Hittade de här bilderna från 2007. Jag var 13 och Zippan 9 år. Haha, är skönt att tekniken har utvecklats något de senaste åtta åren om man säger så.... Vi hoppade bara på fart men oftas med stor marginal, vilket inte är det snabbaste men var skönt då Z blev galen de få gånger hon rev. Råkade hon peta en bom (vilket inte var konstigt eftersom vi ibland hoppade av en meter för tidigt) drog hon alltid några rejäla bock av ilska efteråt. Då fick man verkligen öva på att hålla i sig! Haha. Nu bryr hon sig inte om hon river.

Även om vår teknik var lite speciell tycker jag ändå vi var duktiga. Så unga och gröna! Z hade inte hoppat alls innan vi köpte henne och pga. av att hon bröt båda griffelbenen när vi bara haft henne sex veckor blev hon inte inhoppad ordentligt förens hon var närmare sex år. Lite efter i utvecklingskurvan om man säger så, många hästar börjas ju hoppas när de är fyra och tävlas när de är fem. Och jag hade bara hoppat på ridskolan innan och lite på ridläger så jag kunde knappt något heller. Jag hoppas vi har många år kvar att träna och bli bättre, fått rapporter hemifrån att hon bockat med mamma och velat köra rodeo i skogen så än finns det energi kvar ;-)

 

 

 

 

Fick rida ett sto som var 20 år och hette Missy. Hon hade gått enstjärnig fälttävlan innan men rids nu mest på nybörjarlektioner så damen blev rätt förvånad när jag bad henne att arbeta. När hon förstod att hon skulle få hoppa var hon dock snabbt med på noterna! Hon hoppade allt man styrde henne mot och verkligen sögs mot hindrerna. Dock var inte bromsen den bästa, trots att hon gick på ett pessoa bett. På Zippan kan jag (de flesta dagar) gå på 4 eller 7 galoppsprång på en linje där det ska vara 5 och verkligen kontrollera när och var hon ska hoppa av, eller åtminstonde känna av exakt var, men så var inte fallet här. Fick kämpa hur mycket som helst för att få Missy att gå på fem och inte fyra språng som hon ville. Vi hoppade lågt och Missy ville hellre hoppa lite större och dra iväg efter hindret eftersom hon tyckte det var så kul, och att jag satt på och försökte få henne att hoppa kontrollerat (var på väg att tappa balsen två gånger efter oväntade galtahopp) och vänta in mig var hon inte helt med på. Men i slutet när jag kommit på och fått instruktioner att rida ihop henne mer fick jag ett par riktigt fina och kontrollerade linjer! Jag tyckte om Missy och rider henne gärna igen, var riktigt kul när jag tillslut kom på hur jag skulle göra.

 

 

Nu saknar jag såklart Zippan ännu mer. Finns ingen häst som är så rolig att rida! Efter 10 år tillsammans är vi verkligen sammansvettsade. Senaste jag hoppade en annan häst var när jag hade med Zippan på Glommen och red några av Amandas välridna unghästar 2012. Att hoppa en ridskolehäst är inte alls samma sak men jag tror jag kan lära mig massor av det. Få nya sätt att lösa problem och få tänka lite "outside the box" som man tvingas göra när man inte vet var alla knappar sitter tror jag kan göra susen för ridningen.

Till Missys försvar bör det faktiskt tilläggas att det var många år Zippan körde racet med mig på hoppbanan och jag satt där på som en liten vante. Haha, i början gick de så fort att hon hoppade studds som lååååånga oxrar till och med. Då kan man snacka om noll kontroll och då var vi allt annat än sammansvettsade. En gasa för allt var den var värd och den andra bromsa.... Haha!

Här är några bilder från hoppträningen första maj. Här har ni bildbevis på att vi kan hoppa en bana på en meter igen! Känns jättekul att jag klarat en av utmangarna för våren. Även om vi inte får chansen att vara med på någon tävling pga. kvarkan i stallet. Fina Zippan ♥

Hoppningen igår gick helt OK! Vi började med att hoppa fram på ett litet kryss och sedan hoppade vi bana på ca 75 och sedan höjde vi upp till en bana på ca 90 cm, tror något hinder låg på 95. Hon hoppade allt utan problem, slog bara i oxern lite, eftersom hon var så laddad och hoppade av för tidigt. Det var nämligen två hästar i hagen i paddocken brevid som sprang som galningar. Zippan blev såklart eld och lågor över detta och studdsade ett tag bara upp och ner och visste inte var hon skulle ta vägen. Kul att sitta på en häst som kan explodera i kaprioler när som helst och som har en puls som är så hög att de dunkar igenom sadeln. När vi rider ut och hon är så här taggad brukar man få vara beredd på både en och två explosioner men igår tog jag tag i henne, höjde huvudet och drev fram henne så blev ingen enda! Kunde till och med fortsätta hoppa på den överspända hästen. Dock var hon väldigt spänstig efter, och höjden var det minsta problemet. Kolla slow motion hoppen i slutet av filmen, hon var högt över! Då det var första hoppningen i paddocken och hon var så supertaggad valde vi att inte höja mer, övar hellre  på att hoppa banor mer harmoniskt och stabilt först innan vi höjer. Jämför man med filmen i manegen ser man att hon är mycket mer stabil där inne, men det ska det snart bli ändring på!

