S.Y.D.N.E.Y
Tänkte bara säga att även om jag har varit dålig på att uppdatera Östkust-kategorin har jag inte glömt av den, har bara inte haft tid. Har några av de roligaste platserna kvar att berätta om, nämligen Rainbow Beach, Fraser Island, Byron Bay och Sydney. Längtar tillbaka till resan så himla mycket nu när jag har så mycket i skolan. Var verkligen en fantastisk månad jag och mina tokiga föräldrar hade! ♥
Längtar redan efter att planera nästa resa! Finns så många platser jag vill besöka. Vill besöka alla huvudstäder i Europa, åka upp till Norrland, rida islandshäst på Island och bada i varma källor, fridyka i medelhavet, se Svalbard, åka runt några veckor på New Zeeland, surfa på Hawaii, åka till Syd-Afrika, åka runt i flera länder i Asien under en månad eller två, rida från vandrahem till vandrahem på Irland, besöka Rio, hälsa på Brandyn & Marc i Canada och bila längst Amerikas västkust, norska kusten, segla i karibien och ja.. Listan tar aldrig slut! Men först måste jag komma hem, plugga klart och skaffa ett jobb. Men drömma kan man alltid! Hoppas på att jag får leva länge, vara frisk och få ett jobb som ger mig möjligheten att se allt jag vill och förhoppningsvis tar allt plugg mig ett steg närmare mina drömmar :-)
Solway Lass / Whitsundays
Nu är det återigen dags för en uppdatering i Östkust-kategorin! Efter att ha tillbringat en natt på Airlie beach var det dags för oss att bege oss ut med båt till Whitsundays, en tropisk skärgård som består av inte mindre än 73 öar. Vi var ute tre dagar och tre nätter med båten Solway Lass som är byggd 1902 och alltså är äldre än självaste Titanic! Bara det får det ju att kittlas i magen. Själv hade jag aldrig tidigare sovit på en båt så var rätt taggad och rätt nervös för sjösjuka när vi gav oss i väg ut.
Vi åkte ut på kvällen, det var mörkt och stjärnklart ute när vi lämnade hamn och det var riktigt vackert att se stjärnorna speglas ner i havet. Vår besättning bestod av en kapten, en segluppsättare, en all-t-iallo, en bartender och en kock. Passagerarna tror jag bestod av 19 stycken personer om jag inte minns fel. Det var hur som helst personer från Sverige, Danmark, England, USA, Tyskland, Sydafrika och Schweitz på. En kul blanding av olika människor helt enkelt!
De var så gott som vindstilla när vi var ute vilket var tråkigt då det inte gick att segla mer än några timmar (och då seglade vi tydligen inte, utan åkte bara med strömmen) men desto roligare eftesom vi då kunde besöka de bästa dyk & snorkel-ställerna som inte går att besöka när det är dåligt väder! Vi besökte Blue Pearl Bay, Luncheon bay, Tongue Bay (Whiteheaven beach), Border Island och Nara Inlet.
Här kommer en bildbom från resan och under varje bild kan ni läsa en liten beskrivning av vad det är ni ser! :-)
När vi vaknade upp var vi fastankrade i Blue Pearl Bay där det finns ett fantastiskt rikt djurliv under vattenytan! De första vi gjorde efter frukosten var att klämma in oss i våra våtdräkter, vilket inte var de allra lättaste om jag säger så... Men ack så nöjd man var när man kommit i den och fick hoppa i vattnet! I norra Queensland finns det en sorts jellyfish (maneter) som är dödliga vilket gör att man måste bada med våtdräkt. På ett ställe där vi snorklade sista dagen fanns det massor av minimaneter och det sved som tusan när man fick de på händerna/fötterna. Kändes riktigt obehagligt när vattnet var fullt av maneter som inte gick att undgå så där bada vi inte länge. Hur som helst, vi fick också chansen att testa att klättra fram och hoppa ner från fören av båten vilket jag såklart var tvungen att testa! Fick även svinga oss ut i rep och hoppa i vattnet vilket även mamma och pappa testade.
