Här kommer bilderna från hoppninsdagen i fälttävlan.
Solen sken, hästarna var riktiga kämpare och mitt sällskap var riktigt trevligt! Gick med Gesa som bor i Berlin vanliga fall och Mathilde från Lyon/Paris. De har båda ridit och haft egna hästar men tvingats sälja dom när de började plugga. Tänk en sån tur jag har som: 1. Delar mitt intresse med min mamma så jag kan ha häst och plugga och 2. Att jag pluggar i min hemstad så jag fortfrande kan rida!

Det blev lite komiskt när vi pratade. Visst, vi kan alla tre prata engelska flytande men när det kommer till specifika hästtermer är ordförrådet lite knapert. Men med kroppsspråket lyckades vi göra oss hyfsat förstådda. Stor skillnaden från dagen innan då jag gick med Eriks familj som inte kan något om hästar. Nu kunde jag diskutera (nåja, nästan i alla fall) avstånd, antal galoppsteg, anridning och följsamhet med någon som förstod och berömma/bedömma hästarna för teknik, avsprångspunkt, steg och kämparglöd istället för bara storlek och färg...  Inte konstigt att inte hästsporten är en större publiksport ändå, det är inte alltid så lätt att förstå.

En annnan sak vi diskuterade var användandet av säkerthetsväst. Gesa har ridit in sin egen häst och tävlat fälttävlan och Mathilde har tävlat sin unghäst i franska mästerskapen upp till 120. De använde dock aldrig säkerhetsväst om de inte tvingades medan jag alltid använder säkerhetsväst om jag rider ut eller hoppar. På tävlingen använde alla säkerhetsväst under fälttävlansmomentet (regeltvång) men ingen under hoppningen. Under den **-stjärniga hoppningen var det en tjej som ramlade av och fick bäras ut på bår. Hade hon haft väst hade hennes skador inte blivit lika allvarliga. Undra om hon ångrade sig? Klart att det är en vanesak att använda väst eller inte men idag kan man inte skylla på att det är klumpiga, finns mängder av bekväma på markanden. Ryggraden som är så känslig förtjänar allt skydd den kan få! Visst är det tråkigt att inte kunna visa sin fina tävlingskavaj helt men det är ju 100 gånger tråkigare att skada sig så man inte kan rida alls. Det är en sport med många risker och jag tycker bara det är dumt att inte minimera riskerna. Jag menar vi sätter på massa skydd på hästarna men skyddar inte oss själva? Våra kroppar ska ju hålla längre än hästens, som inte ens blir hälften så gammal som en människa, men ändå struntar många att skydda sig! Dumt är vad det är.

 

Jag har bara ramlat av min häst fyra gånger på 10 år, det är långt mindre än 1% av alla gånger jag ridit. Visst, det har varit bökigt att sätta på sig västen, det har varit varmt och man har kännt sig lite klumpig ibland men det har varit värt det. De gånger jag ramlat av har jag varit väldigt tacksam att jag haft västen på mig. Speciellt den gången jag ramlade in med ryggen före in i ett hinder. Västen tog värsta smällen och jag klarade mig med bara blåmärken! Klart det kan kännas onödigt när man har inte ramlat av på två år, ridit hundra tals gånger utan att det hänt något, men man vet aldrig när olyckan är framme. Varför chansa?

Hej hej! Hoppas allt är bra med er där hemma. Jag har sån där vanlig sista miuten stress som man alltid har innan man ska åka iväg på en lägre resa. Har mycket att fixa. Kameran och mobilen ska laddas och tömmas och fyllas med ljudböcker och go musik, väskan ska packas, cyklop inhandlas och kläder väljas ut. Men det är bara en rolig stress, ser fram så mycket inför resan! I vanliga fall brukar jag alltid packa natten innan då jag ändå inte brukar kunna sova natten innan jag ska åka iväg för att jag är så taggad, men eftersom jag ska tillbringa den sista natten med att fira min födelsedag är det nog inte så smart att spara det... Så bara att kämpa på!

