Idag hittade vi ytterligare en fin park när vi var ute och gick. Hade en gigantisk rosträdgård! Har aldrig sett så många rosor på en och samma plats tidigare. Finns hur många parker som helst i Adelaide och dessutom en stor som omringar hela innerstaden. Önskar jag hade en picknickfilt och en gullig hund så jag kunde utnyttja dom till fullo!

Vi gick runt som två pensionärer i parken och luktade på blommorna (”Den luktar tvål! Denna också!”) Är det nu vuxenlivet börjar? När man betalar sin egen hyra, tvättar, städar, lagar mat och tycker en bra lördag är när man hittar rosor att lukta på? Herregud. Dessutom har vi köpt rödvin och ost tills ikväll. Hur många vuxenpoäng får man inte på det? När man tycker det är riktigt gott med ett glas rött, kex&ost och bangar att gå ut och göra stan, då är det illa. Om 2 månader fyller jag 20 – var ska det här sluta?! Haha...

Bilder från parken

Den skribent som berör mig mest har gått vidare till andra sidan. Läs hans blogg HÄR och lyssna på hans sommarprat HÄR. Hans texter och tankar har berört mig något oerhört. Texter om att älska livet, kampen mot döden och framförallt texter om att uppskatta och aldrig ta livet för givet. Jag förstår inte hur någon kan vara så stark som honom. Delar med mig nedan om hur hans texter har berört mig. Hur jag hatat och älskat dom. Orkar ni inte läsa den lilla roman jag knapat ihop lyssna i alla fall på hans sommarprat. Ni kommer inte ångra er. Jag lovar.

När den dagliga morgonsurfrutinen hade lett mig in på Aftonbladets hemsida möttes jag av rubrikerna att Kristian Gidlund hade somnat in. Det hade alltså tillslut hänt. För ni som inte vet det så var han trummis i Sugarplum fairy, ett band som jag lyssnade och såg live titt som tätt som 14-åring och så var han den som skrev bloggen I kroppen min. Den där jävla bloggen. Ja, jag skriver så för jag har både hatat och älskat den där bloggen.

Älskat den för de vackra orden, hatat den för att den var så på riktigt och för att den berört mig så mycket.Fått mig att känna. Hittad bloggen för ett år sedan och sedan dess har jag läst alla inlägg både nya och alla i arkivet. Flera gånger. Fast att jag inte velat. Det är nämligen något med de där orden som gör att de går rakt in och ger mig en jävla käft smäll.

Varenda gång jag läst bloggen har tårarna kommit. Två gånger har jag bölat ner mig totalt. Den där bloggen är som en sårskorpa. Man vet att man inte ska pilla för det kommer bara göra ont, men gör det ändå. Om och om igen. En gång satt jag och skulle tentaplugga i våras. Som ni vet är koncentrationen inte alltid den bästa då så efter att jag tänkt att jag kanske skulle kika in på i kroppen min var jag fast. Läste sida upp och sida ner. Det hela slutade med att jag bölandes ringe Erik och hulkade fram att han måste komma bums. Skrämde väl slag på stackarn, kunde inte ens förklara vad som hänt. Han kom direkt från en kompis som den gentleman han här och där satt jag och storbölade och kunde inte sluta. För att livet var så orättvis mot Kristian och mot så många andra människor. För att alla kommer dö. För att jag kommer dö och för att alla jag känner kommer dö. Men jag bölade också för att jag är så himla tacksam över mitt liv och att jag lever, för alla människor i mitt liv och sen bölade jag en skvätt till för att jag har turen att inse vilket bra liv jag har och vett att uppskatta det. Ja, ni förstår, det var mycket känslor.

Nu är jag inte en person som börjar bölar för minsta lilla. Aldrig om jag slår mig, aldrig när jag ser film och endast ytterst sällan när jag läser en bra bok. Sen börjar jag alltid grina om jag är tillräckligt arg, men det är annan sak. Hur som helst, på vägen hem på vagnen när jag klarat teoridelen av körkortet och var överlycklig var jag där igen. Ung cancer länkande bloggen på facebook och jag tänkte ”Inte kan jag väl bli ledsen nu när jag är så glad” och klickade mig vidare. Började läsa sida upp och sida ner igen och det dröjde inte länge innan jag satt på vagnen och grina.

