Dubbelmoral kring bojkottning av OS i Sotji
En vän på facebook skrev statusen ovan. Kan inte annat än hålla med. Visst, situationen för hbtq-personer är förjävlig i Ryssland och det är bra att den uppmärksammas men det är inte det enda som är problematiskt i Ryssland. Att oppositionsledare blir gripna och försvinner, att korruption är regel när man gör affärer, arbetsförhållandena är under all kritik, kyrkans växande makt över politiken etc. är problem som påverkar långt fler människor än diskriminationen mot homosexuella men eftersom det inte är lika ”trendigt” att uppmärksamma som gayproblematiken så skiter svennebannan i det vilket jag tycker är både inkonsekvent och märkligt.
Sen undrar jag var alla dessa människor som inte kan tänka sig att kolla på OS i Sotji pga. Diskrimineringen mot homosexuella och skriver ut det på alla socialamedier de kan hitta var under OS i Bejing och i Sydney? Där är också situationen för hbtq-personer långt ifrån okej. I Australien möter man mycket homofobi och det är fortfarande förbjudet med gaybröllop. Det hörde man inga protester men nu när det är en trend på socialamedier, ja då passar det. Samtidigt åker samma personer utan att blinka till USA, Italien eller Kina på semester. Dubbelmoral så det skriker om det.
Istället för att skriva ut eller dela en bild på facebook eller instagram om att man ska bojkotta OS ihop om att få likes kan man engagera sig på riktigt och gå med i Amnesty eller gå på en av alla RFSL aktiviteter här hemma. Tycker det är lika tröttsamt som när personer klagar på politiker och klankar ner på deras förslag utan att ens överväga att lyft rumpan från sofflocket och engagera sig själva i politiken.
Jag besökte Moskva under våren 2011 och efter att ha varit där en vecka undrade jag snarare om det fanns något som det INTE var fel på i landet? Var som att åka till en annan värld. Bilar trippelparkerade på gator mitt inne i centrala stan vilket orskade trafikkaos, reklampelarna var så sexistiska de möjligtvis kunde vara, alla kvinnor (jag menar ALLA) gick runt i högklackat a la 50-talet, de byggarbetet jag såg var det mest oeffektivaste jag sett (de skrapade tex. bort ett helt övergångsställe med skruvmejslar!!) eftersom arbetskraften inte kostar något, tunnelbanetågen var över 50 år gamla samtidigt som det satt marmor och smaragder i taket, folk brydde sig inte om att rösta i valet eftersom de ändå inte tyckte de gjorde någon skillnad, hela gator stängdes av så fort en politker eller högt uppsatt tjänsteman kom eftersom de inte orkade stå i köer vilket gjorde trafikkasoet om möjligt ännu värre eftersom detta inträffade flera gånger per dag, de fuskades helt öppet på universiteten, folk rökte överallt (restaurnger, mataffärer, shoppingcentrum), det gick runt tungtbeväpnade vakter och man var tvunget att ha passet på si 24/7 etc. etc. Efter mitt besök där är jag ännu mer övertygad om att kommunism måste vara det värsa som kan hända ett land. Tänker jag efter är det kanske lika bra att man börjar uppmärksamma antigay-lagarna om det nu är det som engagerar folk just nu, man måste ju börja någonstans trots allt.
Ps. Den ortodoxa kyrkan med guldtak ni ser på bild den kyrka som Pussy Riot några månader senare skulle göra sitt uppträdande de blev gripna för.
Gå ur Svenska Kyrkan du också!
Klicka bara på länken, skriv ut filen och gå ur. Gör ni det innan första november slipper ni se att skatt dras till något ni inte använder/stödjer nästa deklaration! Det är ingen big deal att gå ur. Man kan fortfarande bli medlem igen om man önskar och man blir fortfarande begraven på en kyrkogård om man vill då man betalar för gravar genom den vanliga skatten. Dock kan man inte bli vigd i kyrkan, men det är inget problem för mig då jag verkligen inte vill gifta mig i en kyrka. Är ju inte troende så det hade bara kännts helt fel. Vad ska jag dit och göra på en av mina livs största dagar? Om jag måste välja någon religon skulle jag hellre välja Buddhism än Kristendom. Kristendom är historiskt sett den religion som har dödat allra flest människor.
En annan sak jag har svårt att förstå är varför det är så viktigt för många homosexuella att få gifta sig i kyrkan? Självklart ska det få gifta sig men förstår inte VARFÖR de vill gifta sig i kyrkan, om det inte är starkt troende. Historiskt sätt har kyrkan behandlat homosexuella på värsta tänkbara sätt och många präster runt om i världen fördömmer fortfarande homosexuella. Varför är man så mån att bli accepterade av någon som har mördat och torterat ens "folk"? Hade jag varit gay hade jag bett kyrkan dra åt h*lvete och vigt mig borgligt. En gång konserativa åsikter, alltid konserativa åsikter.
Klart jag tror mig
Ni vet dom där kommentarerna man hör då och då? ”Gud vad hon går runt och tror sig” ”Han tror visst att han är nått” Jag kan halvt reta ihjäl mig på dom. Om man istället för att gå runt och fokusera på vad andra gör och inte gör fokuserar på sig själv och sina mål mår man inte bara bättre, man åstadkommer dessutom mer.