Kom på att jag inte visat er bilderna från photo shooten med Unisa. Var en kul dag då de andra eleverna som också fotades var jättehärliga men satan i gatan vad svårt det är att se bra ut och posa på beställning. Förstår varför modeller har så bra betalt... Här är bilderna i alla fall, de ska vara med i marknadsföring för skolan och kan komma att tryckas på kataloger, websidor och reklampelare runt om i hela världen. Hjälp! Kändes kul från början men inte efter att jag såg bilderna... Skypade med en kompis och vi kunde inte sluta garva. Zoomar man in ser man hur misslycakde vissa bilder är. haha. Aja, får ta det med glimten i ögat, puckelrygg, snetänder och tandkött är kanske det som är inne 2014 ;) Man var tvungen att visa tänderna så vad skulle jag göra....

 

Igår skrev jag min sista exam (känns redan som en evighets sedan) och nu är jag alltså klar med termin 1. Jag tror verkligen att jag borde klara alla tenorna, men man kan aldrig vara säker. Just nu känns det lite som luften har gott ur mig. Har tagit i från tårna och kämpat på med plugget non stop i tre veckor. Struntat i att det varit 30 grader, solsken och att vännerna åkt till stranden. När jag varit klar med en tenta och känt mig helt färdig har jag åkt hem och börjat med nästa. DET är att kämpa! Oavsett vilket betyg jag får är jag nöjd med min insats. Jag gjorde mitt bästa och gav inte upp. Mer än så kan man inte göra. Har lärt mig så oerhört mycket denna terminen, men det kan jag berätta mer om ett annat inlägg.

 

Igår var jag ute och firade med några vänner på en klubb. Det var kul, med det är verkligen inte alls som att gå ut hemma. Allt är annorlunda. Folket, kläderna, musiken, priserna, drinkarna. Kanske borde skriva ett inägg om det med, tre tjejer hade så korta klänningar att man såg trosorna och.. herregud vet inte ens var jag ska börja. Saknar Yaki-Da och Park Lane, så mycket kan jag säga.

Idag har jag suttit och skrivit julkort till nära och kära och firat min födelsedag med svärföräldrarna. Att jag fyller 20 på söndag känns helt orealistiskt. Inte själva ålder men att jag fyller år nu, mitt i sommaren!? Brukar ju vara mörkt och regningt när jag fyller år... Jag blev i alla fall firad ordentligt med middag på en fin resturang med fantastisk mat. Sedan köpte vi med oss bakverk från ett café till deras hotellrum. När jag kom in i rummet såg jag att de hade dukat fint och mitt på bordet låg ett stort turkost paket, till mig! Blev så paff. Var verkligen mer än jag hade förväntat mig. Fick en jättefinkopp jag blev helt förälskad i första kvällen de var här och vi gick runt i olika affärer och de hade de kommit ihåg.  Den har guldig kant och en gul ros i botten. Älskar den! Tänk vad fint, att ha en kopp när man är gammal som man kan säga "den fick jag när jag fyllde 20". Gäller bara att jag inte slår sönder den. Redan lite nojig, är ju så himla klumpig. Har vekligen fina svärföräldrar.

 

Nu börjar dagen jag längtat efter i åtta månader närma sig med stormsteg! Den 27 november. Då kommer jag vara klar med en av de svåraste utmaningarna jag tagit mig an so far, ha 3 månader sommarlov framför mig, fylla 20 om tre dagar och ha mina två favoriter på väg till mig. Vad jag längtar!

 

 

 

 

1. Jag har ju faktiskt gått alla (nåja, så gott som alla) föreläsningar och fått godkänt och mer där till på alla inlämingar. NÅGOT måste ju ha fastnat?!