Så idag, när jag läste vad som hänt, att Kristian vandrat vidare och förhoppningsvis vaknat upp under trädet han skrev om, så tänkte jag: Idag gör jag det. Det är nämligen en sak jag hade sparat. Kristians sommarprat. Jag laddade ner det när det kom men har inte vågat lyssna. Men idag tog jag risken, tårarna fick komma om dom ville. Det är inte farligt att känna. Det är inget fel på att prata om tunga saker. Vi behöver få prata till punkt och därför struntar jag i att de här inlägget är en halvmil långt.  Tog dessutom risken att gråta offentligt och satte siktet på gymmet efter att jag ploppat i hörlurarna. Kristian ord är fantastiska just för att dom berör så satans mycket och jag vill inte undvika dom bara för att dom känns. De är att kasta bort han gjort och det är slöseri.

Jag vet inte om det var endorfinerna jag fick över att lyfta vikterna eller om det var vetenskapen att Kristian inte längre behövde ligga och vänta i smärta på de oundvikliga slutet längre som gjorde det, men tårarna kom inte. När tonerna från podcasten tystnade kände jag ett lugn. Fruktansvärda saker händer helt oskyldiga människor och det finns inget vi kan göra åt det. Vi kan bara försöka förstå för att acceptera och göra det bästa i situationen. Om man hela tiden uppskattar de små sakerna, allt från ett glas vatten, drömmarna, minerna, utsikten från ett fönster, varje andetag, omsorgen människor i vår omgivning ger oss till daggen på morgonen kan man inte förlora. Då har man redan vunnit.

ÅH. Denna köttebullelycka som inträffar varje gång vi besöker Ikea. Likadant idag. Det är lite sjukt hur mycket man faktiskt saknar svensk mat. Jag och Erik plågar oss och pratar om allt vi vill äta när vi kommer hem. Smörgåstårta står högst upp på listan just nu och sen kommer räkor&kräftor, revbensspjäll, pappas korvstroganof och hönekaksmacka med smör, kaviar och ett glas kallt mjölk. I ♥ Hushållskost

Efter att ha mumsat i oss köttbullar och något som skulle likna en kanelbulle så gick vi på jakt efter en lampa och lakan. De lakan vi fick när vi flytta in var visserligen nya men de var gjorde av polyester och håller på att falla samman efter några tvättar. Så nu har vi köpt ny vita i bomull. Hotellkänsla, oh yes! Och sen en skrivborslampa så jag kan läsa när solen gått ner vid mitt skrivbord. Inga ursäkter till att inte plugga nu inte.

Förresten, vad tycker ni om mitt hår? Testade att färga hemma i fredags..

Jag läser pinsamt många bloggar och en av dom jag brukar kika in på är Pingis Hadenius. Hon är kanske mer känd för er läsare som ”Hon som driver Economista med Blondinbella”. Det har skrivit en bok om privatekonomi och föreläser tillsammans. Jag vet att Pingis är ekonom och tidigare arbetat som journalist och chefredaktör. Det är en yrkeskategori jag själv funderat på så skickade iväg en fråga om kopplingen mellan yrkerna.

Gick in på hennes blogg idag och såg till min förvåning att hon skrivit ett helt inlägg angående min fråga. Kul! Blev riktigt glad när jag såg det. Här kan ni läsa svaret. Svaret var väl ungefär så som jag trodde och jag måste återigen säga att jag är glad över att jag inte valde journalistlinjen. Ekonomi är bland det bredaste och roligaste man kan hålla på med! Det finns ekonomi inom allt. Att det är möjligt att jobba både som chefredaktör, inköpare, SCM eller med HR (och mycket, mycke mer) efter min utbildning är grymt! Är tre år kvar tills jag ska börja jobba heltid så hinner tänka igenom många eventuella yrken innan dess. Får helt enkelt se vad jag hamnar.

Faktum är att 80% av vi som utbildar oss i universitet idag kommer jobba med yrken som inte ens existerar idag .Det är häftigt och lite skrämmande när man tänker på det! Världen förändras så snabbt att det är omöjligt att veta hur framtiden kommer se ut.

Så här ser framsidan ut på boken Economista som kommer ut i svensk handel inom några dagar. Ska bli spännade att se vad folk tycker om den! Har läst Blondinbellas tidigare böcker och kvalitén var väl sådär även om ämnerna var intressanta. Önskar att de vore lite mer utförligt skrivna och lite mer konkreta tips istället för "Jag brukar skriva ner allt i en önskebok och sen blir det så"-kapitel. Ville ha MER  bok helt enkelt!