Idag gjorde jag något som jag alltid drömt om. Något som jag förundrat sett andra göra, utan att förstå hur de orkar. Nämligen att gå upp tidigt för att gå på yoga! Klockan  ringde halv sex. Jag masade mig ur sängen, åt min dagliga portion av havregrynsgröt, gnuggade gruset ur ögonen för att sedan ta bussen till gymmet. 07:00 stod jag redo i salen med yogamatta, tre yllefiltar och ett bälte med åtdragbar knäppning. De två sista tingen hade jag ingen aning om vad jag skulle göra med men det skulle snart komma att visa sig.

Man skulle vika ihop filtarna i en perfekt liten hög så den blev ca 40 cm hög, sedan lägga sig på den i en lättare form av brygga samtidigt som man satte sig i skräddare och fokuserade benen stilla med bältet. Som ni förstår hade jag vissa svårigheter med att genomföra detta. Misslyckades faktiskt redan när de kom till vikningen av filtarna men den vänliga men bestämda damen hjälpte mig så jag hjälpligt kunde genomföra övningen.

Sedan fortsatte timmen utan några större missöden. Fick mig dock en kalldusch när ledaren sa att det var dags för handstand och flertalet av övriga deltagare helt enkelt ställde sig på händer som om det vore nemas problemas. Själv fick jag nöja mig med nybörjarvarianten mot vägg, men frånsett det gick passet bra!

Kändes skönt att böja till och fokusera kroppen. Om min teori om att man blir bättre ryttare av yoga återstår att se, men jag ska i alla fall fortsätta gå på passen. Två dagar i veckan hade jag tänkt satsa på yoga och vem vet, i juni kanske jag också kan stå på händer! ;)