 

2. Man behöver bara ha 45% rätt på finalsen för att få godkänt. Det är ju inte ens varannan fråga. Hur svårt kan det vara?

 

3. Jag har en plan! Som vanligt (hehe) har jag planerat allt in i minsta detalj och om jag bara håller mig till planen kommer jag hinna gå igenom varenda föreläsning innan examsen. Puh.

 

4. Hur blodigt allvar är det här? Egentligen? Visst, jag är investerat 50 000 kronor men tänker man efter... Kommer mina vänner sluta umgås med mig om jag failar? Kommer jag inte ha något tak över huvudet? Kommer min familj sluta stötta mig? Kommer mina djur dö? Nej, jag kommer inte förlora någonting av värde. Tänk bara på alla stackars människor som har förlorat både hem och nära och kära på Filippinerna. Min så kallade ångest är som en fis i rymden jämfört med deras.

 

5. Jag är faktiskt ganska smart. Som jag och min vän alltid säger: Klarar man Fysik B och Matte E klarar man allt! Det är för sjutton gubbar bara lite marknadsföring, ledarskapsteorier och redovisning. Man kan väl för tusan GISSA sig till svaret i värsta fall? Eller skylla på min fortfarande lite knagliga engelska om de påstår att jag mot all förmodan, har svarat fel?

 

 

 

I helgen är det dags för en av årets ****-fälttävlanstävlingar! Det hålls bara sex stycken tävlingar i år på den nivån (som är den absolut svåraste) i världen och en av dom hålls i min nuvarande hemstad! Den lyckan när jag insåg det... Ihhhh! Är såååå taggad! Sitter och pluggar som en galning från morgon till kväll så jag kan ta två dagar ledigt och njuta av showen för nästa vecka börjar examsen. Känns helt okej med plugget, men det är mycket att ta in så dressyren får jag tyvärr hoppa över. Nu ska jag fortsätta plugga, men tanken på att jag ska få se några av världens bästa ekipagen kasta sig ut på en av världens svåraste banor om bara några dagar gör att det är lite svårt att koncentrera sig... Låt det bli lördag snart!

 

 

Gjorde just ett virtuelt-vykort till min kära pappi och skickade iväg. Får hoppas att de målade godisarna smakar lika gott som de riktiga ;) ♥

 

 

 

 

Tjolahopp! Tänkte visa några bilder från vår 2 års middag förra veckan. Skojar bara, från vår tvåårsmiddag. Har ju börjat särskriva som den värsta Australienaren. Man får se upp så det inte blir så mycket svengelska. Längtar tills det bara kommer finnas ett världsspråk! Fast då kommer man ju inte kunna prata om vad som helst, när som helst när man är utomlands och det vore ju lite trist.

 

Hur som helst, middagen åt  vi på hörnet, 50 meter från porten. Har spanat in maten där sen vi flyttade in och den var precis så god som vi trodde! Åt fisk&skaldjur och beställde in en flaska rött till. Rött till fisk kanske ni tänker? Men grejen är den att det billiga röda vinet vi brukar dricka allt som oftast smakar en blanindng av rävkiss och saft. Längtade ett riktigt gott rött vin så då struntade vi att det inte är helt PK (politisktkorrekt, mormor) att ta rött vin till fisk. Från Adelaide Hills såklart, var annas? Hihi. Var förvrigt första gången på fyra månader (!) vi åt fisk, mums! Ser fram emot kräftskiva med snapsvisor och tokiga hattar när jag kommer hem :)

 

Igår när jag var på väg till skolan så såg jag många ovanligt många män i kostym och flera kvinnor i fina klänningar med håruppsättningar och/eller hattar. Tillslut var jag så nyfiken så gick fram och frågade två damer varför alla var så finklädda. Vet ni vad de svarade?! (Så glad att jag brukar ta mig mod att fråga att fråga, annars får man ju aldrig reda på nått) 5  novmeber är en högtidsdag i Australien eftersom de största galoppracet hålls då!

