Mission beach
2014-01-06 ♥ 14:11:00 ♥ Östkusten
» Kommentarer (0) «
Vårt andra stopp på resan var Mission Beach! Efter en busstur på två timmar från Cairns i en lyxig buss med skinsäten,eluttag och framförallt, underbart Wifi var vi framme. När vi hoppat av bussen kom en shuffel buss från vårt hostel Jackaroo och hämtade oss. Det visade sig att vår hostel låg långt utanför byns centurm, mitt i djungeln. På hostlet bodde det 93% hippie backpackers och 6% vanliga turister, alltså vi.
Hostlet var byggt på pålar och det förstod vi snart anledningen till. Det kryllade nämligen av djur av alla dess slag runt hostlet! När vi skulle ta oss en kopp kaffe uppstod kaos eftersom en uggla samtidigt höll på att flyga runt i köket och spande från kylskåpet innan den hittade ut igen.
Vi hade dessvärre missuppfattat hostlet hemsida en aning. Vi trodde nämligen att de hade restaurang men icke. Det som erbjuds var öl, chips och diverse olika sorters nudelpaket. Mammi var sugen på att äta på resturang ( Citat "Det är ju det ssom är meningen med semester!" Slutcitat) och vi frågade var närmsta resturang låg. De sa att det bara var en tio minuters promenad ner längst grusvägen och man behövde tydligen inte boka bord (fick ett asgarv till svar när vi frågade) och glada och nyparfymerade begav vi oss ner på grusvägen.
Dessvärre gick solen ner och vi gick snart i ett kompakt mörker. Ljudet från insekterna var öronbedövade, det rörde sig i varje buske och månen lös klart på himlen bakom molnen. Mamma försökte övertala oss att vända om hela tiden men som de äventyrslystna Pettersson:are jag och pappi är sa vi bara en kurva till, en kurva till samtidigt som vi lös med våra mobiler vilket lockade till om möjligt ännu mer insekter. Efter en kvart såg vi fortfarande inte skymten av någon restaurang. Allt vi såg/skymtade i mörkret var kompakt regnskog, så det var bara att vända tillbaka med tomma magar.
Vi fick söka upp en kille ur personalen och skamset säga att vi nog trots allt ville köpa oss var sitt nudelpaket samtidigt som vi på svenska gormande över att han lurat i väg oss. Vi mötte ett par svenska backpackers och det berättade att hostel-killen hade en Pytonorm som åt upp en Kangaroo som bakgrundsbild på sin dator... FRÅN GRUSVÄGEN VI GICK PÅ! Alltså...!!! Tänk om vi hade mött en fyra meters orm på vår nattpromenad?! Ahhhh, får panik bara jag tänker på det. Så även om besvikelsen var total över att få äta nudla till middag var lättnaden över att ha överlevt skogspromenaden helt klart övervägande.
Sen var det bara att klättra upp i var sin våningssäng, säga god natt till våra trevliga roomies Mjölkbonden Dansken och Norrlandstjejen Stina och lyssna på ljudet från de spelade ödlorna som satt i taket och hålla tummarna för att de inte ramlade ner när under natten.
Dag två hade vi efter att ha övervägt forsränning som ratades av mamma "Jag har väl inte åkt runt halva jorden för att skada mig!" bestämt oss för ett mer passande äventyr för familjen. Nämligen bestigning av Clump Mountain! Det var en sträcka uppför på 3-4 km och det räckte och blev över i den 35 gradiga värmen kan jag säga. Svetten forsade, stigen vi gick på vimlade av små ödlor, i träden hängde det färsk mango men desto mer låg och ruttade på marken, insekterna spelade och man gick titt som tätt in i spindelnät. Men det var det värt, utsikten på toppen var fantastisk! Man såg inte bara stranden utan även små paradisöar ute till havs i det turkosa vattnet.
Efter denna svettiga upplevelse behövde vi något svalkande så begav oss till stranden. Det var den längsta sandstrand vi någonsin har sett. Den såg aldrig ut att ta slut! Dock var det inte slut på läskiga kryp. I vattnet fanns det gott om Jelly Fish, en sorts livsfarliga maneter som fuckar up nervsystemet till den milda grad att hjärtat stannar om man har otur. All badning fick ske i inhängnat område av ett nät och även om vattnet var 28 grader varm var det ändå skönt att få svalka sig en anings med badtur och iskall cola från den gulliga lilla kiosken på stranden.
På kvällen dag 2 bjöds det på gratis vin. Eftesom gratis alltid är gott knatade vi ner till baren som låg på ett trädäck med tak mellan några hängmattor. Vinet var surt och från taket ramlade det ner gröna, väsandes skalbaggar! De drogs antagligen till grönt för stackars mamma, med grön t-shirt, fick så många på sig att en till och med hamnade UNDER tröjan. Börjar klia bara jag tänker på det, hu! Mamma lyckades ju ändå hålla sig någorlunda lugn medans jag både skrek och försvarade mig med kraftiga armviftningar och omkringhoppande när de landade på mig. Tjejen med dreadlocks som satt vid bordet intill oss tittade konstigt på oss samtidigt som hon plockade (!) på sig skalbaggar och log pilimariskt när de kröp över hennes skynke till klänning. Det är väl tur att man är olika.
Glada över att ha överlevt gigantiska fallande löv och alla kryp packade vi efter två nätter äntligen ihop våra belongings och åkte till Greyhound bussen som skulle komma ta oss vidare på resan. Det enda vi kom att sakna från vår vistelse på Jackaroo var katten. Kan rekommendera alla som vill ha ett minne för livet och alla som gillar småkryp att besöka Jackaroo på Mission Beach. Det är en upplevelse man inte hade velat vara utan även om man tidvis undrade vad man gjorde där.
Ovan ser ni: 1. Livsfarligt löv som nästan träffade oss i huvudet 2. Hostlet trevligaste gäst, katten 3. Lättade föräldrar som packat ihop 4. Två av alla de gröna skalbaggarna 5. Mitt matchande bagage (limegrönt) och mig läsandes i väntan på bussen som dessvärre visade sig inte alls hålla lika hög standard som föregående 6. Mer djungel på vägen till nästa stopp, Magnetic Island.
Kommenterer
Trackback