Solway Lass / Whitsundays
2014-02-26 ♥ 06:51:00 ♥ Östkusten
» Kommentarer (0) «
Nu är det återigen dags för en uppdatering i Östkust-kategorin! Efter att ha tillbringat en natt på Airlie beach var det dags för oss att bege oss ut med båt till Whitsundays, en tropisk skärgård som består av inte mindre än 73 öar. Vi var ute tre dagar och tre nätter med båten Solway Lass som är byggd 1902 och alltså är äldre än självaste Titanic! Bara det får det ju att kittlas i magen. Själv hade jag aldrig tidigare sovit på en båt så var rätt taggad och rätt nervös för sjösjuka när vi gav oss i väg ut.
Vi åkte ut på kvällen, det var mörkt och stjärnklart ute när vi lämnade hamn och det var riktigt vackert att se stjärnorna speglas ner i havet. Vår besättning bestod av en kapten, en segluppsättare, en all-t-iallo, en bartender och en kock. Passagerarna tror jag bestod av 19 stycken personer om jag inte minns fel. Det var hur som helst personer från Sverige, Danmark, England, USA, Tyskland, Sydafrika och Schweitz på. En kul blanding av olika människor helt enkelt!
De var så gott som vindstilla när vi var ute vilket var tråkigt då det inte gick att segla mer än några timmar (och då seglade vi tydligen inte, utan åkte bara med strömmen) men desto roligare eftesom vi då kunde besöka de bästa dyk & snorkel-ställerna som inte går att besöka när det är dåligt väder! Vi besökte Blue Pearl Bay, Luncheon bay, Tongue Bay (Whiteheaven beach), Border Island och Nara Inlet.
Här kommer en bildbom från resan och under varje bild kan ni läsa en liten beskrivning av vad det är ni ser! :-)
När vi vaknade upp var vi fastankrade i Blue Pearl Bay där det finns ett fantastiskt rikt djurliv under vattenytan! De första vi gjorde efter frukosten var att klämma in oss i våra våtdräkter, vilket inte var de allra lättaste om jag säger så... Men ack så nöjd man var när man kommit i den och fick hoppa i vattnet! I norra Queensland finns det en sorts jellyfish (maneter) som är dödliga vilket gör att man måste bada med våtdräkt. På ett ställe där vi snorklade sista dagen fanns det massor av minimaneter och det sved som tusan när man fick de på händerna/fötterna. Kändes riktigt obehagligt när vattnet var fullt av maneter som inte gick att undgå så där bada vi inte länge. Hur som helst, vi fick också chansen att testa att klättra fram och hoppa ner från fören av båten vilket jag såklart var tvungen att testa! Fick även svinga oss ut i rep och hoppa i vattnet vilket även mamma och pappa testade.
Något man också kunde testa för en billig penning (300 kr) på Solway Lass var att dyka. Har inga bilder från det tyvärr, men det var en riktigt rolig upplevelse! Dök ner till 10 meter och såg hur mycket fina fiskar och koraller som helst. Är en helt annan värld där nere. Korallerna och fiskarna på Whitsundays var faktiskt mycket färgstarkare och häftigare än de vi såg vid Barriärrevet vilket förvånade mig lite. Själva dykningen var verkligen inget svår och alla som kan andas och simma klarar av det. Dock fick jag fel vikt fäst vid mitt bälte först vilket gjorde att jag sjönk för fort när dykinstruktören simmade ner och hämtade mer stenar och satte fast i mitt bälte. Då gjorde det riktigt ont i ena örat när jag inte hann tryckutjämna men har man bara koll på det så är det inga problem.
Vi hade en hel del dötid på båten också då vi spanade in andra båtar, pratade och läste böcker :)
Kocken måste lätt ha varit den mest upptagna i besättningen på båten för det kändes som det enda vi gjorde förutom att snorkla var att äta. Frukost, lunch, middag och minst två kraftiga mellanmål på det. Så fort man var klar med en aktivitet var det dags för att äta igen! Eftersom rörelseutrymmet var rätt begränsat (9 meter på bredden och 40 på längden eller nått sånt) och maten var fantastiskt god så var man proppmätt mest hela tiden. Det värsta var sista dagen. Efter den första frukosten som bestod av mumsiga mackor, pålägg, sockrad yogurt, frukt, kaffe och juice, som jag såklart åt så mycket jag orkade av, så kom frukost nummer 2 oväntat ut! Som bestod av en av mina favoriträtter, nämligen ägg & bacon. Gissa om jag var besviken när jag inte orkade få ner en bit till?! Haha.... :(
Allt detta ätande gjorde att det blev om möjligt ännu kämpigare att komma i våtdräkten dag två. (Se bilden uppe till vänster, hahaha, tjocksmock!) Efter att ha snorklat lite till och sett ännu fler fina korallrev så fördrevs dagen uppe på däck där det lästes böcker och solades! Eftersom jag är en blekfis och rädd för att få cancer låg jag inte och pressade som de andra ungdomarna utan satt påklädd i sarong med hatt och läste. Haha, tant-varning på mig! Men det är ju inte ens skönt att sola när det är så där jättevarmt... Förstår inte hur man orkar ligga där och pressa, bara för att få lite bränna.
