Det finns en del som säger att man blir tråkig av att ha pojkvän. Jag tänkte lite på det igår. Om jag en lördagskväll stannar hemma och lagar middag och har det mysigt med den jag gillar mest ska jag ju inte behöva ha skuldkänslor för det. Jag umgås så mycket tiden tillåter med mina vänner och säger nästan aldrig nej. Men ändå känns det ibland som om det inte är tillräckligt. Är väl "duktig flicka"-syndromet som spökar. Man vill vara bäst på allt och vara alla tillags. Det säger ju sig självt att det inte går. Det går inte att vara ute två dagar i veckan, få bra betyg, jobba extra, träna 10 gånger i veckan och spara pengar - samtidigt. Man måste välja.

 

I går ville jag vara hemma och dessutom har jag inte råd att gå ut varje vecka. Sparar så gott som alla pengar jag har till det största äventyret jag kanske någonsin kommer att göra. Det är det mest spännande och läskigaste jag gjort, någonsin. Ändå kan jag känna att jag är tråkig som är hemma nån kväll när jag vet att andra går ut, även om jag själv är nöjd med det. Jag tror det handlar om man att man är så rädd för att andra ska döma en. För att man är så rädd för att bli placerad i ett fack. Hade varit en mardröm att bli placerad i facket "Tråkig-flickvänstyp-som-aldrig-går-ut-och-bara-är-hemma". Eller? Egentligen ska man ju bara skita i vad alla andra tycker och göra sin grej.

 

Så länge man själv är nöjd med det man gör och man inte sårar någon som står en nära så är det ju bara att skita i vad andra tycker och gå sin egen väg. Det är då man mår bäst, har roligast och har störst chanser att nå framgång. Jag vet själv att jag inte är någon tråkmåns så varför ska jag behöva bevisa att jag är spontan, glad och rolig varje helg? Ska i framtiden strunta ännu mer i vad andra tycker och tänker. Det tar alldeles för mycket kraft som jag kan lägga på roligare och viktigare saker.

Jag hade en sjuk kravlista på hur min framtida pojkvän skulle vara. Så sjuk att jag trodde att jag skulle vara singel hela livet, men hellre det, än att vara tillsammans med någon som inte ger en fjärilar i magen eller får en att må bättre. Hittar man inte någon som är helt rätt borde man vara singel, varför lägga tid på någon som inte är bra nog?  När jag var 17 klampade Erik in mitt liv och nådde upp till alla mina krav och imorgon har vi varit tillsammans i 1.5 år. Det har varit den lyckligaste och roligaste tiden i mitt liv!

 

• Träna mycket, om han inte naturligt har en kropp som en grekisk gud, året om
• Kunna renovera, tapetsera och bygga saker. Jag kan inte, och är inte sugen på att lära mig
• Vara liberal, helst moderat. Kan ju inte gärna vara tillsammans med en Sosse, tänk er stämningen varje gång man ska prata politk eller se nyheterna...
• Ge mig frukost på sängen varje dag. Inget krav egentligen, men ett rejält plus
• Ha höga ambitioner. Jag tycker jag har riktigt höga ambitioner, men Eriks är faktiskt ännu större
• Ha distans och vara "svårfångad". Finns inget värre än killar som smsar en 100 gånger om dagen. När jag och Erik började träffas svarade vi på SMS varannan dag. Var lite omständigt men spännande
• Ha gått natur. Någon måste förstå hur jobbigt jag haft det tre år med fysik, kemi och matte
• Ha liiiite sämre betyg än jag. Egentligen inget krav, men jag gillar att vara bäst.
• Kunna åka skidor
• Vara allmänbildad. Funkar ju inte att vara tillsammans med någon som inte har koll på de senaste nyheterna eller viktiga historiksa händelser
• Låta mig göra vad jag vill. Som tex. avboka en romantisk sparesa för att istället åka till Valdi och festa och åka skidor med kompisar
• Vara republikan, känns stenålders att stödja vårt gamla statskick
• Ha en lagom mycket självdistans och självförtronde. Finns väl inget osexigare än killar som tror sig eller som tvivlar på sig själva för mycket....
• Följa med mig och jobba på landet eller i stallet. Att stängsla om hagar är inget jag vill eller kan göra själv
• Säga och tycka att jag är söt, snygg och vacker hur trött, svettig, äcklig och osminkad jag än är
• Självklart se bra ut. Ska man vakna upp brevid någon varje dag, restan av livet måste man ha något fint att titta på!
• Inte ha för bråttom i förhållandet. Tänk om man hade hittat en perfekt kille och så ville han flytta ihop och fria efter 3 månader?! Herregud, give me some space man!
• Ha en stor, trevlig familj. Jag har ju inga syskon så kan ju bli lite ensamt annars. Gillar att fira jul och högtider med massa familj och släkt!
• Vara mysig att krama och pussa men inte för klänging. Speciellt inte bland folk
• Inte vara religös. Kan få tro på turen möjligtvis och karma, men inte praktisera någon religion
• Gilla att laga mat och vara bra på det. Jag kan typ koka ägg och hälla upp yougurt, hehe
• Ha trevliga kompisar, man lär ju behöva umgås med dom med så inte så kul om dom är några tråkmånsar
• Vara lika rolig att festa med som att ha myskväll med!
• Inte ha haft ett långt och seriöst förhållande innan så man blir jämförd med den gamla tjen
• Vara lång
• Ha fina händer. För smala eller för tjocka fingrar är inget för mig!
• Följa med när jag tävlar och tycka jag är bäst även om jag kommer sist, såklart
• Ha körkort eller bo så centralt att det inte behövs
• Vara äldre än mig. Vem ska annars köpa ut till mig....?
• Tycka om mina djur. Även om det är en luddig kattt som hårar ner A L L T
• Tycka om att göra spontana saker. Som att åka till Australien och plugga ett år
• Bära min väska, hålla upp dörrar - vara en gentleman helt enkelt!
• Bjuda mig på små saker och överraska mig titt som tätt
• Lukta gott och ha bra andedräkt
• Plugga vidare inom ekonomi på högskola (är inte så fräckt att ha en pojkvän som forksar om amöbor..) alternativt ha ett eget företag som utvecklas
• Vara trevlig mot mina kompisar. Nehe!?
• Kanske viktigast: Ha humor! I slutändan är det viktigast att man kan ha roligt tillsammans. Har man inte det spelar det ingen roll om övriga punkter på listan uppfylls
• Älska mig oavsett vad som händer

