Jag har bestämt mig för att börja springa. Alltså på riktigt. Regelbundet. En sådär tre gånger i veckan. Varför då, kanske ni undrar. För att det är den ultimata sporten. Den kräver ingen (nåväl, så gott som ingen) utrustning, det är gratis och man kan göra den när som helst, var som helst. Den är perfekt helt enkelt. Eftersom det roligaste jag vet är den mest o-ultimata sporten som kostar skjortan, inte bara kräver mängder av utrustning, tid, en hel anläggning utan dessutom också en häst som ska hålla sig frisk och kry så känns löpning som ett bra kombination. Har ju testat det här med gym och det är kul, men transportsträckan och anpassningen efter öppettiderna är något jag helst slipper när jag kommer hem.

Detta med löpningen är ingenting jag kom på igår, utan något jag tänkt på länge. Jag vill verkligen tycka det är roligt och lätt springa. Jag har läst både Born to run och Martinas Haags Heja! Heja!. Jag har googlat upp varenda fördel med att springa, läst löp-bloggar och köpt ett pulsband utan att börja. Visst, jag har väl joggat lite på gymmet som uppvärmning men inget seriöst. Anledningen är enkel. Idag tycker jag nämligen det är både tråkigt, enformigt och trist att springa för att inta tala om hur jobbigt jag tycker det är. Vrider mig i plågor innan jag ens satt på mig skorna.

Men nu ska det bli ändring! Jag ska ge löpningen en ärlig chans. En gång för alla. Allt man är bra på är kul så därför tänker jag att om jag ”bara” blir bra på att springa, då kanske jag också börjar tycka det är kul.Så hur ska jag nu bli bra på att springa?Svaret är enkelt: Jag ska träna och sätta upp mål! Precis som allt annat måste man träna för att bli bra. Det långsiktiga målet är att våren 2015 springa Göteborgsvarvet. Tycker jag inte det är kul att vältränad springa världens största halvmara i min älskade hemstad kommer jag fasiken aldrig tycka det är kul. Så det får bli provet. Tyckter jag inte det är kul då kan jag sluta med gott samvete, för då kan ingen säga att jag inte försökt. Först då får jag säga "Det var inget för mig". 

Min förhoppning är att jag genom denna träning ska kunna springa vid sidan av ridningen och tycka det är roligt. Det ska inte kännas som att bestiga Mont Everest att ta på sig löpdojorna och ta en runda runt kvarteret. Det kommer kräva hård träning och lite jävla annamma men det ska väl inte vara omöjligt. Så denna spännande fortsättning kommer ni få följa här på bloggen under kategorin ”Ryttarkondis” under Hästsport & ryttarträning och under ”Löpning” i Drömmar och Mål.