regler så det räknas nästa inte
• Barnen får springa runt i stallet och ingen säger åt dom att gå
• Finns inga regler om att man ska börja knäppa upp täckespännerna i en viss ordning
• Hästarna går ute på natten, året om och alla går ute utan grimma i hagen. (De två hästar som tävlas på ****-nivå står dock inne ibland på vintern om jag fattade det rätt, så nästan alla)
• Man leder ofta tre eller ibland till och med fler hästar tillsammans. Går de i en hage långt bort tar man fyrhjulningen och låter hästarna trava bakom samtidigt som man håller i grimskafften(Detta har jag visserligen sett i Sverige också, men aldrig på ridskolor)
• Alla ponnys och små stora hästar går barfota
• Inga ridskolehästar rids med benskydd men de har däremot skarpa bett och diverse typer av bröstor och martingals.
• Hästarna får bara foder 2 gånger per dag. Vilket inte är så konstigt eftersom det är ganska jobbigt att fota 70 hästar ute i hagarna och hålla koll på dom när de ska äta i olika byttor/mobila krubbor och inte sno varandras mat men en stor skillnad från Sverige då det fodras 3-4 gånger om dagen
Jag & Zippan på dressyträning för exakt ett år sedan. En kall april kväll hemma i Sverige. Saknar hästen, tränaren men inte klimatet!
• Ridskolehästarna är sadlade och tränsade när eleverna kommer och det rids nästan bara privatlektioner
• De flesta hästarna på ridskolan är över 15 år gamla men ändå väldigt fräscha då går ute och får varierad träning. Många är också pensionerande tävlingshästar som gått fälttävlan upp till 2 stjärnig nivå innan.
• Alla grimmor läggs direkt på golvet när hästarna går ut från spiltorna vilket jag fortfarande har svårt att anpassa mig till efter att ha lärt mig motsatsen sen jag var fyra.. Haha, så jag går runt och försöker hänga upp alla så fort ja kan!
• Ridskoleeleverna rider generellt på en lägre nivå än i Sverige och det beror nog på att det är mycket billigare att ha häst här. Vill man rida ofta och är seriös så köper man helt enkelt en egen häst!
• Hästarna på ridskolan här blir sällan halta men om de blir det får de massage och en ljusbehandling där de har ont i stället för bara vila. De vill behandla spänningen/problemet och inte bara låta hästen vila för då kommer problemet ofta tillbaka igen. De masserar/ljusbehandlar också alla hästar som har minsta ryggkänning för att undvika hältor.
En dag, tre hästar
I söndags var jag som sagt uppe i stallet. Där hjälper jag till med allt möjligt, är med på lektioner när barnen behöver hjälp, hämtar hästar i hagen, sadlar & tränsar, borstar, fodrar och putsar utrustningen och i gengäld får jag rida. Än så länge har jag fått två privatlektioner tidigare och i söndags red jag tre hästar så då jobbade jag nästan ingen alls i stallet utan red bara vilket kändes riktigt lyxigt! I januari när det var 45 grader och jag jobbade hela dagen utan att få rida var det inte lika kul, haha...
Jag började med att följa med på en av ridskolans uteritter och hjälpte nybörjarna i gruppen från hästryggen. Fick rida en vit liten ponny längst bak, vilket var mysigt. Vet inte när jag satt på en ponny senast! Sedan fick jag rida en valack i paddocken som hette Duke och sen ett sto som hette Nymph. Stoet var riktigt roligt att rida! Mycket egen motor, arbetsvillig och hade lätt för att samla ihop sig. Hade aldrig trott på att hon var 23 om hon inte hade lite svank. Hon är enda hästen i ridskolestallet som rynkar på nästan när man spänner sadelgjorden och har lite personlighet, vilket jag gillar. Både stoet och valacken hade tävlat tidigare och man kände att de var väl ridna och ville jobba trots att de oftast går med nybörjare! Inte alls som stela plankor som vissa ridskolehästar kan vara.
