Hittade de här bilderna från 2007. Jag var 13 och Zippan 9 år. Haha, är skönt att tekniken har utvecklats något de senaste åtta åren om man säger så.... Vi hoppade bara på fart men oftas med stor marginal, vilket inte är det snabbaste men var skönt då Z blev galen de få gånger hon rev. Råkade hon peta en bom (vilket inte var konstigt eftersom vi ibland hoppade av en meter för tidigt) drog hon alltid några rejäla bock av ilska efteråt. Då fick man verkligen öva på att hålla i sig! Haha. Nu bryr hon sig inte om hon river.

Även om vår teknik var lite speciell tycker jag ändå vi var duktiga. Så unga och gröna! Z hade inte hoppat alls innan vi köpte henne och pga. av att hon bröt båda griffelbenen när vi bara haft henne sex veckor blev hon inte inhoppad ordentligt förens hon var närmare sex år. Lite efter i utvecklingskurvan om man säger så, många hästar börjas ju hoppas när de är fyra och tävlas när de är fem. Och jag hade bara hoppat på ridskolan innan och lite på ridläger så jag kunde knappt något heller. Jag hoppas vi har många år kvar att träna och bli bättre, fått rapporter hemifrån att hon bockat med mamma och velat köra rodeo i skogen så än finns det energi kvar ;-)

 

 

Zippan är ren i skritten, men fortfarande halt i traven.
Råda har drabbats av kvarka så det går inte att åka till klinik och göra ultraljud så går inte att veta hur det läker. Så det är bara att fortsätta att vänta och skämma bort den lilla divan och ge henne bästa möjliga vård. Kan ta lång tid att läka så det är bara att kämpa på! Vet att mamma är den sista som skulle ge upp. Sex veckor efter att vi köpt Zippan (för snart 10 årsedan!) fastnade hon i stängsel i hagen. Bröt gaffelbenen på båda bak. Fick vänta fyra månader och avakta om det skulle bli operation eller om de skulle självläka. Det blev operation och efter den ytterligare fyra månader rehablitering efter den. Kan ni tänka er, köpa en unghäst som sen är skadad i åtta månader och inte veta hur det ska läka?! Leda den dag ut och dag in. Det är tålamod. Jag var bara nyss fyllda 10 så det var mamma som fick ta allt ansvar. Så glad att hon gjorde det!

 

Zippan läkte och vi har nu haft en frisk häst så gott som alltid sedan dess. De få skador hon fått har varit yttre påverkan så som för hård verkning eller sparkar. Vi tre har gjort så mycket roligt tillsammans! Hoppat in själva och tävlat lite smått i både hoppning och dressyr. Hon är LÄTT den personligaste hästen jag träffat. Man ser direkt på henne vilket humör hon är på och är det nått hon gillar eller inte gillar visar hon det direkt. Allt från glada bock och tjuvrus ute i skogen till grimaser när man ska smörja in henne med flugsalva. Vill hon inte jobba en dag, tex. när vårbrunsten kommer gör hon inget gratis och man får verkligen släpa runt henne och BE henne snällt. Blir man sur stannar hon bara och tjurar. När hon har en bra dag (som hon oftas har, puh!) gör hon allt man ber om. Ta det här med hoppningen som exempel: Hon hoppar så gott som allt, suger mot hinder och vägrar aldrig så där nära och otäckt inpå hinder (har gjort det 1 gång på 10 år och då flög jag som en vante förövrigt) utan om hon inte vill hoppa något för att det är "läskigt" stannar hon fem meter innan och BACKAR. Har hon väl bestämt sig är det kört. Min tränare, som tävlat upp till 150, trodde det bara var att klämma över henne men det slutade med att hon trilla av. Det GÅR inte att tvinga denna damen till något hon inte vill.

 

Är det något jag lärt mig under de här 10 åren är det att 1. Ha tålamod. 2. Ge aldrig upp. och 3. Fortsätta kämpa så kommer reslutaten!