Sen var det dags för det obligatoriska stoppet vid Whiteheaven beach! Känd som den finaste sandstranden i världen. Sanden består av extremt finkorning silikat (inte silikon som mamma först hörde, haha) och är i princip kritvit. Vattnet är knallblått och chansen att bli bränd är ungefär hundra då silikatsanden reflekterar tillbaka allt solljus. Trots att det var närmare 40 grader var stranden sval, eftersom allt solljus studsar bort! Det var häftigt. Så vad gör man då på den här stranden? Jo man tar några klassika pose-bilder och badar. I våtdräkt. Eftersom det även här finns jellyfish som kan vara dödliga. Dock vet jag inte om det stämmer då jag såg många som bada utan dräkt och har haft flertalet kompisar som badad utan när dom varit där... Men vårat crew blev i alla fall uppmanade att ha våra på oss och som de laglydiga svenskar vi är hade vi det. Såklart.
Det var ju otroligt fint och mäktigt men hur mycket jag än vänder och vrider på det kan en sandstrand inte bli mer än just det, en sandstrand för mig. Det spelar ingen roll att sanden används för att göra kikare åt NASA. Ett tre timmar långt stopp kändes lite väl länge. Speciellt eftersom det var omöjligt att komma i den våta och sandiga våtdräkten igen så vi fick spendera en timme sittandes på stranden i väntan på att övriga deltagare skulle komma så vi kunde bestiga den lilla kullen där utkiksplatsen fanns. Att vi dessutom höll på att bli uppätna av jätteflugor i värmen gjorde att viss irritation uppstod. Det där med att resa i grupp har inte bara fördelar.. Men mitt tips är att om ni besöker Whitheaven beach, ta inte av er våtdräkten utan stanna i vattnet så länge ni kan!!! Då blir man både avsvalkad och kan roa sig med att simma runt!
Vi åkte sen tillbaka till Solway Lass i en liten motorbåt. Vattnet var dock så lågt att det tog en halv evighet att åka sicksack mellan alla korallrev på vägen tillbaka så vi fick vänta ganska länge innan alla var tillbaka på båten. Det gjorde dock inte det minsta då det fanns flera sköldpaddor som bodde i viken och tittade upp titt som tätt för att hämta luft. Så fina! Önskade att vi såg en när vi snorklade men det gjorde vi tyvärr inte.
Såg en vacker solnedgång! Kan tänka mig att det måste vara en extrem frihetskänsla att segla i väg på sin egen båt, vart man vill i världen. Vi seglade fram här och det enda som hördes var skvalpet av vågorna och den dåliga musiken de schwetiska (stavning?) deltagarna envisades med att spela.
Så vad roar man sig med när man är instängd på en båt i tre dagar? Jo, man lär alla som vill (och de som inte vill) att spela yatzy! Först spelade jag lite med de danska tjejerna och med en engelsman innan jag kom på vilka de riktiga storspelarna var... Nämligen sydafrikanerna! Jag trodde yatzy var ett spel som spelades överallt runt om i världen men tydligen inte. De fastnade totalt för spelet och ville aldrig sluta! Haha. Det annordnades också förutom festmåltider varje kväll, även quiz av besättningen på båten. Ett quiz som jag, mamma och pappa gick in helt för att vinna, la upp värsta taktiken och viskade så diskret vi kunde så ingen skulle ta våra svar. Dock förlorade vi pinsamt nog stort. Vi var alltså sämst av alla på hela båten, buhuu! Snacka om besvikelse, speciellt när vi insåg att de inte hade något tröstpris och att det vinnande laget fick en flaska champange :(
De tre dagarna på Solway Lass var verkligen ett minne för livet! Extremt vackert och många fina vyer på näthinnan fick man sig hem. Dock tror jag inte segling riktigt är min grej. Tycker det är lite jobbigt att vara instängd, även om det var på en ytterst trevlig plats. Om jag någon gång kommer segla igen hade jag hellre velat vara med och styra båten och själv välja ut destinationerna! Nu visste man inte alltid var på kartan man var eller vart vi var på väg vilket var lite tråkigt. Att också behöva umgås 24/7 med människor man inte känner det minsta i tre dygn och inte kunna få vara ifred var också lite ansträngande. Ungefär som att åka på klassresa (finns det nån som tycker det är kul!?) Men naturupplevelsen var helt fantastiskt så skulle absolut inte vilja ha de ogjort.
Alla passagerare och besättningen var jättetrevliga och vi hade många roliga stunder, men det här med att bli ihopföst på en liten yta med främande människor, nja. It's not my cup of tea även om det såklart är värt det när man får se några av de vackraste platserna man någonsin har sett!
Kommenterer
Trackback