Var trevlig mot alla människor du möter. Du får så mycket tillbaka. Oavsett om det är kassörskan, din granne eller någon du inte gillar, blir alla personer trevligare och roligare/lättare att umgås med om du bemöter dom med ett leende och är trevlig mot dom. Nu menar jag inte att man kan eller ska tycka om alla människor. Du ska inte bjuda hem någon du inte tycker om på middag men du ska inte heller lägga energi på att vara otrevlig mot någon. Tycker man inte om någon, umgås inte med dom. Lägg inte kraft på dom men bemöt dom med värdighet. Svårare än så är det inte. Lägg istället den tiden och energin på att tro på dig själv och umgås med personer du tycker om. Det tjänar alla på.
Och om jag tror mig? Det är väl klart att jag gör det. Om inte jag tror på mig själv, vem ska då göra det?
Bojkottar favoriten GP för DN
Vadå inget jobb?
För att avsluta med något positivt: Alla mina vänner som ihärdigt har sökt jobb sen de tog studenten har fått ett. De jobbar idag med allt mellan himel och jord. De är butiksbetränden, jobbar inom äldrevården, som läxhjälpare, i matbutiker, som städere, som receptionister, i cafér, i restauranger och i matbutiker. Det GÅR med andra ord att få ett arbete, även 2013 i Sverige, om man är beredd att kämpa lite. Det gäller att inte ge upp även om det är tungt emellanåt! Fortsätt söka, då kommer du tillslut att få något. Och är du sjuk och känner att du inte klarar av att arbeta, sök då inga jobb, sök vård istället.
Haters gonna hate
Det där med jämställdhet
Självklart är jämställdhet en viktig fråga, det har jag alltid tyckt. Men som debatten ser ut idag, när stor del inte handlar om löneskillnaden som finns mellan män och kvinnor utan om hur många procent som läser en viss utbildning eller om det är 50/50 i bolagsstyrelserna runt om i landet tycker jag debatten bara blir uttjatad. Det är inte viktigt att det utbildas exakt lika många kvinnliga som manliga piloter, det är däremot oerhört viktigt att kvinnohatet som finns bland många män, och dödar och förstörs många kvinnors liv, stoppas. Det är det debatten borde handla om.
Jag har levt i knappt 20 år och aldrig någonsin känt mig begränsad av att jag är kvinna, snarare tvärt om. Har jag varit ensam tjej bland flera killar har det istället lyfts fram som något positivt och man har tagit extra mycket på min åsikt. Även om det kan låta som i debatten att man är förtryckt om man är kvinna 2013 i Sverige är det långt ifrån många kvinnors vardag.
När jag tog upp det faktum att det är betydligt färre kvinnor som söker till olika former av styrelser med en vän och det därav inte är konstigt att de flesta i styrelserna faktiskt är män, tyckte hon att det var patriarkatet som var orsaken. Att kvinnor helt enkelt inte vågar gå emot de normer vi är uppväxta med och söka posterna. Kan det vara så, 2013?
Om så är fallet är det ju ännu viktigare att framgångsrika kvinnor lyfts upp så att de kan inspirera dessa som ”inte vågar” gå emot patriarkatet. Men det kan ju också vara så att det helt enkelt är fler kvinnor som är intresserade av att läsa till sjuksköterskor och färre kvinnor än män som är intresserade av att sitta i bolagsstyrelser. Att kvinnor och män helt enkelt inte har exakt lika intresseområden. Är det något fel med det? Att män och kvinnor vill och drömmer om olika saker?
Enligt min mening är det fel om det är diskriminering pga. ens kön som gör att man inte vågar söka sig till vissa tjänster och drömma om en viss framtid. Men så länge alla vågar drömma om och söka de jobb de vill och inte i ansökningsprocessen bli värderad efter sitt kön, är det väl helt lugnt att vi gillar olika saker. Vi människor är individer och vill olika saker. Låt det vara så.
Det är när man börjar generalisera och knyta an vissa egenskaper till ens kön som hela debatten blir fel. Varför är man så extremt fokuserad på att det ska vara lika delat mellan könen? Man är ju så mycket mer än ett kön. Jag vill i första hand bli beskriven som individen Sally, inte som tjejen Sally. Att istället se hur fördelningen är inom olika områden beroende på personers framtidsdrömmar, bakgrunder, ekonomiskaklass, intressen, inställning och attityd är mycket mer relevant att jämföra än varför det är uppdelat på ett visst sett mellan könen. Det är såklart mycket lättare att beroende på vad personer har mellan benen tillskriva dem vissa egenskaper och dra slutsatser utifrån det, men det ger ju inte en ärlig bild av hur jämställdheten är ändå. Det kan vara hälften män och hälften kvinnor på en arbetsplats, men när man granskar det närmare kan det vis sig att det endas är 10 procent av de anställda som har barn. Är den arbetsplatsen då jämställd? Enligt pappret, ja, enligt verkligheten, nej.
Jag önskar att samhället kunde inse att vi människor är så mycket mer än vårt kön. Det finns män som är stressade, snälla och drivna och det finns kvinnor som är taskiga, omotiverade och chefer. Våra egenskaper som människor bestäms inte beroende på om vi är kvinnor eller män. Kan ni inte inse det, snälla?
Våga satsa på din dröm!
