Får ursäkta att förra inlägget blev lite deppigt. Känns drygt att skriva så när jag vet att jag lever mångas dröm. Men man måste utgå från sig själv. Faktiskt. Ibland kan jag tänka att jag kommer ångra att jag inte festade mer, inte var mer galen, mer ung och dum den tiden jag är här. Men det är ju inte så att jag inte går ut. Inte träffar folk. Men man kan inte göra saker för att man ”ska” göra dom. Man ska göra saker för att man vill göra dom.

Vill jag stanna inne en hel helg och se film efter film och skriva utan att stressa på mina inlämningar istället för att gå ut och kröka, dansa och åka till stranden är det okej. Jag får göra vad jag vill. Jag har haft flera år då jag lagt varenda krona på konserter, festivaler, resor och nöjen. Dansat i timmar tills ljusen tänds. Sovit i tält på festivaler med lera och bajamajor. Skrikit mig hes på konserter. Åkt på charter till svenska festställen och bara levt för kvällen. Har så många sjuka minnen från alla saker jag gjort med mina vänner. Som när min kompis skulle tatuera sig lite spontant när vi var utomlands och vi i sista sekund såg att det var felstavat. Hahaha. Kissar nästan ner mig av skratt när jag tänker på det. Är så glad över att jag så gott som alltid fyller mina dagar till bredden av nya intryck, utmaningar och upplevelser.