 

  Denna gången blev filmen mindre och tog inte 100 år att ladda upp :-)

 

 Några bilder från förra veckan med massa vårkänslor i paddocken

Här kommer en film från lördagens hoppträning. Kul att vara igång igen! 90 cm ligger hindrerna i slutet på och det klarar vi utan problem. En månad och 10 cm kvar till tävling - woop woop! Förresten fyller Zippan 15 idag, hur gamal tror ni hon är när ni ser filmen?

Var i sallet i 100 år idag, kände det som. Fick ta bussen eftersom inga bilar var hemma och den stannar 2 km från stallet så fick börja med att gå dit. Sen var det då hoppning på schemat och eftersom jag var själv fick jag bygga fram och bort själv. Hade med mig lunch som jag åt i en timme medan jag pratade med en god vän och sedan var det all skötsel. Eftersom halva dagen redan hade gått så passade jag också på att smörja med. Så åkte till stallet vid halv eleva och kom hem fyra. Har ni inget att göra? Köp en häst! Kan hålla en sysselsatt dygnet runt.

 

Hoppningen gick OK. Z var duktigt, men det var först när jag höjde i slutet som hon vaknade till och fattade att hon skulle jobba. Hon går som bäst när hon har lite utmaning! Men det var kanske tur att vi höll det lågt och enkelt idag (det svåraste, eller minst lätta, var en linje på medellinjen som gick galant) eftersom underlaget var så att man ville gråta. Det var nyharvat när vi kom ner i manege = diselångor all over! Inte den bästa miljön att få upp flåset i direkt, men vad ska man göra? Var så kallt i ridhuset så luften stod i princip stilla, hjälpte föga att jag red med öppen dörr. Sedan är det ju då själva underlaget. Det är mjukt samtidigt som det är tungt vilket självklart inte är bra, men det värsta är djupet! Varje hovtramp blev 10 cm djupt. Tur att Z inte snubbla. Kolla bilden nere, är alltså bara jag som har ridit i 45 minuter och hela manegen är full av djupa hovtramp och då red jag ändå bara i lugn galopp och hoppade låga hinder. Går ju inte att hoppa högre när underlaget är så, skaderisken är för stor.

 

 

Sol och relativ blå himmel, hurra!

Hemma från stallet nu, och nu vankades det tacos och mellokvälll med familjen och Erik ♥ En riktig svennebanan kväll! Ska snart gå ner i vardagsrummet, sätta på bioljudet och tänd massa ljus så det kommer i rätt mode men tänke berätta om dagens träning först.

 

Hoppträningen idag var MAGISK. Inte så att vi hoppade de svåraste kombinationerna, långt ifrån, men fick känslan av att kunna hoppa höghus. Zippan var jättemjuk och fin i kroppen och bara väntade på vilket som skulle bli nästa hinder hon skulle få hoppa. Behövde bara visa henne hindrerna och så hoppade hon som en katt över. Är det inte drömmen att man känner så för en häst man hoppat in själv och tränat tillsammans med i nio år!? Åhh, så himla glad över att vi hade sånt flyt. Hoppade tre låga banor på sjuttio, åttio med tre studds i, 2 räcken och en kombination med ett galoppsprång emellan. Allt gick perfekt! Efteråt var hon inte ens ljummen och när jag travade av henne hade hon monstersteget och känndes hur fräsch som helst. ÅHHHH. Ni som inte hållt på med hästar eller haft en skada på eran och sedan tagit er tillbaka kan inte förstå hur jävla gött det känns. Magiskt helt enkelt.

 

Åh vad glad jag är just nu! Har hoppat för första gången sedan Zippan blev skadad i december. Tror aldrig vi har haft ett så långt uppehåll från hoppningen innan. Z blev så himla glad när hon kom ner i manegen och såg att den var fylld av hinder, hennes ögon verkligen lös! Hoppade bara 50 cm, två kombinatiner med räcken respektive oxar, studs med 1 m breda hinder och lite kryss att värma på. Allt flöt på och gick perfekt! När vi hade hoppat i 40 min hade hon verkligen tänt till, brukar ju vara vår uppvärming i vanliga fall, men bröt där. Tänker bygga på låååångsamt nu så inte skadan går upp.

 

Går allt bra är planen att jag ska köra markarbete/småhinder en dag i veckan och hoppa en dag i veckan så fort paddocken tinar upp så man kan rida där. Kommer bli a-a-amazing! Blir i alla fall en tävling i vår med, har ju problem med lastingen igen, men den på hemmaplan kan vi ju bara inte missa så länge vi har hälsan ;-)