 

 

Hon har fått metacam och lugnande när bandaget ska bytas och det har gått hyfsat smidigt att byta det vad jag har förståt. Nu har hon äntligen blivit av med bandaget efter en månad. Benet är fortfarande svullet men hon är inte halt i skritten. Den första tiden hade hon boxvila och fick bara gå i liten sjukhage (se bild nedan) och sedan börja ledas 20 minuter/dag.Nu har hon fått börja skrittas uppsuten. Det tyckte hon var riktigt roligt och kastade nästan av mamma då hon drog två rejäla bockrepor! 

 

Min älskling är skadad!

 

Har sån hästabstiens här borta och det blir inte bättre när hon är skadad. Vill bara åka till stallet NU NU NU och ta hand om henne. Hade verkligen behövt lite hästdoft. Finns inget som luktar så gott som sommarhäst. Det i alla fall skönt att veta att hon får bästa tänkbara vård och all omsorg hon behöver av vetrinären, mamma och Nina. Väntar spänt på nästa update och hoppas det går åt rätt håll! ♥

 

Det regnade idag när jag var i stallet. Hämtade in blöt liten prinsessa och red lite i geggan i paddocken. Hon kändes så fin! Hade varken sporrar eller spö, red i gummistövlar, och ändå lyssnade hon jättefint. Det känns som vilan har gjort henne gott! Kul att hon börjar lägga på sig igen med. Hon ska få gå och bli en liten tjockis på betet i år. Hon gick ner så mycket i samband med svampförgiftningen i våras och vi vet egentligen ännu inte hur det är ställt med henne. Men hon verkar må prima! Skulle det vara några konstigheter i höst får vi skicka iväg prover till vetrinären. Eller vi, jag kommer ju inte vara hemma i höst - Ahhh!

 

Kommer sakna Zippan så mycket när jag åkt. Även om hon är hemsk ibland så är hon ändå den personligaste och roligaste hästen jag har träffat. I december har vi haft henne i tio år. En människa kan man ju bara säga till "Tja tja, nu sticker jag till Australien kommer tillbaka om ett år" och smsa lite om man sakar dom, men en häst är det ju inte lika lätt med. Jag tänker mig att Zippan kommer stå liten och övergiven i sin box och undra varför jag har övergivit henne. Så är det såklart inte, mamma och Nina kommer behandla henne som den diva hon är, men ändå. Lilla Zippan... Ska till stallet nu och galoppera i skogen nu så mannen fladdrar! Man får ju passa på!

 

 

Tittat på gamla bilder från tävlingar. Är så sugen på att dra på de vita ridbyxorna, packa bilen full och ge oss ut och jaga rosetter! När det går bra finns det verkligen ingeting som är roligare än att tävla tillsammans med sin häst. Såna adrenalinkickar man får!

Vet att jag skrev ett inlägg om att det är viktigt att ha en partner som ser bra ut eftersom man måste se hen varje dag. Det är minst lika viktigt att ha vackra djur. Hur jobbig Zippan än kan vara kommer hon alltid undan med det för att hon är så vacker och söt. Hade det inte varit för hennes utseende och charm hade hon åkt ut för länge sen med tanke på alla hyss hon hittar på. Förstår inte varför folk köper fula hästar när man köpa fina. En sak om dom inte är perfekt musklade men att hästen har ett fint huvud och vackra ögon är ju ett måste. Hur ska man annars orka åka dit varje dag och lägga en halv förmögenhet på den varje månad... Kan ju förstå det om det är en häst som är perfekt när det kommer till ridningen men hur många är det?

Åh vad jag saknar min pålle! Längtar verkligen tills jag blir klar med körkortet. Inte för att jag längtar efter att köra omkring vart jag vill i en bil utanför att jag vill slippa tänka och lägga tid på det. Har övningskört varje vecka sen oktober och de senaste två veckorna har jag övningskört nästan varje dag. Det är ju inte så att jag inte har annat att göra; pluggar heltid, gymmar, jobbar, muf osv. Har de senaste två månadernafått prioritera bort min älskade pålle nästan helt :( Men det har ju gjort att jag blivit VÄLDIGT sugen på att komma igång med träningen med henne igen! En paus från det man gillar är kanske bra så man får lite extra motivation och perspektiv på det. För när allt kommer omkring, det finns ingen roligare träning än ett lyckat ridpass!! Och då har jag ändå testat på många andra sporter....