Något man också kunde testa för en billig penning (300 kr) på Solway Lass var att dyka. Har inga bilder från det tyvärr, men det var en riktigt rolig upplevelse! Dök ner till 10 meter och såg hur mycket fina fiskar och koraller som helst. Är en helt annan värld där nere. Korallerna och fiskarna på Whitsundays var faktiskt mycket färgstarkare och häftigare än de vi såg vid Barriärrevet vilket förvånade mig lite. Själva dykningen var verkligen inget svår och alla som kan andas och simma klarar av det. Dock fick jag fel vikt fäst vid mitt bälte först vilket gjorde att jag sjönk för fort när dykinstruktören simmade ner och hämtade mer stenar och satte fast i mitt bälte. Då gjorde det riktigt ont i ena örat när jag inte hann tryckutjämna men har man bara koll på det så är det inga problem.
Vi hade en hel del dötid på båten också då vi spanade in andra båtar, pratade och läste böcker :)
Kocken måste lätt ha varit den mest upptagna i besättningen på båten för det kändes som det enda vi gjorde förutom att snorkla var att äta. Frukost, lunch, middag och minst två kraftiga mellanmål på det. Så fort man var klar med en aktivitet var det dags för att äta igen! Eftersom rörelseutrymmet var rätt begränsat (9 meter på bredden och 40 på längden eller nått sånt) och maten var fantastiskt god så var man proppmätt mest hela tiden. Det värsta var sista dagen. Efter den första frukosten som bestod av mumsiga mackor, pålägg, sockrad yogurt, frukt, kaffe och juice, som jag såklart åt så mycket jag orkade av, så kom frukost nummer 2 oväntat ut! Som bestod av en av mina favoriträtter, nämligen ägg & bacon. Gissa om jag var besviken när jag inte orkade få ner en bit till?! Haha.... :(
Allt detta ätande gjorde att det blev om möjligt ännu kämpigare att komma i våtdräkten dag två. (Se bilden uppe till vänster, hahaha, tjocksmock!) Efter att ha snorklat lite till och sett ännu fler fina korallrev så fördrevs dagen uppe på däck där det lästes böcker och solades! Eftersom jag är en blekfis och rädd för att få cancer låg jag inte och pressade som de andra ungdomarna utan satt påklädd i sarong med hatt och läste. Haha, tant-varning på mig! Men det är ju inte ens skönt att sola när det är så där jättevarmt... Förstår inte hur man orkar ligga där och pressa, bara för att få lite bränna.
Sen var det dags för det obligatoriska stoppet vid Whiteheaven beach! Känd som den finaste sandstranden i världen. Sanden består av extremt finkorning silikat (inte silikon som mamma först hörde, haha) och är i princip kritvit. Vattnet är knallblått och chansen att bli bränd är ungefär hundra då silikatsanden reflekterar tillbaka allt solljus. Trots att det var närmare 40 grader var stranden sval, eftersom allt solljus studsar bort! Det var häftigt. Så vad gör man då på den här stranden? Jo man tar några klassika pose-bilder och badar. I våtdräkt. Eftersom det även här finns jellyfish som kan vara dödliga. Dock vet jag inte om det stämmer då jag såg många som bada utan dräkt och har haft flertalet kompisar som badad utan när dom varit där... Men vårat crew blev i alla fall uppmanade att ha våra på oss och som de laglydiga svenskar vi är hade vi det. Såklart.
Det var ju otroligt fint och mäktigt men hur mycket jag än vänder och vrider på det kan en sandstrand inte bli mer än just det, en sandstrand för mig. Det spelar ingen roll att sanden används för att göra kikare åt NASA. Ett tre timmar långt stopp kändes lite väl länge. Speciellt eftersom det var omöjligt att komma i den våta och sandiga våtdräkten igen så vi fick spendera en timme sittandes på stranden i väntan på att övriga deltagare skulle komma så vi kunde bestiga den lilla kullen där utkiksplatsen fanns. Att vi dessutom höll på att bli uppätna av jätteflugor i värmen gjorde att viss irritation uppstod. Det där med att resa i grupp har inte bara fördelar.. Men mitt tips är att om ni besöker Whitheaven beach, ta inte av er våtdräkten utan stanna i vattnet så länge ni kan!!! Då blir man både avsvalkad och kan roa sig med att simma runt!
Vi åkte sen tillbaka till Solway Lass i en liten motorbåt. Vattnet var dock så lågt att det tog en halv evighet att åka sicksack mellan alla korallrev på vägen tillbaka så vi fick vänta ganska länge innan alla var tillbaka på båten. Det gjorde dock inte det minsta då det fanns flera sköldpaddor som bodde i viken och tittade upp titt som tätt för att hämta luft. Så fina! Önskade att vi såg en när vi snorklade men det gjorde vi tyvärr inte.