Även om det är nyttigt att rida lektion så var det väldigt kul att få rida själv. Fick ett riktigt lyckorus när stoet började tugga på bettet och frusta. Underlaget var perfekt, det var härliga 24 grader i luften och strålande sol, två rosa kakaduor satt i trädet ovanför oss och runt omkring paddocken sträckte gröna kullar ut sig. Jag kunde inte sluta le! Det är så fruktansvärt kul att rida, finns verkligen inget roligare! Känner mig så lyckligt lottad som är på andra sidan jorden och får rida i de här fina omgivningarna då och då samtidigt som jag läser min drömutbildning på ett bra universitet mitt i stan. Kunde inte fått det bättre! Så nöjd med att vi pluggar i Adelaide. Hade vi valt Sydney eller Melbourne hade vi dels inte haft råd med en lika bra skola och dels hade jag inte kunnat komma ut till stallet lika lätt.
Den lilla ponnyn jag red
Nymph efter vårt dressyrpass! Hoppas att Zippan är lika fräsch om 8 år :)
På tävling down under
Min söndag spenderades på absolut bästa tänkbara sätt, nämligen i stallet.. Blir helt varm i hjärtat av att bara pyssla med hästarna! Att de dessutom har fyra små vita welshponnies som ser ut som en ponny jag red på somrarna när jag var liten gör inte saken sämre. Vill äta upp dom för att dom är så söta!
Det blir dock många missförstånd på grund av språket. Bara en som sak som att ”paddock” betyder hage och inte paddock som jag tänker gör att man blir ganska förvirrad. En svensk-paddock heter nämligen ”arena” på engelska. Så första gången de bad mig släppa ut hästen i paddocken såg jag ut som ett frågetecken! Jag vet inte heller vad tex. käkrem eller skyffel heter så jag försöker beskriva det så gott jag kan eller visa med kroppsspråket vilket resulterar i x-antal asgarv. ”Were is the yellow thing you have water in when you tuck off the horse, you know, it feels like öh…. A swop?!” eller när jag skulle fråga vart martingalarna hängde och inte hade en aning om var jag skulle börja och det slutar med att jag går fram och visar på en häst hur den sitter. Jaja, det är tur att man har självdistans!
Tjejerna blir i vilket fall som helst underhållna av att ha med mig i stallet. Och det går framåt, kan stolt säga att jag äntligen lärt mig vad sadelgjord, grimma, grimskaft, stigbygel, bog och ”dismount” betyder vilket underlättar tillvaron betydligt. Men när nybörjarbarnen frågar mig vad olika borstar heter eller när jag ska förklara för dom att man inte ska kratsa på strålen när man kratsar hovarna är jag snart lika körd igen och står där och viftar med armarna.
I dag var det tre fuxar som tävlades. På bilden ser ni gott eftersnack efter hoppningen!
På eftermiddagen åkte jag med en av ridlärarna, som är en störtskön 25-årig tjej från Melbourne, för att kolla på de andra tjejerna som tävlade. Är verkligen nöjd med att hitta ett stall som är en kombination av tävlingstall/ridskola så får man båda delar och en skön blandning av folk! De tjejerna är verkligen helt oroliga. Jobbar stenhårt och är ändå jättegulliga. På morgonen hade de fodrat och gjort alla stallsysslor, hållit i lektioner, ridit några hästar som inte var med och tävlade för att sen packa ihop, åka iväg med ett par andra hästar, tävla dag nummer tre av meetinget/tävling och sen åka hem, och fortsätta ta hand om hästarna för att sedan gå ut och äta söndagsmiddag. En nätt liten arbetsdag på sisådär 16 timmar alltså. Själv är man ju helt död av att bara rida en häst och vill helst stå och pilla utan stress med hästen både före och efter ett pass... Är verkligen skillnad på att ha hästarna som en hobby eller som ett jobb.
Hoppklassen gick både på gräs och på grus, något jag aldrig sett tidgare. Just när underlaget byttes från grus till gräs kom det en trekombination som många fick problem med då hästarna tiitade till lite extra.