Kan ni fatta? Folk i hela Melbourne är LEDIGA för att det hålls ett lopp, med hästar! Överallt i hela Australien klär folk upp sig från topp till tå och i alla större städer hålls det galopprace. Folk firar genom att gå ut och äta lunch och dricka vin, klä upp sig och många arbetsplatser ger de anställda ledigt när loppet går!

Det är ju den mest perfekta högtiden jag hört talas om. Innehåller allt jag älskar: 1. Hästar. 2. Fina kläder och galet mode 3. Folkfest. En sån DRÖM! Och detta missade jag... Eller inte riktigt, fick ju se alla finklädda på gatan och såg loppet på nyheterna på kvällen. Men jag gick inte på loppet i Adelaide (dit över 10 000 gick) och klädde inte upp mig :( Men kanske lika bra, känner jag mig själv rätt hade jag inte gett mig förens jag hade den största hatten och sett varenda lopp och det hade min lilla studenbudget inte mått så bra av. 

 

 

 

 

Igår hade vi fest med svenskt tema. Hade laddat upp med massa godis från IKEA och planerat lekar. Tycker personligen att jag är KUNG på lekar. Enligt mig då, mina kompisar som behöver leka dom är inte alltid lika roade, hehe. Denna gången körde vi en klassiskt femkamp:

Alla gästerna fick börja med att hitta sitt namn på en godispåse som de fick som välkomstgåva. Sen var det dags för lek nummer 1! Varje lag fick en sverigekarta med oss med 8 punkter utsatta. Där skulle de placera ut olika städer. Hahaha, tankegångarna var fantastiska! "Stockholm måste längst åt söder för i norr går det inte att bo!" De fick också extra poäng för att dekorera kartan. Ett lag googlade upp nationalsången och skrev ner hela och sen när de skulle läsa upp den på svenska... Haha, kissade nästan ner mig av skratt.

Lek nummer två var ett klassiskt shotrace med vodka. Tjejlaget vann stort! 18 sek vs killaget som blev klara på 22 sek. Till lek nummer 3 hade vi skrivit ut 12 bilder på svenska personer och gett dom 20 alternativ varav då 8 var helt åt skogen fel. Alternativen var allt mellan himmel och jord. Barnboksförfattare, porrstjärna, finansminister, kompis till någon av oss, DJ, partiledare etc. Blev några roliga kombinationer. Anders Borg - Partyplanner, Kungen - Finansminsister, Robyn - Olympic Athletic...

Kvällen fick dock en dramatisk vändning när det hände en sak med en av gästerna som gjorde att vi fick tillkalla ambulans. Det hela slutade bra men jag är fortfarande chockad. Aldrig varit med om en sån situation innan. Huvudsaken är i alla fall att det gick bra för vår vän. Avslutade tillslut kvällen med pennan i flaskan och det vinnande laget vann en flaska glögg.

 

Vid 12-slaget fyllde en gullig tjej år så då var det tårta med ljus och födelsedagssång! De andra gick ut efter det men jag var inte det minsta sugen efter allt som hänt. Gick hem och såg Harry Potter istället. Nästa helg blir det bara plugg och träning för min del. Händer ju mer på en kväll här än vad det gör på en månad hemma. Herregud.

 

Hej! Har ni några planer för dagen? En seg söndag utan något planerat? Någon timme över nästa vecka? Då har jag ett förslag på vad ni kan göra. Besök Ung Cancers kontor i Göteborg och pärla armband med budskapet FUCK CANCER! Är pärldag idag så det är bara att gå dit :) Det finns ingen åldersgräns för att pärla, alla får vara med, men försäljningspengarna går till stöd till unga som har anhöriga eller som själva drabbats av cancer.