Såg en vacker solnedgång! Kan tänka mig att det måste vara en extrem frihetskänsla att segla i väg på sin egen båt, vart man vill i världen. Vi seglade fram här och det enda som hördes var skvalpet av vågorna och den dåliga musiken de schwetiska (stavning?) deltagarna envisades med att spela.
Så vad roar man sig med när man är instängd på en båt i tre dagar? Jo, man lär alla som vill (och de som inte vill) att spela yatzy! Först spelade jag lite med de danska tjejerna och med en engelsman innan jag kom på vilka de riktiga storspelarna var... Nämligen sydafrikanerna! Jag trodde yatzy var ett spel som spelades överallt runt om i världen men tydligen inte. De fastnade totalt för spelet och ville aldrig sluta! Haha. Det annordnades också förutom festmåltider varje kväll, även quiz av besättningen på båten. Ett quiz som jag, mamma och pappa gick in helt för att vinna, la upp värsta taktiken och viskade så diskret vi kunde så ingen skulle ta våra svar. Dock förlorade vi pinsamt nog stort. Vi var alltså sämst av alla på hela båten, buhuu! Snacka om besvikelse, speciellt när vi insåg att de inte hade något tröstpris och att det vinnande laget fick en flaska champange :(
De tre dagarna på Solway Lass var verkligen ett minne för livet! Extremt vackert och många fina vyer på näthinnan fick man sig hem. Dock tror jag inte segling riktigt är min grej. Tycker det är lite jobbigt att vara instängd, även om det var på en ytterst trevlig plats. Om jag någon gång kommer segla igen hade jag hellre velat vara med och styra båten och själv välja ut destinationerna! Nu visste man inte alltid var på kartan man var eller vart vi var på väg vilket var lite tråkigt. Att också behöva umgås 24/7 med människor man inte känner det minsta i tre dygn och inte kunna få vara ifred var också lite ansträngande. Ungefär som att åka på klassresa (finns det nån som tycker det är kul!?) Men naturupplevelsen var helt fantastiskt så skulle absolut inte vilja ha de ogjort.
Alla passagerare och besättningen var jättetrevliga och vi hade många roliga stunder, men det här med att bli ihopföst på en liten yta med främande människor, nja. It's not my cup of tea även om det såklart är värt det när man får se några av de vackraste platserna man någonsin har sett!
Airlie beach
Airlie beach är precis det paradisställe man vill besöka på semestern. Det är lagom varmt, det kryllar av mysiga restauranger och uteställen, naturen är vacker, vattnet varmt och människorna är trevliga. Dock kan man inte bada i havet här heller pga. de livsfarliga Jelly Fishen men det gör inte så mycket ändå det finns en gigantisk lagoon som ligger precis vid vattnet (se bild här) där man kan bada utan problem.
Vi spenderade bara två nätter vid Airlie beach, en innan vi åkte ut med en segelbåt till ögruppen Whitsundays och ytterligare en natt efter segelturen. Den lilla tiden vi hade spenderade vi nere vid lagoonen där vi bade och läste böcker under palmerna samt strosade runt vid gatan där alla hotell, hostels, affärer, klubbar och restauranger ligger. Även om byn är mysig och omgivningen är vacker finns det inte mycket mer att göra än att bara koppla av så att två nätter tycker jag är alldels lagom tid att spendera här, inte mer.
Det var också här som det började spåra ut ordentligt när det kommer till maten... Det var glass, Mc Donalds-frukost öl och mer eller mindre nyttig mat som konsumerades varje dag för att inte prata om all mat vi fick på båten vi var ute med. Haha, inte konstigt att vi gick upp i vikt! Den sista kvällen var vi ute på en pub med de andra gästerna från båtturen som var helt fantastiskt. Men mer om båtturen till Whitsundays i nästa inlägg om Östkusten :)
Haha, ser ni alla pannkakor, smoothisen och den gigantiska kaffen på bilden i mitten? Fattar inte hur jag fick ner allt det bara till frukost... Men smaskigt var det!
