Show jumping
2013-11-30 ♥ 09:29:22 ♥ Everyday in Adelaide
» Kommentarer (0) «
Här kommer bilderna från hoppninsdagen i fälttävlan.
Solen sken, hästarna var riktiga kämpare och mitt sällskap var riktigt trevligt! Gick med Gesa som bor i Berlin vanliga fall och Mathilde från Lyon/Paris. De har båda ridit och haft egna hästar men tvingats sälja dom när de började plugga. Tänk en sån tur jag har som: 1. Delar mitt intresse med min mamma så jag kan ha häst och plugga och 2. Att jag pluggar i min hemstad så jag fortfrande kan rida!
Det blev lite komiskt när vi pratade. Visst, vi kan alla tre prata engelska flytande men när det kommer till specifika hästtermer är ordförrådet lite knapert. Men med kroppsspråket lyckades vi göra oss hyfsat förstådda. Stor skillnaden från dagen innan då jag gick med Eriks familj som inte kan något om hästar. Nu kunde jag diskutera (nåja, nästan i alla fall) avstånd, antal galoppsteg, anridning och följsamhet med någon som förstod och berömma/bedömma hästarna för teknik, avsprångspunkt, steg och kämparglöd istället för bara storlek och färg... Inte konstigt att inte hästsporten är en större publiksport ändå, det är inte alltid så lätt att förstå.
En annnan sak vi diskuterade var användandet av säkerthetsväst. Gesa har ridit in sin egen häst och tävlat fälttävlan och Mathilde har tävlat sin unghäst i franska mästerskapen upp till 120. De använde dock aldrig säkerhetsväst om de inte tvingades medan jag alltid använder säkerhetsväst om jag rider ut eller hoppar. På tävlingen använde alla säkerhetsväst under fälttävlansmomentet (regeltvång) men ingen under hoppningen. Under den **-stjärniga hoppningen var det en tjej som ramlade av och fick bäras ut på bår. Hade hon haft väst hade hennes skador inte blivit lika allvarliga. Undra om hon ångrade sig? Klart att det är en vanesak att använda väst eller inte men idag kan man inte skylla på att det är klumpiga, finns mängder av bekväma på markanden. Ryggraden som är så känslig förtjänar allt skydd den kan få! Visst är det tråkigt att inte kunna visa sin fina tävlingskavaj helt men det är ju 100 gånger tråkigare att skada sig så man inte kan rida alls. Det är en sport med många risker och jag tycker bara det är dumt att inte minimera riskerna. Jag menar vi sätter på massa skydd på hästarna men skyddar inte oss själva? Våra kroppar ska ju hålla längre än hästens, som inte ens blir hälften så gammal som en människa, men ändå struntar många att skydda sig! Dumt är vad det är.
Solen sken, hästarna var riktiga kämpare och mitt sällskap var riktigt trevligt! Gick med Gesa som bor i Berlin vanliga fall och Mathilde från Lyon/Paris. De har båda ridit och haft egna hästar men tvingats sälja dom när de började plugga. Tänk en sån tur jag har som: 1. Delar mitt intresse med min mamma så jag kan ha häst och plugga och 2. Att jag pluggar i min hemstad så jag fortfrande kan rida!
Det blev lite komiskt när vi pratade. Visst, vi kan alla tre prata engelska flytande men när det kommer till specifika hästtermer är ordförrådet lite knapert. Men med kroppsspråket lyckades vi göra oss hyfsat förstådda. Stor skillnaden från dagen innan då jag gick med Eriks familj som inte kan något om hästar. Nu kunde jag diskutera (nåja, nästan i alla fall) avstånd, antal galoppsteg, anridning och följsamhet med någon som förstod och berömma/bedömma hästarna för teknik, avsprångspunkt, steg och kämparglöd istället för bara storlek och färg... Inte konstigt att inte hästsporten är en större publiksport ändå, det är inte alltid så lätt att förstå.
En annnan sak vi diskuterade var användandet av säkerthetsväst. Gesa har ridit in sin egen häst och tävlat fälttävlan och Mathilde har tävlat sin unghäst i franska mästerskapen upp till 120. De använde dock aldrig säkerhetsväst om de inte tvingades medan jag alltid använder säkerhetsväst om jag rider ut eller hoppar. På tävlingen använde alla säkerhetsväst under fälttävlansmomentet (regeltvång) men ingen under hoppningen. Under den **-stjärniga hoppningen var det en tjej som ramlade av och fick bäras ut på bår. Hade hon haft väst hade hennes skador inte blivit lika allvarliga. Undra om hon ångrade sig? Klart att det är en vanesak att använda väst eller inte men idag kan man inte skylla på att det är klumpiga, finns mängder av bekväma på markanden. Ryggraden som är så känslig förtjänar allt skydd den kan få! Visst är det tråkigt att inte kunna visa sin fina tävlingskavaj helt men det är ju 100 gånger tråkigare att skada sig så man inte kan rida alls. Det är en sport med många risker och jag tycker bara det är dumt att inte minimera riskerna. Jag menar vi sätter på massa skydd på hästarna men skyddar inte oss själva? Våra kroppar ska ju hålla längre än hästens, som inte ens blir hälften så gammal som en människa, men ändå struntar många att skydda sig! Dumt är vad det är.
Jag har bara ramlat av min häst fyra gånger på 10 år, det är långt mindre än 1% av alla gånger jag ridit. Visst, det har varit bökigt att sätta på sig västen, det har varit varmt och man har kännt sig lite klumpig ibland men det har varit värt det. De gånger jag ramlat av har jag varit väldigt tacksam att jag haft västen på mig. Speciellt den gången jag ramlade in med ryggen före in i ett hinder. Västen tog värsta smällen och jag klarade mig med bara blåmärken! Klart det kan kännas onödigt när man har inte ramlat av på två år, ridit hundra tals gånger utan att det hänt något, men man vet aldrig när olyckan är framme. Varför chansa?
Kommenterer
Trackback