Tävlingen gick bra för 2 av 3 av tjejerna och en blev placerad trots över 50 startande med en häst hon ridit en vecka! Den tredje tjejen hade fastnat i ett hinder på terrängen med sin häst och fått utgå, men det är ingen big deal här så länge hästen mår bra. Själv hade jag blivit livrädd om jag fastnat (!!) på ett hinder med hästen (som om jag ens skulle överväga att hoppa de här terränghindren, haha, dagens skämt) men här är det bara en dag på jobbet. Är verkligen intressant och se hur ridsporten ser ut från de här perspektivet. En helt annan sport och vardag, men samtidigt samma kärlek till djuren och ridningen.
Sen åkte jag hem och sov som en prinsessa! Det är ju alltid svårt när man är ny i ett stall och inte vet var saker ligger, vilka rutiner som gällereller vet vad några av de 70 hästarna heter och att då lägga på språkbrister på det gör att man blir helt slut. Men det är så himla härligt att att få vara i stallet igen och få täffa hästarna! Längar redan till nästa helg då jag ska åka dit och rida. Och nu är det bara 90 dagar kvar tills jag är hemma hos Zippan, tjuhu!
På de lokala tävlingarna i Göteborgstrakten är alltid parkeringen knökad och ibland totalt livsfarlig då stressade hästar, tävlande och publik trängs men det problemet verkar inte finnas down under. Här fanns det hur mycket plats som helst!
Ångestfilmer, yoga och abstinens
Saknar ridningen så jag håller på att bli tokig. Vill andas hästluft nu, nu, nu. Men samtidigt är jag inte alls sugen på att jobba i ett stall i 40 grader värme för att få rida. Vill ju ha MIN häst. Inte någon annans. Zippan ska det vara och ingen annan! Läser en hel del hästbloggar och kollar på youtubefilmer på tävlingar från lokal nivå till OS. Tidningen Hippsons-site är också helt fantastiskt när det kommer till att få sig en injektion hästsport. Men igår gjorde jag misstaget att kolla på filmer från i våras när jag själv red. Alltså fy bubblans. Satt med skämskudden och kved hela tiden. Det är verkligen helt fruktansvärt att se filmerna så här i efterhand. Såg varenda litet misstag och det bara kliar i mig i. Vill göra om och göra rätt. Träna och träna lite till, tills det verkligen sitter.
Men en fördel med att vara ifrån sin sport så här länge är att man ser saker ur ett helt annat perspektiv. Nu kommer jag inte ihåg hur Z kändes de gånger filmerna spelades in eller hur dagsformen var. Nu ser jag bara alla fel och hur fruktansvärt mycket kvar jag har att lära mig. Det allra största utmaningen är att jag måste slappna av mer. Göra mindre helt enkelt. Jag vill så himla mycket när jag rider att det blir för mycket och jag stör hästen mer än jag hjälper den emellanåt. Jag behöver renodla hjälperna, bli tydligare och stadigare. Lära mig och ha tålamod, lyssna och vänta någon sekund och inte bara göra utan att känna ordentligt vad det är som behövers korrigeras. Är det en bog som glider ut eller dålig aktivitet i bakkärran som är orsaken?
Så då tänkte jag vad är det som gör att man blir stadigare och lär sig lyssna på och kontrollera kroppen mer? Jo, yoga! Så det ska jag börja med first thing tomorrow. Eller inte riktigt. Får bli i januari när jag ska signa nytt gymkort. Har heltäckningsmatta och ca tre kvadratmeter fri yta i lägenheten så finns inte en chans att jag kan börja hemma. Och GLÖM att jag ställer mig och gör mig till allmänt åtlöje i någon park. SÅ kul ska vi inte ha det. Nä, en kurs i ett stängt rum med instruktör ska jag ha.
Tänk om jag lyckas bli en bättre ryttare av att inte rida till och med? Låter ologiskt men jag tror man kan lära sig en hel del man kan ha nytta av på hästryggen från marken. Som core-styrka och vighet till exempel. Det måste jag också med bli bättre på så jag kan vara mer följsam och stadig... Och det kan man ju också bli av yoga har jag hört. Hur bra är inte det?!
Sista gången jag ledde Z till hagen i år. Är hon frisk när jag kommer hem då satan blir det hårdträning! Framförallt för mig.