Magnetic Island
Nu har vi kommit fram till de tredje stoppet på vår resa, nämligen Magnetic Island! En ö som är populär bland backpackers. Inte för jag kan förstå varför, tyckte inte den var något speciellt, men så var vi bara där en hel dag och två nätter så hann ju inte se hela ön. Inte för att den var speciellt stor, är hälften så stor som Hisingen. Men den hade ingen riktigt hamn, husen såg ut som på fastlandet och det var inga mysiga gator eller någon speciell natur... Ett stopp man kan hoppa över om man har bråttom ner eller upp längst kusten helt enkelt.
När vi kom dit visade det sig att vi var inbokade på ön festhostel nämligen The Base och dessutom i ett rum med åtta andra... Blev ett missförstånd med boendet när vi bokade resan (skulle ha eget rum egentligen) men det gick att ordna så vi fick bo i ett litet gulligt hus precis vid vattnet istället. Grymt skönt efter att ha delat rum med backpackers på de två tidigare ställerna! Huset var det absolut bästa med vistelsen på ön, så himla gulligt och sköna sängar.
På kvällen åt vi middag på hostlet. Blev fest på kvällen med x-antal brunbrända pumpade och tribaltatuerade ynglingar som stod och spände sig vid vårt bord så vi bytte plats och fortsatte kvällen vid vårt lilla hus. Sedan sov vi gott då vi slapp oroa oss för att vare sig otäcka djur som på Mission Beach eller inramlandes backpackers skulle störa vår skönhetssömn.
Vid frukosten råkade vi dock ut för en liten incident! En fågel flög in och gjorde en mindre smidig landing på vårt bord och tog mammas bacon! Direkt från tallriken! Och dessutom flaxade den ner kaffekoppar och bestick. Sen daskade den baconen i säkert två minuter mot marken innan den smaskade i sig den och åter igen flög upp och satte sig på sin sittpinne som någon satt upp i en palm åt den. Det här tyckte vi ju var väldigt spännade och mamma lyckades fånga de hela på film till vår stora förtjusning! Vem vet, hon kanske säger upp sig en vacker dag och börjar en ny karriär som filmare åt Animal Planet.
Aktiviteten för dagen var att klappa olika djur. Vi åkte dit för koalornas skull men innan man de kom fram fick man snällt klappa x antal reptiler. Jag fick dessutom en uppsatt på huvudet och ni kan ju se på bilden vad jag tyckte om det... De var som tur var snälla och vi klarade oss med alla fingrar i behåll.
Efter alldeles för många olika sorts reptiler av alla dess slag var det dags för dagens höjdpunk: koala-klappningen! Koalan var hur mysig som helst och jättefin. Men vet inte riktigt vad jag tycker om det där. Är det värt att hålla massa djur instängda för att turister ska komma och klappa på dom? Även om de såg ut att ha det bra, såg välmående ut och hade flera dagar lediga varje vecka är jag lite tveksam till det... Känns onödigt att dom ska vara instängda när dom kan leva i det vilda, men samtidigt så har jag glatt haft både häst, hund, katt och andra smådjur hemma (ja, hästen bor väl mestadels i stallet om jag ska vara ärlig) utan några problem och det är ju egentligen samma sak. Ahh, vet inte. Det är ju bra att de får uppmärksamhet också så människor börjar bli lite snällare mot miljön och djuren och då kanske det är värt att hålla några få individer instängda? Eller inte. Hur som helst, jag tänker inte besöka någon mer sån här "klappa vilda djur"-anläggningar igen under min vistelse här.
Om vi någon gång måste livnära oss som ormtjusare sätter jag allt förtronde till mamma. Ormen försökte slingra sig i väg från mig, pappa såg tveksamt bekväm ut medan mamma verkade vara en naturbegåning alternativt ormviskare a lá Harry Potter (se bilder nedan).
Sedan fortsatte vi dagen med bad och lunch vid en strand på andra sidan ön och nästa dag gick vi upp tidigt för att åka vidare till Airlie beach vilket var ett ställe som jag gillade betydligt mycket mer! Fortsättning följer.
Mission beach
Vårt andra stopp på resan var Mission Beach! Efter en busstur på två timmar från Cairns i en lyxig buss med skinsäten,eluttag och framförallt, underbart Wifi var vi framme. När vi hoppat av bussen kom en shuffel buss från vårt hostel Jackaroo och hämtade oss. Det visade sig att vår hostel låg långt utanför byns centurm, mitt i djungeln. På hostlet bodde det 93% hippie backpackers och 6% vanliga turister, alltså vi.
