Påsken 2013
Påskafton. Sitter i köket nu medan min kusin Nellie och hennes mamma Anne gör kaffe. Vi har just avslutat den traditionsenliga Påskäggsjakten i ladgården. I år hade jag tur, min yngsta kusin Erica hittade mitt ägg i stället för hennes eget, så jag slapp leta. Inte för att det hade varit så svårt, så länge jag kan minnas har pappa alltid gömt mitt ägg i det gamla mjölkrummet. Erica däremot hittade inte sitt ägg försen 15 minuters letade i kylan. Det ska ju vankas vår, men det är ruskigt kallt ute, igår kom det till och med några små snöflingor från den blågrå himlen.
Börjar bli lite svårt att skriva. Pappa har hittat en så kallad Köksbjörn från 60-talet som fungera(de) som alltiallo, visp, bakmaskin och gud vet vad. Köksbjörnen ska få hjälpa till att blanda äggtoddyn som också hör påsken till. De råder som vanligt kaos i köket när fyra vuxna människor ska försöka samsas om hur en drink ska blandas till, och acva vit snapsen till påsklunchen innan gör väl sitt till med.
Vi anlände till gården i går förmiddags. Det hela började med att bilen packades till sin bristningsgräns med katt, mat, kläder, systembolagetskassar, föräldarnarna och så jag. Eftersom att påsktrafiken kan vara så farlig enligt min kära mor så slapp jag köra, trots nytaget körkort. Fick istället sitta med kattburen i knät och försöka lugna den skräckslagna raskatten. Nej då, egentligen så satt han brevid och sov nästan hela vägen som den avslappnade ragdoll han är.
Jag hade varit duktigt och laddat med två engelskböcker jag hade tänkt läsa framför brasan, men inte för att det hjälpte. Igår fick jag tag i Patrik Sjöbergs biografi Det du inte såg, som min mamma hade tagit med, vilken jag sträcktläste under gårdagen. De 400 sidor som berättade om Sjöbergs fashinerande, inspirerande och stundtals tragiska livsöde bara flög förbi. Så idag var jag tilbaka vid ruta ett, vid egenlskaböckerna. Därav att jag istället sitter här med datorn och skriver för att slippa ta tag i min alltför taskiga engelska.
Hade gärna sträckt ut mig på en av våra två soffor i vardagsrummet om det hade gått. Nu är det så att två ljushuvuden, även kallade HP1 och HP2 (aka min far och farbror) hade slägt ut dem. De hade ratat de gamla eftersom de var så äckliga och slitna, vilket visserligen är sant, men det är ju ändå ett riktikt stolpskott att kasta ut de gamla innan några nya införskaffats. Det hela resulterade i att vi hade en loppisfotölj för 5 kronor att slåss om igår när vi alla satt bänkande framför TV:n och Lets dance, ivriga för att se lyckopillret Maria Montazami dansa ut. Eftersom vi är åtta personer och endast hade en loppisfotälj slutade det med att sju personer satt på golvet och såg på TV:n. Lyx.
Sitter nu med den allmäna godisskålen och en koppkaffe. Min eget påskägg saknade helt choklad trots att det är mitt favoritgodis. Däremot var den tillbrädden fylld av pappas favoritgodis. Märkligt att påskharen kunde träffa så rätt.
Kommenterer