OH, so glamorous!
Detta skitna höstliv. Det finns så många fördomar om att det skulle vara glamouröst och en glidar sport men det är mest hårt slit. Har man häst (i alla fall i Sverige) så består de flesta dagarna av regn, leriga hästar, smutsig utrustning och hästbajs.
Men åh, vad jag älskar det! De få dagarna på året när man får ta på sig de vita ridbyxorna, kavajen, hårnätet och hoppa upp på en häst som glänser och en utrustning som skiner är man faktiskt värd det. Många gånger om. För i vanliga fall ser det ut precis som på bilderna nedan:
Betessläpp 2013
I veckan släppte vi hästarna på bete på Råda! Eller bete och bete, gräshagar är det och Zippan brukar bli tjock som en tunna så det räcker och blir över åt henne i alla fall. I år skulle en ny häst ut i hagen med den lilla flocken, nämligen Zaphira! Zippan går ensam när hon går i sin vinterhage så är extra kul när hon får komm ut med kompisarna.
Taggade tjejer på väg till släppet
Bråttom
Några glädje skutt över att äntligen vara fria
Tjuhuu!
Den som sprang allra mest var nykomligen
Fina Zippan. Har tappat så himla mycket muskler och hull efter svampförgiftningen :(
Sista bilden breskriver situationen rätt bra. Raizan lämnar inte ingången mer än några meter och äter konstant och Zaphira letar bus och försöker få med de nya kompisarna. Sötnosar!
En kvällstur i solen
Passade på att utnyttja vädret maximalt och red ut ikväll. Man får verkligen känna att man lever när man rider ut på vår lilla häst! Hennes puls går upp i 190 och de mest vardagliga saker blir hästätande monster. Hon kan när som helst explodera i bocksprång, piaff, hoppa ner i diket eller tvärstanna så det gäller att vara på sin vakt varenda sekund! Dagens tur blev som tur var ganska lugn. Bara trav och skritt.
Det mest läskiga som hände under dagens tur var att vi mötte en joggare. När vi red ner för en backe, jag gjorde skänkelvikningar fram och tilbaka för att hon skulle koncentrera sig på något annant än den trafikerade 70-vägen jämte, stelnar plötsligt hela hästen till och blåser ut all luft ur näsborrarna som hon spärrar upp. Låter som en förkyld flodhäst som gör nässköljning. Vänder mig om och då är det en kille som kommer joggandes högre upp från backen. Jag får skrika åt honom att stanna och gå förbi oss, vilket han snällt nog gör. Sedan börjar han springa igen och jag och Zippan studdsar efter! Tur att det inte var en cyklist för att få dom i baken på en övertaggad häst är INTE kul. Avslutade med att galoppera ca 10 varv i paddocken så hon blev av med lite energi.
Ibland är det svårt att förstå vilka hopp och skutt den här söta hästen kan göra
Barbacka + grillat + skräckfilm = Fredagsmys
Hejhej!
Jag kom knappt upp ur sängen i morse. Nu tänker ni kanske att jag har varit ute och levt rövare, men icke. Har sån sjukt träningsvärk efter att först ha kört ett killerbenpass och sedan kommit på den lysande idén att rida dressyr utan ridbyxor, sporrar eller spö - barbacka! Aj, aj, aj. Mina ben är som två värkande plankor.
Kom hem halv nio från stallet igår och då hade pappa grillat för första gången i år. Yummie! Finns det något godare än en perfekt grillad köttbit!? Tror inte det. Världens bästa pappa också hyrt en skräckfilm.. Har blivit så extremt nojig när det gäller sånt. Såg Paranormal activity 4 och trots att jag satt bakom en kudde halva filmen så vågade jag inte sova själv.. Hahaha, snart 20 år och så kryper jag ner hos mamma och pappa! Var verkligen livrädd och vad ska man göra när pojkvännen jobbar natt? Haha. borde verkligen sluta se skräckfilmer. Nu ska jag kila iväg till jobbet, hoppas ni får en fin dag!
Godmorgon!
