Imorgon börjar en ny månad och jag har som vanligt en plan för vad jag vill uppnå. Så fort jag har en intensiv period framför mig, i form av tentaperiod eller liknande, vill jag ha så bra förutsättningar runt omkring mig som möjligt. Jag vill ha så lite som möjligt runt omkring som stör mig. Därför har jag ägnat dagen åt att stortstäda hemma. Se till att alla kläder ligger fint invikta och rena i gaderoben och att allt i skrivbordet ligger på sin plats. Det ger mig en känsla av kontroll.

Jag brukar också försöka "ta hand" om mig själv lite extra. Tycker egentligen att det är töntigt att säga att man "tar hand" om sig själv när det mer eller mindre handlar om att ta hand om sin egen hygien. Jag har i alla fall badat fotbad, gett håret en riktig dunder inpackning, sett till att bena är silkeslena och sett till att jag har vällackade naglar. Att dessutom ha vilat upp sig ordentligt några dagar på landet och sovit gör också att man laddar batterierna. Hade jag istället gått på påskfest i helgen hade jag antagligen forfarande känt mig trött. Nu kan jag lägga fullt fokus på nästa uppgift, det känns väldigt skönt!

Påskafton. Sitter i köket nu medan min kusin Nellie och hennes mamma Anne gör kaffe. Vi har just avslutat den traditionsenliga Påskäggsjakten i ladgården. I år hade jag tur, min yngsta kusin Erica hittade mitt ägg i stället för hennes eget, så jag slapp leta. Inte för att det hade varit så svårt, så länge jag kan minnas har pappa alltid gömt mitt ägg i det gamla mjölkrummet. Erica däremot hittade inte sitt ägg försen 15 minuters letade i kylan. Det ska ju vankas vår, men det är ruskigt kallt ute, igår kom det till och med några små snöflingor från den blågrå himlen.

Börjar bli lite svårt att skriva. Pappa har hittat en så kallad Köksbjörn från 60-talet som fungera(de) som alltiallo, visp, bakmaskin och gud vet vad. Köksbjörnen ska få hjälpa till att blanda äggtoddyn som också hör påsken till. De råder som vanligt kaos i köket när fyra vuxna människor ska försöka samsas om hur en drink ska blandas till, och acva vit snapsen till påsklunchen innan gör väl sitt till med.

Vi anlände till gården i går förmiddags. Det hela började med att bilen packades till sin bristningsgräns med katt, mat, kläder, systembolagetskassar, föräldarnarna och så jag. Eftersom att påsktrafiken kan vara så farlig enligt min kära mor så slapp jag köra, trots nytaget körkort. Fick istället sitta med kattburen i knät och försöka lugna den skräckslagna raskatten. Nej då, egentligen så satt han brevid och sov nästan hela vägen som den avslappnade ragdoll han är.

Jag hade varit duktigt och laddat med två engelskböcker jag hade tänkt läsa framför brasan, men inte för att det hjälpte. Igår fick jag tag i Patrik Sjöbergs biografi Det du inte såg, som min mamma hade tagit med, vilken jag sträcktläste under gårdagen. De 400 sidor som berättade om Sjöbergs fashinerande, inspirerande och stundtals tragiska livsöde bara flög förbi. Så idag var jag tilbaka vid ruta ett, vid egenlskaböckerna. Därav att jag istället sitter här med datorn och skriver för att slippa ta tag i min alltför taskiga engelska.

Hade gärna sträckt ut mig på en av våra två soffor i vardagsrummet om det hade gått. Nu är det så att två ljushuvuden, även kallade HP1 och HP2 (aka min far och farbror) hade slägt ut dem. De hade ratat de gamla eftersom de var så äckliga och slitna, vilket visserligen är sant, men det är ju ändå ett riktikt stolpskott att kasta ut de gamla innan några nya införskaffats. Det hela resulterade i att vi hade en loppisfotölj för 5 kronor att slåss om igår när vi alla satt bänkande framför TV:n och Lets dance, ivriga för att se lyckopillret Maria Montazami dansa ut. Eftersom vi är åtta personer och endast hade en loppisfotälj slutade det med att sju personer satt på golvet och såg på TV:n. Lyx.

Sitter nu med den allmäna godisskålen och en koppkaffe. Min eget påskägg saknade helt choklad trots att det är mitt favoritgodis. Däremot var den tillbrädden fylld av pappas favoritgodis. Märkligt att påskharen kunde träffa så rätt.

Farbror Hans gjorde pannkakor på en finsk stekhäll som drivs med gasol. Åt dem med mycket grädda och sylt, mums.

Mina fina föräldrar på promeand

Snö på stranden där vi brukar bada på sommaren

Älskar ljuset vid västkusten

Haha, blir inte roligare än vad man gör det

Fyra nyanser av brunt

Skönt med lite sol i ansiktet

Påskägg

Birk fick följa med ut på gården med uppspärrade ögon i pappas tröja. Påsklunch till höger

Mitt påskägg låg gömt i mjölkrummet

Birk var helt grå om tassarna när vi kom hem, är inte så välstädat på landet

Påskbrasa

Skymning över åkrarna

Självklart är jämställdhet en viktig fråga, det har jag alltid tyckt. Men som debatten ser ut idag, när stor del inte handlar om löneskillnaden som finns mellan män och kvinnor utan om hur många procent som läser en viss utbildning eller om det är 50/50 i bolagsstyrelserna runt om i landet tycker jag debatten bara blir uttjatad. Det är inte viktigt att det utbildas exakt lika många kvinnliga som manliga piloter, det är däremot oerhört viktigt att kvinnohatet som finns bland många män, och dödar och förstörs många kvinnors liv, stoppas. Det är det debatten borde handla om.

