Självklart är jämställdhet en viktig fråga, det har jag alltid tyckt. Men som debatten ser ut idag, när stor del inte handlar om löneskillnaden som finns mellan män och kvinnor utan om hur många procent som läser en viss utbildning eller om det är 50/50 i bolagsstyrelserna runt om i landet tycker jag debatten bara blir uttjatad. Det är inte viktigt att det utbildas exakt lika många kvinnliga som manliga piloter, det är däremot oerhört viktigt att kvinnohatet som finns bland många män, och dödar och förstörs många kvinnors liv, stoppas. Det är det debatten borde handla om.

Jag har levt i knappt 20 år och aldrig någonsin känt mig begränsad av att jag är kvinna, snarare tvärt om. Har jag varit ensam tjej bland flera killar har det istället lyfts fram som något positivt och man har tagit extra mycket på min åsikt. Även om det kan låta som i debatten att man är förtryckt om man är kvinna 2013 i Sverige är det långt ifrån många kvinnors vardag.

När jag tog upp det faktum att det är betydligt färre kvinnor som söker till olika former av styrelser med en vän och det därav inte är konstigt att de flesta i styrelserna faktiskt är män, tyckte hon att det var patriarkatet som var orsaken. Att kvinnor helt enkelt inte vågar gå emot de normer vi är uppväxta med och söka posterna. Kan det vara så, 2013?

Om så är fallet är det ju ännu viktigare att framgångsrika kvinnor lyfts upp så att de kan inspirera dessa som ”inte vågar” gå emot patriarkatet. Men det kan ju också vara så att det helt enkelt är fler kvinnor som är intresserade av att läsa till sjuksköterskor och färre kvinnor än män som är intresserade av att sitta i bolagsstyrelser. Att kvinnor och män helt enkelt inte har exakt lika intresseområden. Är det något fel med det? Att män och kvinnor vill och drömmer om olika saker?

Enligt min mening är det fel om det är diskriminering pga. ens kön som gör att man inte vågar söka sig till vissa tjänster och drömma om en viss framtid. Men så länge alla vågar drömma om och söka de jobb de vill och inte i ansökningsprocessen bli värderad efter sitt kön, är det väl helt lugnt att vi gillar olika saker. Vi människor är individer och vill olika saker. Låt det vara så.

Det är när man börjar generalisera och knyta an vissa egenskaper till ens kön som hela debatten blir fel. Varför är man så extremt fokuserad på att det ska vara lika delat mellan könen? Man är ju så mycket mer än ett kön. Jag vill i första hand bli beskriven som individen Sally, inte som tjejen Sally. Att istället se hur fördelningen är inom olika områden beroende på personers framtidsdrömmar, bakgrunder, ekonomiskaklass, intressen, inställning och attityd är mycket mer relevant att jämföra än varför det är uppdelat på ett visst sett mellan könen. Det är såklart mycket lättare att beroende på vad personer har mellan benen tillskriva dem vissa egenskaper och dra slutsatser utifrån det, men det ger ju inte en ärlig bild av hur jämställdheten är ändå. Det kan vara hälften män och hälften kvinnor på en arbetsplats, men när man granskar det närmare kan det vis sig att det endas är 10 procent av de anställda som har barn. Är den arbetsplatsen då jämställd? Enligt pappret, ja, enligt verkligheten, nej.

Jag önskar att samhället kunde inse att vi människor är så mycket mer än vårt kön. Det finns män som är stressade, snälla och drivna och det finns kvinnor som är taskiga, omotiverade och chefer. Våra egenskaper som människor bestäms inte beroende på om vi är kvinnor eller män. Kan ni inte inse det, snälla?