Var i sallet i 100 år idag, kände det som. Fick ta bussen eftersom inga bilar var hemma och den stannar 2 km från stallet så fick börja med att gå dit. Sen var det då hoppning på schemat och eftersom jag var själv fick jag bygga fram och bort själv. Hade med mig lunch som jag åt i en timme medan jag pratade med en god vän och sedan var det all skötsel. Eftersom halva dagen redan hade gått så passade jag också på att smörja med. Så åkte till stallet vid halv eleva och kom hem fyra. Har ni inget att göra? Köp en häst! Kan hålla en sysselsatt dygnet runt.

 

Hoppningen gick OK. Z var duktigt, men det var först när jag höjde i slutet som hon vaknade till och fattade att hon skulle jobba. Hon går som bäst när hon har lite utmaning! Men det var kanske tur att vi höll det lågt och enkelt idag (det svåraste, eller minst lätta, var en linje på medellinjen som gick galant) eftersom underlaget var så att man ville gråta. Det var nyharvat när vi kom ner i manege = diselångor all over! Inte den bästa miljön att få upp flåset i direkt, men vad ska man göra? Var så kallt i ridhuset så luften stod i princip stilla, hjälpte föga att jag red med öppen dörr. Sedan är det ju då själva underlaget. Det är mjukt samtidigt som det är tungt vilket självklart inte är bra, men det värsta är djupet! Varje hovtramp blev 10 cm djupt. Tur att Z inte snubbla. Kolla bilden nere, är alltså bara jag som har ridit i 45 minuter och hela manegen är full av djupa hovtramp och då red jag ändå bara i lugn galopp och hoppade låga hinder. Går ju inte att hoppa högre när underlaget är så, skaderisken är för stor.

 

 

Sol och relativ blå himmel, hurra!