...
2013-08-28 ♥ 17:05:00 ♥ Everyday in Adelaide
» Kommentarer (0) «
Idag begravs min vän hemma i Sverige. Det känns så surrealistiskt, avlägset och sorgligt att jag inte kan förstå det. Önskar att jag kunde gå på begravningen som en sista gest mot henne. Då hade jag kanske förstått att det verkligen har hänt. Att hon är borta. Just nu går det inte att ta in. Hör hennes röst och skratt i huvudet och tänker att jag kommer få krama om hennes när jag kommer hem. Få berätta allt som hänt här borta. Jag har pratat med vårt program så sex flaggstänger på Handels kommer hissas på halv stång idag för att hylla henne och jag har fått hjälp att buda blommor till begravningen. Klassen ska pckså ge blommor. Känns bra att göra något praktiskt men önskar att jag kunde vara närvara. Alla mina tankar är hos henne och de närmaste anhöriga. Hoppas att jag ALDRIG behöver gå igenom de dom gör just nu. Förstår inte hur dom klarar det.
Kommer så väl ihåg sista gågen vi sågs. Det var den sjunde juni. Skulle ta bussen tillsammans till vår sista tenta för terminen. Jag var för en gång skull i tid till bussen men när jag kom på den såg jag henne inte någonstans, fast att hon ska gå på hållplatsen innan mig. Ringde henne men hon svarade inte. Sen fick jag ett sms "Missa bussen, liftar med en kille :P" Hahaha. Gud vad jag skratta. Hon var verkligen en person som gjorde saker man inte förväntande sig av henne. Hon hade ramlat i trappan när hon skulle till bussen och missat den men frågat om skjuts av en kille på parkeringen. Killen släppte av henne på Mölndals Bro och så tog vi vagnen till tentan tillsammans som vanligt. Hahaha, garva hela vägen in till stan. Hon hade lurat killen att det var EXTREMT bråttom för att det var hennes sist tenta innan hon var klar med sin examen och att hon var tvungen att göra den så han körde i världens fart så hon inte skulle missa vagnen, haha. Vi tycke hon hade en sån otur som hade ramlat men var så glada för att det hade löst sig så hon inte missa tentan. Om vi bara visste vilken otur som väntade. Om detta bara hade haft en lika enkel lösning. Men det finns ingen lösning på döden. Hennes plats på bussen kommer alltid att vara tom när jag går på den. Jag kommer alltid kolla efter henne.
Kommenterer
Trackback