Hostlet var byggt på pålar och det förstod vi snart anledningen till. Det kryllade nämligen av djur av alla dess slag runt hostlet! När vi skulle ta oss en kopp kaffe uppstod kaos eftersom en uggla samtidigt höll på att flyga runt i köket och spande från kylskåpet innan den hittade ut igen.
Vi hade dessvärre missuppfattat hostlet hemsida en aning. Vi trodde nämligen att de hade restaurang men icke. Det som erbjuds var öl, chips och diverse olika sorters nudelpaket. Mammi var sugen på att äta på resturang ( Citat "Det är ju det ssom är meningen med semester!" Slutcitat) och vi frågade var närmsta resturang låg. De sa att det bara var en tio minuters promenad ner längst grusvägen och man behövde tydligen inte boka bord (fick ett asgarv till svar när vi frågade) och glada och nyparfymerade begav vi oss ner på grusvägen.
Dessvärre gick solen ner och vi gick snart i ett kompakt mörker. Ljudet från insekterna var öronbedövade, det rörde sig i varje buske och månen lös klart på himlen bakom molnen. Mamma försökte övertala oss att vända om hela tiden men som de äventyrslystna Pettersson:are jag och pappi är sa vi bara en kurva till, en kurva till samtidigt som vi lös med våra mobiler vilket lockade till om möjligt ännu mer insekter. Efter en kvart såg vi fortfarande inte skymten av någon restaurang. Allt vi såg/skymtade i mörkret var kompakt regnskog, så det var bara att vända tillbaka med tomma magar.
Vi fick söka upp en kille ur personalen och skamset säga att vi nog trots allt ville köpa oss var sitt nudelpaket samtidigt som vi på svenska gormande över att han lurat i väg oss. Vi mötte ett par svenska backpackers och det berättade att hostel-killen hade en Pytonorm som åt upp en Kangaroo som bakgrundsbild på sin dator... FRÅN GRUSVÄGEN VI GICK PÅ! Alltså...!!! Tänk om vi hade mött en fyra meters orm på vår nattpromenad?! Ahhhh, får panik bara jag tänker på det. Så även om besvikelsen var total över att få äta nudla till middag var lättnaden över att ha överlevt skogspromenaden helt klart övervägande.
Sen var det bara att klättra upp i var sin våningssäng, säga god natt till våra trevliga roomies Mjölkbonden Dansken och Norrlandstjejen Stina och lyssna på ljudet från de spelade ödlorna som satt i taket och hålla tummarna för att de inte ramlade ner när under natten.
Dag två hade vi efter att ha övervägt forsränning som ratades av mamma "Jag har väl inte åkt runt halva jorden för att skada mig!" bestämt oss för ett mer passande äventyr för familjen. Nämligen bestigning av Clump Mountain! Det var en sträcka uppför på 3-4 km och det räckte och blev över i den 35 gradiga värmen kan jag säga. Svetten forsade, stigen vi gick på vimlade av små ödlor, i träden hängde det färsk mango men desto mer låg och ruttade på marken, insekterna spelade och man gick titt som tätt in i spindelnät. Men det var det värt, utsikten på toppen var fantastisk! Man såg inte bara stranden utan även små paradisöar ute till havs i det turkosa vattnet.
Efter denna svettiga upplevelse behövde vi något svalkande så begav oss till stranden. Det var den längsta sandstrand vi någonsin har sett. Den såg aldrig ut att ta slut! Dock var det inte slut på läskiga kryp. I vattnet fanns det gott om Jelly Fish, en sorts livsfarliga maneter som fuckar up nervsystemet till den milda grad att hjärtat stannar om man har otur. All badning fick ske i inhängnat område av ett nät och även om vattnet var 28 grader varm var det ändå skönt att få svalka sig en anings med badtur och iskall cola från den gulliga lilla kiosken på stranden.
På kvällen dag 2 bjöds det på gratis vin. Eftesom gratis alltid är gott knatade vi ner till baren som låg på ett trädäck med tak mellan några hängmattor. Vinet var surt och från taket ramlade det ner gröna, väsandes skalbaggar! De drogs antagligen till grönt för stackars mamma, med grön t-shirt, fick så många på sig att en till och med hamnade UNDER tröjan. Börjar klia bara jag tänker på det, hu! Mamma lyckades ju ändå hålla sig någorlunda lugn medans jag både skrek och försvarade mig med kraftiga armviftningar och omkringhoppande när de landade på mig. Tjejen med dreadlocks som satt vid bordet intill oss tittade konstigt på oss samtidigt som hon plockade (!) på sig skalbaggar och log pilimariskt när de kröp över hennes skynke till klänning. Det är väl tur att man är olika.
