Det blir dock många missförstånd på grund av språket. Bara en som sak som att ”paddock” betyder hage och inte paddock som jag tänker gör att man blir ganska förvirrad. En svensk-paddock heter nämligen ”arena” på engelska. Så första gången de bad mig släppa ut hästen i paddocken såg jag ut som ett frågetecken! Jag vet inte heller vad tex. käkrem eller skyffel heter så jag försöker beskriva det så gott jag kan eller visa med kroppsspråket vilket resulterar i x-antal asgarv. ”Were is the yellow thing you have water in when you tuck off the horse, you know, it feels like öh…. A swop?!” eller när jag skulle fråga vart martingalarna hängde och inte hade en aning om var jag skulle börja och det slutar med att jag går fram och visar på en häst hur den sitter. Jaja, det är tur att man har självdistans!

Tjejerna blir i vilket fall som helst underhållna av att ha med mig i stallet. Och det går framåt, kan stolt säga att jag äntligen lärt mig vad sadelgjord, grimma, grimskaft, stigbygel, bog och ”dismount” betyder vilket underlättar tillvaron betydligt. Men när nybörjarbarnen frågar mig vad olika borstar heter eller när jag ska förklara för dom att man inte ska kratsa på strålen när man kratsar hovarna är jag snart lika körd igen och står där och viftar med armarna.