Kom hem sent från stallet igår så får bli uppdatering nu istället. Var riktigt nöjd när jag körde hem med SHM dunkades i högtalarna. Gick riktigt bra i stallet och jag var inte alls trött trots att jag både hade gymmat och power walkat på morgonen. Hästen gick som en peng! Woop woop. Måste lära mig att rida på ordentligt i dressyrrörelserna även i hoppsadeln så jag kan göra det som uppvärmning inför att vi ska höja hindrerna. Så igår blev lite öppnor och slutor med korta läder i hoppsadeln. Inte lika snygga som mammas, men inte långt i från! Är bra att ha en dressyrtant och en hoppryttare i teamet, blir bra med variation för pållen :-)
Så, dagens plan då: Föreläsning klockan åtta. Är ledig från 10:00, så blir en tur till gymmet, kanske fika med en vän och sedan lite kvalitétstid med pojkvännen! Man får väldigt mycket fritid som student på Handels :D Kan verkligen göra vad jag vill under minda dagar just nu.
Bilder från tävling på hemmaplan
Årsmöte på klubben
Övningskörde till min farbror och mina kusiner under förmiddagen och tog en liten fika. Övningskörningen gick med bra och har klarat några teoritest på internet idag med så det känns bra för självförtroendet inför uppkörningen, snart dags! Vid 18 var det dags för årsmötet på klubben. Mammas motion om att ändra stallhelgerna blev inte bifallen men inte heller avslagen utan det ska tillsättas en arbetsgrupp så fortsättning föjer.
Just nu så har man som privathästägare ett avdrag på 900 kr per stallhelg på boxhyran mot att man har stallet ca 3 helger/år. Att ha stallhelg innebär att man har hand om alla fodringar, in/utsläpp, täcksbyten till 40 hästar plus att man ska mocka, behandla och spola alla benen på 20 hästar. Arbetsbelastingen ökar bara från varje år och att jobba 26 timmar per helg (06:30-19:30) innebär en mycket stor säkerhetsrisk. Motionen föreslog att man skulle ta bort lördagarna, avdraget på hyran och istället anställa någon. Tror Råda är den enda ridklubben i Göteborgsområdet som har kvar systemet med jourhelger. Är verkligen inte optimalt.
Jaja, nu är det dags för lite söndagsmys i form av film och glass! Hoppas ni alla har haft en bra helg :-)
Mitt andra hem, Råda ridklubb
Stallplanen på vintern, nämligen julafton 2012. Är ännu finare på sommaren!
Här har ni det, mitt andra hem. Mormor och mamma flyttade hit sin förra häst Fanny hit när jag var 3,5 år och sen dess har jag varit här flera dagar i veckan. Efter 15 år i samma stall har det blivit lika självklart att åka hit som att åk hem. Här har jag träffat många av mina bästa vänner och många av de personer som rider på Råda har jag känt så länge jag kan minnas. I ett stall delar man lycka, sorg, skratt och bråk tillsammans med våra fyrbenta vänner och det är inte konstigt att man knyter starka band dit.
Under vissa perioder, när jag var 11-13 år, var jag här varje dag. På ridskolan har lärt mig rida, från ridlekis när jag var 4 till ridskolan när jag var 6 (var egentligen för liten för att börja men mamma tjade in mig) till när jag var 15. Jag har skött hästar på ridskolan i minst fem år och haft Zippan här i 9.
15 år är 80 procent av mitt liv och om jag i genomsitt har vart här 3 gånger i veckan har jag varit här över 2000 gånger. Det är rätt sjukt när man tänker på det!
Jag har så många roliga minnen härifrån. Hoppträningar i paddocken, spökjakter, barnsliga lekar, smörjdagar, häng i klubbrummet, komunridläger, turer runt delsjön i 190, tävlingar, krig, vattenkrig, stallhelger, bad med hästarna, borstande i timmar, luciashower, tolkning, möten med ungdomssektionen, pass i manegen med ridhuset på högsta volym, övernattningar, julpyntning, nudelätning, lussning på herrgården och mycket mycket mer.
Nu när jag knappt alls varit i stallet på två månader har jag till och med börjat att drömma om att jag är där, haha.