 

 

Har ni inte möjlighet eller modet att åka och pärla: Se den här filmen och beställ ett armband eller kanske en mössa på Ung Cancers webshop. Tack vare Ung Cancer får unga drabbade en plats där de kan få stöd, hjälp och förstålse. Det fanns när grundaren av organisationen drabbades av cancer ingen hjälp som var anpassad för unga vuxna. Antingen fick de ligga på samma avdelning med gamla människor eller dela avdelning med barn som drabbats.

 

 

 

Saknar ridningen så jag håller på att bli tokig. Vill andas hästluft nu, nu, nu. Men samtidigt är jag inte alls sugen på att jobba i ett stall i 40 grader värme för att få rida. Vill ju ha MIN häst. Inte någon annans. Zippan ska det vara och ingen annan! Läser en hel del hästbloggar och kollar på youtubefilmer på tävlingar från lokal nivå till OS. Tidningen Hippsons-site är också helt fantastiskt när det kommer till att få sig en injektion hästsport. Men igår gjorde jag misstaget att kolla på filmer från i våras när jag själv red. Alltså fy bubblans. Satt med skämskudden och kved hela tiden. Det är verkligen helt fruktansvärt att se filmerna så här i efterhand. Såg varenda litet misstag och det bara kliar i mig i. Vill göra om och göra rätt. Träna och träna lite till, tills det verkligen sitter.

 

Men en fördel med att vara ifrån sin sport så här länge är att man ser saker ur ett helt annat perspektiv. Nu kommer jag inte ihåg hur Z kändes de gånger filmerna spelades in eller hur dagsformen var. Nu ser jag bara alla fel och hur fruktansvärt mycket kvar jag har att lära mig. Det allra största utmaningen är att jag måste slappna av mer. Göra mindre helt enkelt. Jag vill så himla mycket när jag rider att det blir för mycket och jag stör hästen mer än jag hjälper den emellanåt. Jag behöver renodla hjälperna, bli tydligare och stadigare. Lära mig och ha tålamod, lyssna och vänta någon sekund och inte bara göra utan att känna ordentligt vad det är som behövers korrigeras. Är det en bog som glider ut eller dålig aktivitet i bakkärran som är orsaken?

 

Så då tänkte jag vad är det som gör att man blir stadigare och lär sig lyssna på och kontrollera kroppen mer? Jo, yoga! Så det ska jag börja med first thing tomorrow. Eller inte riktigt. Får bli i januari när jag ska signa nytt gymkort. Har heltäckningsmatta och ca tre kvadratmeter fri yta i lägenheten så finns inte en chans att jag kan börja hemma. Och GLÖM att jag ställer mig och gör mig till allmänt åtlöje i någon park. SÅ kul ska vi inte ha det. Nä, en kurs i ett stängt rum med instruktör ska jag ha.

 

Tänk om jag lyckas bli en bättre ryttare av att inte rida till och med? Låter ologiskt men jag tror man kan lära sig en hel del man kan ha nytta av på hästryggen från marken. Som core-styrka och vighet till exempel. Det måste jag också med bli bättre på så jag kan vara mer följsam och stadig... Och det kan man ju också bli av yoga har jag hört. Hur bra är inte det?!

 

 

Det är 30 grader ute, solen skiner och livet leker! Klar med dag 2 av 30. Yeay! Gått över en timme och införskaffat mig ett par ytterst fräsiga solglasögon en cool kepa. Brukar ju sno Eriks och det är ju aningens för stora men nu har jag alltså en egen. Hurra! Har förutom att googla runt på härliga bilder på alla platser som ska besökas i december dessutom varit på en lektion där jag fick tillbaka tre arbeten. Fick 9/10 på hemläxorna (vilket är en smärre bedrift efter som dom skrivs på fredagsmornar och vi nästan alltid går ut på torsdagar) credit på min artikel och destiction på gruppredovisningen och arbetet. Nöjd! Känns skönt att plugget ger resultat! Nu ska jag ge järnet och se till att jag klarar alla examsen!