Zippan är ren i skritten, men fortfarande halt i traven.
Råda har drabbats av kvarka så det går inte att åka till klinik och göra ultraljud så går inte att veta hur det läker. Så det är bara att fortsätta att vänta och skämma bort den lilla divan och ge henne bästa möjliga vård. Kan ta lång tid att läka så det är bara att kämpa på! Vet att mamma är den sista som skulle ge upp. Sex veckor efter att vi köpt Zippan (för snart 10 årsedan!) fastnade hon i stängsel i hagen. Bröt gaffelbenen på båda bak. Fick vänta fyra månader och avakta om det skulle bli operation eller om de skulle självläka. Det blev operation och efter den ytterligare fyra månader rehablitering efter den. Kan ni tänka er, köpa en unghäst som sen är skadad i åtta månader och inte veta hur det ska läka?! Leda den dag ut och dag in. Det är tålamod. Jag var bara nyss fyllda 10 så det var mamma som fick ta allt ansvar. Så glad att hon gjorde det!

 

Zippan läkte och vi har nu haft en frisk häst så gott som alltid sedan dess. De få skador hon fått har varit yttre påverkan så som för hård verkning eller sparkar. Vi tre har gjort så mycket roligt tillsammans! Hoppat in själva och tävlat lite smått i både hoppning och dressyr. Hon är LÄTT den personligaste hästen jag träffat. Man ser direkt på henne vilket humör hon är på och är det nått hon gillar eller inte gillar visar hon det direkt. Allt från glada bock och tjuvrus ute i skogen till grimaser när man ska smörja in henne med flugsalva. Vill hon inte jobba en dag, tex. när vårbrunsten kommer gör hon inget gratis och man får verkligen släpa runt henne och BE henne snällt. Blir man sur stannar hon bara och tjurar. När hon har en bra dag (som hon oftas har, puh!) gör hon allt man ber om. Ta det här med hoppningen som exempel: Hon hoppar så gott som allt, suger mot hinder och vägrar aldrig så där nära och otäckt inpå hinder (har gjort det 1 gång på 10 år och då flög jag som en vante förövrigt) utan om hon inte vill hoppa något för att det är "läskigt" stannar hon fem meter innan och BACKAR. Har hon väl bestämt sig är det kört. Min tränare, som tävlat upp till 150, trodde det bara var att klämma över henne men det slutade med att hon trilla av. Det GÅR inte att tvinga denna damen till något hon inte vill.

 

Är det något jag lärt mig under de här 10 åren är det att 1. Ha tålamod. 2. Ge aldrig upp. och 3. Fortsätta kämpa så kommer reslutaten!