Jag har levt i knappt 20 år och aldrig någonsin känt mig begränsad av att jag är kvinna, snarare tvärt om. Har jag varit ensam tjej bland flera killar har det istället lyfts fram som något positivt och man har tagit extra mycket på min åsikt. Även om det kan låta som i debatten att man är förtryckt om man är kvinna 2013 i Sverige är det långt ifrån många kvinnors vardag.

När jag tog upp det faktum att det är betydligt färre kvinnor som söker till olika former av styrelser med en vän och det därav inte är konstigt att de flesta i styrelserna faktiskt är män, tyckte hon att det var patriarkatet som var orsaken. Att kvinnor helt enkelt inte vågar gå emot de normer vi är uppväxta med och söka posterna. Kan det vara så, 2013?

Om så är fallet är det ju ännu viktigare att framgångsrika kvinnor lyfts upp så att de kan inspirera dessa som ”inte vågar” gå emot patriarkatet. Men det kan ju också vara så att det helt enkelt är fler kvinnor som är intresserade av att läsa till sjuksköterskor och färre kvinnor än män som är intresserade av att sitta i bolagsstyrelser. Att kvinnor och män helt enkelt inte har exakt lika intresseområden. Är det något fel med det? Att män och kvinnor vill och drömmer om olika saker?

Enligt min mening är det fel om det är diskriminering pga. ens kön som gör att man inte vågar söka sig till vissa tjänster och drömma om en viss framtid. Men så länge alla vågar drömma om och söka de jobb de vill och inte i ansökningsprocessen bli värderad efter sitt kön, är det väl helt lugnt att vi gillar olika saker. Vi människor är individer och vill olika saker. Låt det vara så.

Det är när man börjar generalisera och knyta an vissa egenskaper till ens kön som hela debatten blir fel. Varför är man så extremt fokuserad på att det ska vara lika delat mellan könen? Man är ju så mycket mer än ett kön. Jag vill i första hand bli beskriven som individen Sally, inte som tjejen Sally. Att istället se hur fördelningen är inom olika områden beroende på personers framtidsdrömmar, bakgrunder, ekonomiskaklass, intressen, inställning och attityd är mycket mer relevant att jämföra än varför det är uppdelat på ett visst sett mellan könen. Det är såklart mycket lättare att beroende på vad personer har mellan benen tillskriva dem vissa egenskaper och dra slutsatser utifrån det, men det ger ju inte en ärlig bild av hur jämställdheten är ändå. Det kan vara hälften män och hälften kvinnor på en arbetsplats, men när man granskar det närmare kan det vis sig att det endas är 10 procent av de anställda som har barn. Är den arbetsplatsen då jämställd? Enligt pappret, ja, enligt verkligheten, nej.

Jag önskar att samhället kunde inse att vi människor är så mycket mer än vårt kön. Det finns män som är stressade, snälla och drivna och det finns kvinnor som är taskiga, omotiverade och chefer. Våra egenskaper som människor bestäms inte beroende på om vi är kvinnor eller män. Kan ni inte inse det, snälla?

Tänkte berätta lite mer om varfördet blev just Austalien vi ska åka till. Det hela började med att jag och Erik pratade om att det hade varit kul att lära sig engelska helt perfekt. Erik hade nyss kommit hem från 6 månader i Ryssland och vi var båda överrens om att vi inte ville vara utan varandra så länge igen. Så då började vi fundera på vart vi kunde åka tillsammans! Var en häftig känsla att sitta med värlskartan framför sig och fundera på vart vi ville åka.

Vi började faktiskt med att kolla på Sydafrika och kontaktade ett universitet där. Tyvärr var det väldigt svårt att få konkreta svar på hur man ansökte och vad det kostade. Så istället valde vi att vända oss till en organisation som hjälper svenska studenter med utlandsstudier. Var på ett möte och blev rekomenderade att åka till just Australien eftersom de har utbytesår där eleverna själva får välja exakt vilka kurser man vill läsa och post graduate utbildnigar på ett år istället för två som de är i USA.

Oceanen bästa unviestiet är med i group eight och de var de vi riktade in  oss i första hand. Dock visade de universitet som  tillhörde group eight sig vara riktigt dyra och då inget alternativ för oss. Men vi hittade UniSA som tillhör group eight när det kommer till buisness, men inte övriga studieområden som tex. naturvetenskap. Den skolan hade ett kostnad vi hade råd med men erbjöd ändå en väldigt bra utbildning sett till internaitonell rankning! Den organisationen vi först kontaktat och haft möten med hade dessvärre inte något sammarbete med UniSA så då fick vi istället vända oss till Study Abroad som hjälpte oss att skicka in ansökan.

Nu är det bara fyra månader kvar tills vi ska åka till andra sidan jorden! Känns som man kommer kunna fatta det mer när man bokat flygbiljett och då kan vi verkligen börja räkna ner de exakta dagarna! Ihhhhh

Jag har mest varit intresserad av surfing, vattentemperaturer och dykmöjligheter när vi har kollat på de olika universitet medan Erik har koncentrerat sig på rankningarna. Vår tid i Australien kommer ju innebära väldigt tuffa studier men också ett två månaders långt sommarlov och då vill jag åka runt och se östkusten! Det måste man ju göra när man ändå är där nere, eller hur!?