Hade ingen rolig kväll igår. Någon hade hackat min mail, min blogg och mitt facebookkonto. Fick ägna hela kvällen åt att försöka lösa det. I kväll ska allt vara återställt. Det är riktigt obehagligt att någon har ansträngt sig för att komma åt mina konton, vad har jag gjort för att förtjäna det? Under en tid har alltså någon eller några kunnat skriva och göra vad som helst i mitt namn. Känns som att leva i en diktatur under en dag, att inte fritt få uttrycka sina åsikter är något av det mest begränsande jag har varit med om. Har nu kollat upp hur man skyddar sig bäst nu och några tips jag kan ge er är:

• Ha så långa lösenord som möjligt, helst minst 16 tecken och aldrig samma
• Ha olika mailadresser kopplade till varje konto
• Anväd INTE hotmail, har sämst säkerhet av alla mailportaler
• Uppdatera alltid ditt virusskydd och din brandvägg
• Betala så lite som möjligt via internet. Sätt ett maxbelopp på hur mycket man kan köpa på internet med ditt kort
• Skriv aldrig ut dina kortuppgifter på nätet och betala helt enkelt så lite som möjligt på nätet

En positiv sak med att jag har börjat blogga är att jag tar med mig kameran överallt, vilket resulterade i att jag kunde föreviga dessa vacka rådjur på väg hem från bussen. Även om kvaliten inte är den bästa hoppas jag att ni förstår känslan. Innan jag tog upp kameran så stod de och kollade rakt på oss. Rynkade lite på nosen (mulen?) och stod på helspänn. Underbart att man få naturupplevelser trots att man bor i stan. När jag började röra mig för att få upp kameran började de trava bort i skymmningen.

 

Det finns inga bilder man ångrar att man tagit, så ta med er kameran ut och fånga ögonblicket! Däremot finns det väl både en och två bilder som andra har tagit som man önskar aldrig få se dagens ljus igen...

 

Oh no. Jag trampade visst på några ömma tår när jag kritiserade den vridna tidningen Spionen. HÄR kan ni läsa kommentarerna jag fått. Är tydligen både bortskämd, PINSAM, feministhatare, korkad, osmaklig, ointelligent osv. Var mer än vad jag visste. Kunde inte hålla mig utan skrev lite svar på tal. Borde jag kanske inte ha gjort, vissa människor ska man inte gå i disskusion med av den enkla anledningen att dom ändå inte kommer bry sig om vad du säger eller skriver utan bara leta efter nya anledningar att kritisera dig.

Min kollega berättade igår att hon hade varit och hälsat på sin kompis i Polen som pluggade till veterinär. Jag sa då att jag minsann med hade en kompis som pluggade till veterinär där och sen visade det sig att det var samma person vi kände! (Egentligen skulle jag hälsa på henne om två veckor men det blir inte av... Varför får jag ta en annan gång) Haha, hade ingen aning om att dom kände varandra och då har jag ändå känt Isabell som pluggar i Polen sen jag var 12.

Igår kväll var jag ute och tog en öl med en vän som vanligtsvis pluggar i USA men är hemma under våren på praktik och då visade det sig att vi hade samma studievägledare som jag och Erik, nämligen Lars! Han hjälpte henne ansöka för tre årsedan och nu ska han hjälpa oss. Finns säkert över 20 stycken som jobbar på den resebyrån  vi ska åka med och så har vi fått samma. Vad är oddsen för det? 