Glada över att ha överlevt gigantiska fallande löv och alla kryp packade vi efter två nätter äntligen ihop våra belongings och åkte till Greyhound bussen som skulle komma ta oss vidare på resan. Det enda vi kom att sakna från vår vistelse på Jackaroo var katten. Kan rekommendera alla som vill ha ett minne för livet och alla som gillar småkryp att besöka Jackaroo på Mission Beach. Det är en upplevelse man inte hade velat vara utan även om man tidvis undrade vad man gjorde där.
Ovan ser ni: 1. Livsfarligt löv som nästan träffade oss i huvudet 2. Hostlet trevligaste gäst, katten 3. Lättade föräldrar som packat ihop 4. Två av alla de gröna skalbaggarna 5. Mitt matchande bagage (limegrönt) och mig läsandes i väntan på bussen som dessvärre visade sig inte alls hålla lika hög standard som föregående 6. Mer djungel på vägen till nästa stopp, Magnetic Island.
Första stoppet - Cairns!
Då var det dags för mig att presentera första stoppet på vår resa nämligen.... CAIRNS! När vi gick av flyget var det som att mötas av en vägg av fukt och värme. Vi hade hamnat i regnskogen! Efter en tämligen smidig flygresa med byte i Brisbane (med undantag för den förvirring som uppstod när vi insåg att vi skulle ställe om klockan en halvtimma men inte fattade åt vilket hållt) från torra och då, rätt kalla, Adelaide var det en stor omställning för oss. Speciellet för kära mor och far som just lämnat kalla Sverige.
Hur som helst. Vi hittade vårt hostel och blev mycket glada när vi insåg att vi bara skulle behöva dela rum med en glad norsk som var totalt ofarlig, förutom den lilla detaljen att han släpte en dunderbrakare under natten som luktade kloak. På kvällen firade vi med att dricka öl på hostlet, som blev ljumen efter ungefär 2 sekunder i värmen, och gick ut till Cairns stad för att äta middag. Där förfasades vi över hur stora portionerna var och ojade oss lite över hur mycket vi tordes gå upp vikt under resans gång. Sorgligt hur rätt vi skulle komma att ha.
Dag 2 gick vi upp tidigt i ottan men med 2 jetlaggade föräldrar och en överexalterad dotter (skulle ju få se barriärrevet!!!) var det nemas problemas. Vi seglade ut ungefär en timma med en 63 fot lång båt (som jag även fick testa att styra/ratta/köra wohooo) och där krängde vi på oss simfenor, cyklop, badtröja och de lite bekvämare snorklarna (mamma&pappa) även flytväst och plumsade i!
Nere på botten, där var det toppen!
Okej. Jag ska aldrig, aldrig, ALDRIG mer klaga på Zippan eller Birk när det kommer till att fota dom/använda dom som modeller. En häst eller en katt är lätt som en plätt att fota om man jämför med dessa förädiska fiskar! Inte nog med att de aldrig var stilla (kan de ens vara stilla?) och simmade runt huller om buller, simmade de även nära kameran och in i varandra så att de snabbt som satan dolde snyggis-fisken man tänkt fota och DESSUTOM så var det helt omöjligt att själv hålla sig själv stilla i vattnet. Vågorna guppade en upp och ner och strömmen drog en åt helt fel håll. Så innan ni har mage att klaga på mina fiskbilder tycker jag ni ska tänka på omständigheterna. Vi såg även ungefär en miljon andra fisksorter än dessa, men det de var bara dessa baddare som ville vara med på bild...
Vi gjorde ett stopp vid Green Island. En liten paradisö som har bildats på korallrevet. Vi gick runt i vykortsvyerna, pappa låtsades lyfte en helikopter, jag poserade vi en cool rot och mamma fick hela ryggen nerblöt i den lilla motorbåten på vägen tillbaka till den stora båten. Ett riktigt äventyr alltså! Ön har tydligen hyrts ut på ett 100 års kontrakt till Japaner som byggt ett stort resort på den. De tror vi inte vår pratglada kapten gillade för när vi frågade vem som ägde ön och varför det nästan bara var asiater på den blev han tyst en lång, lång stund.
