Detta stundetliv...
Jag längtar hem till Sverige varje dag och blir helt varm i hjärtat när jag tänker på den dagen mitt plan kommer lyfta härifrån. Många kommer säkert sakna den här tiden något helt otroligt. Jag kan inte vänta på att få åka hem och börja leva på riktigt. Många av mina kompisar här tycker vi lever drömlivet. Pluggar lite, träffar nya människor varje dag, utforskar ett nytt land och en ny kultur, festar och tar dagen som den kommer. Jag trivs, men detta är inte en livsstil för mig, inte i längden. Min vän la upp två bilder från sin dag: En på en kall bärs och en solstol och en på sin lunch på en strandbar och skrev ”Living the life I love”. Jag vet precis vad mina bilder av ”A perfect day” skulle innehålla. Blundar jag ser jag dom framför mig med en gång:
Första bilden: Ett långt ovalt skrivbord. Människor som ivrigt sitter och diskuterar. Jag står vid en whiteboard (för oldschool är bäst) med svarta stuprör, knallgul kavaj och platina blondt hår och skriver så pennan glöder. Ett möte på en kreativ och utmanande arbetsplats. Kanske planeras nästa stora inköp eller näst månads produktionssatsningar?
Nästa bild: Jag på en blänkande häst i ett luftigt ridhus (gänra uppvarmt på vintern). Flygandes över något hinder eller gungandes fram i galoppbyten på diagonalens samtidigt som radion spelar någon kick ass-låt i bakgrunden.
Den sista bilden: Ett middagsbord. Tapas och några glas vin med en vän eller två ute eller kanske hemma hos någon i en lägenhet i centrala stan. Alternativt en stor mysig soffa, tända ljus och en intressant film hemma med min älskling med en fyrbent liten vän i soffan... (Vi har ljust nu en diskussion om hurvida en framtida hund ska få vara i soffan eller inte. KLART att hunden ska få vara i soffan! Och i sängen.)
DET är mitt drömliv! Det jag vill leva, det jag vill göra och det jag kämpar för att uppnå. Någon gång ibland kan jag åka till en strand med turkost vatten och dricka Corona med lime och bara vara. Men det är inte det som är drömmen eller målet. Inte för mig. Men just nu är det min vardag så får passa på att försöka njuta och ta till vara på den lite till. Ett års utomlandsstudier är ju trots allt ett steg i rätt riktning till målet och en erfarenhet jag inte hade velat vara utan, så jag ångrar inte en sekund att jag åkte, ävem om jag längtar till mitt drömliv. Hemma i Göteborg.
Kommenterer