 

Visst, vi lever alla i samma stad så är väl inte så konstigt att man träffar och känner gemensamma personer men jag tycker det händer ofta när man är utomlands, och inte bara på de vanligaste Svensson-ställerna, att man stöter på personer man känner från lilla Sverige! Både när jag har varit i Grekland och Turkiet har jag träffat en tjej som jag lärde känna på Malta 2008. Har aldrig träffat henne i Sverige men utomlands har vi råkat på varandra flera gånger, haha lustigt det där.

 

 

Det där med att prioritera. Samtidigt som man säger ja till något tvingas man automatiskt säga nej till något annat. Fick erbjudande om att jobba imorgon men om jag sa ja tll det skulle jag missa min viktiga föreläsning inför tentan. Och om jag istället sa nej till jobbet skulle jag missa ett arbetstillfälle, erfarenhet, inkomst och göra mina kollegor besvikna. Helst hade jag ju velat göra båda, både jobba och gå på föreläsningen. Ibland måste man bara välja och fokusera på en sak istället för att göra allt halvdant. Denna gången vann studierna, hela helgen kommer ju försvinna till stämman och tentan är om bara en vecka. Så nu är det fullt fokus på IS-LM-FE diagrammen och Philipskurvan! Tur att jag i alla fall tycker att makroekonmin är rolig och intressant.

 

Fick hem årets första nummer av Spionen, en tidning med nyheter för studenter på Göteborgs Universitet, ”En oberoende röst för studenter”. Där kanske det kan stå något underhållande eller rent av intressant tänker jag, och slår upp första sidan. Där möts jag av en ledare om att det är för få kvinnor i bolagsstyrelserna. Bläddrar vidare och får läsa om att spärrtentorna knäcker studenterna, att några tycker det är tragiskt att fornkyrkoslaviska får kämpa för sin överlevnad bland de övriga kurserna och att det nya betygssystemet kan skapa något så fruktansvärt som konkurrens mellan eleverna. Jag undrar om det är Ung Vänster som sitter i den oberoende redaktionen?

 

Känner irritationen växa, vänder blad och möts av ett heluppslag om hur sne könsfördelningen är mellan programmen. (Ser att civilekonomerna är de enda som har 50/50 fördelning, kom till Handels om ni är så kinkiga över att det inte är kvoterat!) Nästa uppslag handlar om hur stor bristen är på utlandsfödda och kvinnor i studenternas bolag. Står dock inget om hur stor andel av de som söker som verkligen är kvinnor eller utlandsfödda. Sedan kommer tipsen om vart jag ska gå och roa mig. Inte ens Park Lanes Queer night har fått kvala in på listan. Här är det bara Bio roy, Röda sten, musikens hus, Haga bion och andra okända ställen, långt bort från Göteborgs nöjescentrums, som gäller. Är nästan förvånad över att jag inte inbjöds till en fika med SSU på Järntorget när de ändå är i farten.

 

Låt mig ta några exempel på de ”kulturella ljuspunkter” som pekas ut: Graffitikonst, pysselbord, alternativa iranska dokumentärer, scenkonst i industriella lokaler, himmelska vegetariska rätter, picknickkonserter osv. Men inte ett ord om vart jag ska gå som köttätande, houseälskande, mainstreamdansande, inte Che Guevara-älskande tjej. Inte ett ord om Avenyn eller något längre än två kilometers radie från Majorna. 

 

På sista sidan står det om vad som är ”på gång”. Där rekommenderas jag att besöka en samtalsserie om livet och döden, en feministisk teatergrupp samt teater smuts, som dessutom rekommenderar mig som kvinna att betala 22 kronor mindre än männen då det speglar löneskillnaden i samhället. Såg som tur var ingen insändare om att CSN ska kompensationsge pengar till oss stackars kvinnor på grund av det rådande löneläget, puh!

 

Jaha. Efter att ha läst igenom tidningen känner jag mig inte det minsta mer peppad i vintermörkret. Istället känner jag att jag vill KRÄKAS på allt som har med genus och ordet ”snefördeling” att göra.

 

Hade jag själv skrivit en studenttidning hade jag för det första skrivit något som kunde få studenterna, med en uppenbarligen redan tuff vardag, att må bättre, inte sämre. För det andra hade jag inte bara skrivit om sådant som tjejer med hår under armarna uppskattar. Även om deras röst självklart ska bli hörd är de långt ifrån majoriteten av studenterna i Göteborg.

 

 

Med vänlig hälsning

Sally Ottilia Pettersson

Ung kvinna

Ledamot i MUF Göteborgs distriktsstyrelse

Pluggar heltid på Handelshögskolan Göteborg

Arbetar extra

Ägnar min fritid åt en sport som utövas av 90 procent kvinnor och saknar inte männen det minsta