Innan jag träffade Birk var jag inte alls speciellt förtjust i katter. Det var den fluffiga stallkatten Linus jag gillat, men det var det. Jag såg dem som olojala, opålitliga och alldeles för självständinga varseler för att ha som husdjur. När vi insåg att vi inte skulle ha tid för en till hund efter att familjens 9-åriga Cairnterrier Fiffi hastigt gick bort sommaren 2011 började vi fundera på det där med katt. Tillslut hittade vi rasen Ragdoll, och de är så nära en hund man kan komma! Birk är faktiskt socialare än vad Fiffi var. Hon brukade ligga på sin kudde och sova oavsett var i huset jag var men Birk vill vara med hela tiden. Sitter jag på övervåningen och pluggar vill han helst ligga på skrivbordet, ser man på TV är han alltid med och om man gud förbjude skulle stänga dörren och stänga ute honom på andra sidan när man går på toa sitter han och mjauar de högsta han kan på andra sidan dörren! För att inte tala om när man kommer hem, då kommer han alltid springades, precis som en vovve.

 

När mamma och pappa var down under och hälsade på mig en månad passade min kompis och hennes pojkvän Birk. Jag var lite orolig att den håriga och uppmärksamhetskrävande Birk skulle äventyra vänskapen, men vet ni vad det slutade med? En vecka innan de skulle lämna tillbaka honom skaffade de sig en egen ragdollskattunge! De går verkligen inte att motstå eller vara utan en ragdoll när man väl träffat dom. De är de finaste och mest sociala katterna som finns! De vill alltid se vad som händer och är aldirg sura eller rivs/bits. 

 

 

 

 

Här ser ni en lurig Birk julafton 2012 då han försöker smyga ner på julbordet till min morbrors stora förfäran. Tror dock Birk lyckades charma bort honom också, haha. De är inte lätta att motstå när de är sådär små och söta...

 

 

Hur tänkte jag när jag lämnade den här sötnosen!? Finns ingen gulligare. Varje morgon när mamma och pappa har gått till jobbet brukar han komma upp till mig, buffa på mig tills jag vaknar och lägga sig på min arm och spinna. Nu sitter han ensam och övergiven hemma hela dagarna medan mamma och pappa jobbar :( Önskar att jag kunde tagit med honom!

Håller på med det sista med packningen (hoppas jag!) och har den gulligaste lilla medhjälpare man kan önska sig, nämligen Birk! Han leker i min ena skokartong medan jag försöker få ner alla grejer i min stora väska. Hjärtat smälter när man ser honom! Hur ska jag kunna klara mig utan denna lilla gulliga plutt????

Jag springer runt i huset och panikstädar. Ska bjuda mormor på fika och mina rum ser ut som två bombnedslag.  Birk ligger i soffan och iakttar mig med sina knallblå ögon. ÅH HAN ÄR SÅ SNYGG. Synd att han är kastrerad, jag tror han skulle göra succé som avelshane.

 

Som ni vet har jag en ragdoll som är innekatt. Den rasen går nämligen inte att ha ute, rasen är alldeles för korkad och de flesta uppfödare är noga om att försäkra sig om att katterna bara ska vara inne hos den nya ägaren. De kan nämligen lägga sig mitt på en väg och flyttar sig inte trots att det kommer bilr. De är också extremt snälla så vem som helst kan ta dom. Raskatter är ofta rätt dyra så det är också en anledning till att de inte får gå ut. Jag tycker att det börjar bli lite jobbigt nu när det är varmare ute. Birk brukar få gå ut i koppel i trädgården och på altanen och det tycker han är jätteroligt så känns hemskt att han inte får gå ut och in som han vill. Me han och hans två hjärnceller hade aldrig klarat alla faror som finns. Tråkigt, men sant. Det jobbiga är ju att han tycker det är så himla kul att gå ut så vi kan ju inte ha några fönster eller dörrar öppna eftersom han då riskerar att gå ut. Istället försöker vi gå ut så mycket som möjligt med honom i koppel och sele men då vill han ju bara gå ut ännu mer..

 

Birk på jakt i trädgården. Gissa hur mycket bös som fastnar i hans luddiga päls!?

Att ha djur hemma är väldigt viktigt för mig och något som jag tycker alla borde ha. Ett djur tycker om dig oavsett hur du ser ut och det är skönt att veta att det alltid är något som väntar hemma och blir glad av att se dig oavsett vad du har presterat på jobbet eller i skolan. Att barn har djur är oehört viktigt. De lär sig ta ansvar och fokusera på något annat än sig själva och på prestation. Har man ett djur hemma, spelar ingen roll om det är en hund eller ett marsvin, så har man alltid något att prata med. Sen blir man så himla glad av att en liten levande varelse hemma! Brik gör saker varje dag som får mig att le, allt från att hoppa upp i mitt knä till att springa runt och öva på tarzan-hopp som är sååå gulliga. Här har ni några bilder på min lilla plutt när han just vaknat:

Godmorgon!
Hoppas att ni ätit en god frulle med mycket bacon och ägg! Nomnomnom. Själv hade jag lite svårt att slita mig imorse då Birk envisades med att vilja åka runt i min tvättunna. Han älskar att bli omkring bärd i allt från påsar tll lådor, så söt ♥ För ett årsedan trodde jag aldrig att jag skulle ha katt, var till och med lite rädd för dom. Men nu har jag min egna vita hårboll som aldrig rivs eller bits och som alltid vill vara i centrum. Man vet verkligen aldrig vad som händer i framiden!

Nu är jag på väg till jobbet. Ska jobba tillsammans med min härliga kollega Linn idag, hoppas på många glada kunder i butiken! Vad ska ni hitta på idag? 

Jag är så lyckligt lottad! Antingen delar jag säng med min älskade Ken-docka till pojkvän eller så sover jag bredvid med den här vita dunbollen. Skönt att aldrig behöva sova ensam när man drömt en läskig dröm eller vill ha lite värme. Bilderna ger dock inte riktigt Birk rättvisa, men håller på att planera in en studiofotografering till honom och efter det hoppas jag kunna visa hur söt han egentligen är!

 

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, Birk är ingen vanlig katt. Igår kväll när mamma kom hem från stallet så slängde hon Zippans svettiga lindor från dressyrpasset på golvet. Vad händer? Jo, Birk springer dit, kastar sig ner i lindorna. Gosar med dom, mular ner huvudet i dom, trasslar in sig som på bilden och ligger och gnider ryggen mot dom. Han går runt med lindorna, helt intrasslad och en drar han med in till sin låda på toan, haha.

 

Antingen har vi en till hästälskare i familjen eller så var Birk bara lycklig över att känna lite natrulig doft från ett annat djur.