När vi kom tillbaka till segelbåten hade den omringats av dun dun dun dun.... HAJAR! När kaptenen berättade att det var ofarliga revhajar kastade jag mig i vattnet omedelbart bums utan vare sig fenor eller badtröja! Hade nämligen besvikelsen av att jag inte hade råd att följa med på mina kompisars vithajssafari (kostade liksom 6000 spänn för en enda litet dyk där det eventuellt kunde dyka upp en groteskt stor vithaj) i färskt minne. Men nu har jag också simmat med inte mindre än FYRA hajar! Utan att vare sig vara i en bur, bli ruinerad, ha skyddsutrustning eller dödsskräck för att dörren på buren skulle åka upp. HA, skrattar bäst som skrattar sist! :DDDD hehehe.
Det var så mäktigt att simma med dom! Hajarna var så majestätiska och liksom gled eller snarade cruisde runt i havet som värsta maffiabossarna. När dom simmade i par kunde jag inte annat än att tänka på hajarna i Hitta Nemo. Hittade förvrigt också Nemo i en korall.
Sen seglade vi tillbaka till land! Jag var om möjligt ännu gladare än innan vi gav oss av. Det skojiga båtcrewet styrde inte bara båten med fötterna (se bild ovan) utan underhöll och feedade oss turister på båten ordentligt. Fick färsk underbart god frukt, kex&ost med vin, kakor av olika slag och blev underhållna med roliga lekar. Pappa hade lyckan och bli inbunden i ett snöre med uppgift att trassla upp knuten. Han lyckades inte, men jag och mamma hade i alla fall roligt åt gullepappsen!
Bolaget vi åkte med ut hette Ocean Free och är familjeägt. Kan verkligen rekomndera er att åka på en tur om ni besöker Cairns. Man kunde även dyka med tuber från båten och åka ut längre och kortare turer. Personalen var supertrevlig, kunnig och precis lagom på.
Klart slut, nästa gång jag rapporterar är det från Mission Beach!
Klart slut, nästa gång jag rapporterar är det från Mission Beach!
Östkusten - here we come!
Nu är vi på väg till östkusten! Efter att spenderat en dag i Adelaide då jag visat standens bästa (och sämsta) sidor och senare på kvällen firat min födelsedag nere vid havet med först middag på Stamford och sedan en utgång på en klubb med havsutsikt och en dag med vinprovning i Barossa i Valley är vi nu på väg till Östkusten! Vi flyger upp till Cairns och kommer sedan åka ner till Syndney under 26 dagar och besöka följande ställen:
- Cairns och en dag ute på Great Barrier reef
- Mission beach
- Magnetic Island
- Airlie beach
- Whitesundays
- Rainbow beach
- Fraser Island
- Noosa
- Byron bay
- Sydney
Alla ställen vi ska besöka ser helt fantastiska ut, googla får ni se. Jag tror dessvärre inte det kommer bli så mycket uppdatering här, men däremot på instagram. Jag kommer bara koncentrera mig på att njuta av resan men jag lovar att ni kommer få se bilder från alla ställerna när jag kommer hem igen :) Tills dess önskar jag alla läsare en riktigt god jul!
Ovan ser ni hur vi kommer resa
Drömresan bokad
Så här glad är jag eftersom det är... Accounting-tisdag! En föreläsning vid nio och sen lektion mellan halv fem och sex i detta underbara ämne blir man ju alltid glad av! Eller?
Kan det kasnske var så att jag istället ler så att dubbelhakan syns för att DRÖMRESAN är bokad? Kan det kaaanske vara så?
December kommer vara den bästa månaden i mitt liv:
1. Jag fyller 20.
2. Jag har (ta i trä) klarat av att läsa min första termin på universitet på engeslska (Fatta den känslan, magisk!!)
3. Hela månaden ska tillbrings med familjen på östkusten!
Vi ska besöka Cairns, Mission Beach, Magnetic Island, Airlie Beach, Whitesundays, Rainbow Beach, Fraser Island, Noosa, Byron Bay och Sydney. Plus att det blir några dagar i Adelaide med. Ihhhh, gud vad jag längtar! Är det någon av er som varit på de ställerna vi ska till och har något tips på vad man kan göra där? Tell me!
Reser från norr till söder så vi slipper regnsäsongen i Cairns.
