Livet i Australien -

Fått lägenhet i Sveriges bästa stad!!

Det känns konstigt att skriva det, vemodigt och pirrigt på samma gång. Om exakt 10 veckor kommer jag vakna upp hemma i Sverige! Till en (förhoppningsvis) blå himmel på andra sidan jorden med 1000 nya erfarenheter och minnen i bagaget från ett fantastiskt år. Anledningen som gör att hemfärden känns lite extra aktuell är inte bara att examperioden och inlämningarna närmar sig med stormsteg, utan för att jag i förra veckan skrev på mitt första hyreskontrakt i Sverige! Över två års kötid på studentlägenheter har äntligen gett utdelning och från och med första juli har vi tillgång till en 2:a på 53 kvadratmeter i Göteborg. En sån himla lättnad! Till Australien åkte vi utan att veta vare sig hur staden skulle se ut eller var vi skulle bo men när man ska hem-hem, då känns det allt mer än skönt att veta var man ska bo.

Beskedet har resulterat i att x antal timmar har tillängnats åt planering och rekning på Bukowski Market, Ikea, Blocket och andra sidor. Som det planeringsfreak jag är så har det ju varit en våtdröm att äääääääntligen få inreda (om än bara på papper och i huvudet) hur min/vår första lägenhet ska se ut. Den vi bor i nu hyr vi ju med möbler i och eftersom den är på 20 kvadrat är det ju inte så mycket plats över... och även om man har en begränsad studentbudget är jag övertygad om att man kan få det snyggt och om inte annat, i alla fall det riktigt personligt! Ska bli galet skönt att få en tvättmaskin som inte förstör kläderna, en riktigt frys, 6 garderober istället för en mini-liten och ett köksbord som inte behöver samsas med datorer, böcker och annat tjafs som inte får plats nån annan stans. Wihoo!! Och sen håller jag på att längta ihjäl mig efter mina vänner, min familj och mina djur. Kommer krama ihjäl er när jag kommer hem! ♥ Så, med tanke på hur mycket skoj jag har att komma hem till så känns det bra, även om jag gillar Australien och Adelaide mer och mer varje dag och det kommer vara tråkigt att säga hej då.

Nu ska jag fortsätta att plugga, har gjort ett schema (såklart, alltid dessa scheman) så nu har jag koll på vad som behöver göras och har koll även om det är ruskigt mycket! Närmast är det dags för en saftig rapport i ekonomistyrning och 83 sidor ny kurslitteratur att plöjas igenom. Hoppas ni får en fin tisdag :-)

Nyårsglada 31 december 2013. Förra veckan firade vi också 2,5 år tillsammans, hurra-a-a!

2014-04-29 @ 03:01:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

Purple Swamphen

Den här märkvärdiga pippin med jättefötter brukar jag se när jag joggar nere vid floden. Det är en såkallad Purple Swamphen och är en av de få fåglarna som romarna inte åt när de härjade. Själv tycker jag de är lite läskiga när de kommer stampandes längst floden i världens fart. Tänk att ha ett gäng med såna här långbentahönor hemma, de hade allt vart nått! Lyckades fånga den på bild när jag jag var ute och gick i helgen och kände att jag var tvungen att visa er :-)

2014-04-28 @ 07:28:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

"Good things come to those who work their assess off and never gives up"

De närmsta sju veckorna kommer vara riktigt pluggintensiva. Har fyra föreläsningar varje vecka (totalt åtta timmar) och tre lektioner (totalt fyra timmar) med tillhörande läxor/uppgifter varje vecka. Dessutom kommer jag utöver ha fyra STORA uppgifter/inlämingar/rapporter att skriva. Sedan har jag 1 till 2 veckor fria från föreläsningar då jag ska repetera alla 12 ämnen som gåtts igenom i alla fyra kursr (alltså 48 ämnen/kapitel att repetera) innan examsperioden drar igång. Då väntar fyra saftiga och betygsavgörande tentor på mig. Det är verkligen ett heltidsjobb att plugga här!

Samtidigt vill jag hinna åka på utflykter, träna, rida och umgås lite med många av de vänner som jag (antagligen) aldrig kommer träffa igen. Det blir alltså en tuff och hektiskt period så om jag inte uppdaterar lika flitigt här vet ni varför. Jag har försökt plugga en del på lovet men motivationen och orken är inte alltid den bästa när man har lov, även om man skulle önska. Imorgon rivstartar skolan igen med fem timmar av föreläsningar. Jag ska göra mitt bästa och verkligen kämpa för att få lika bra betyg som förra terminen,då jag fick betyg 4 av 5 i alla kurser (vilket jag är så nöjd med) även om det kommer bli kämpigt. Som det ser ut just nu har jag 1.5 månader av ledighet och svensk sommar som väntar på mig när jag kommer hem så då har jag all tid i världen att ta igen mig. Så det är bara att kavla upp armarna och börja jobba!

Skymning på min gata. Fina lilla Adelaide ♥

2014-04-27 @ 07:51:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

En annan värld bland rosetter, piff-blommor och ärevarv.

Ridskolan här är inte alls lika strikt som i Sverige. Det finns inte hälften så många regler och ungarna få verkligen hålla på och ha kul med hästarna utan att få stränga uppmaningar om exakt hur de ska göra. Här hoppade barn som bara ridit ett år banor på 50 cm på små ponnys. Det skulle aaaaaldrig hända på de ridskolor jag känner till i Sverige. Där känns det som man måste ha ledare ett år istället. Säkerheten är inte alltid den bästa pga. av detta men satan vad kul ponnysarna och barnen har och vilket självförtroende de får!

Här rider barnen ärevarv när de hoppat sin lilla bana (oavsett om de stoppat med ponnyn 5 gånger) med ena armen höjd i en segergest, sjungades på "We are the Champions". I dressyrprogrammet delades det ut tior till varenda unga och alla får höra hur bra de är. Det går inte att låta bli att tänka på att jag aldrig har fått rida ett enda ärevarv med Zippan, trots att vi blivit placerade och har vunnit både en dreyssyrtävling och hela klubbmästerskapet ett år. En besviken och bitter smak hinner precis börja sprida sig i munnen innan det är dags att ge alla ekipage färgglada rosetter efter deras uppvärmningsrunda. Innan dagen är slut har de fått ytterligare två till för dressyrprogramet och hoppningen som de sen stolt visar upp. Jag noterar också att alla får sina rosetter direkt på hästarna. Det kommer inte på tal att någon häst skulle vara för spänd för att få en rosett! När en liten ryttare hoppar eller rider sin dressyrprogram sitter kompisarna på sina ponnys och skriker hejaramsor och klappar händerna så högt de kan. Själv tänker jag på paniken som sprider sig hemma om en mobiltelefon skulle börja pipa under nybörjarlektionen. Rädslan att något ska gå fel och någon bli avbockad är säkert hälften av problemet i sig. Här hade en ringande mobil inte ens hörts bland alla skratten.

Här är det kul och alla kan bli bäst. I en annan del på anläggningen står Megan Jones, OS tvåa i fälttävlan 2008, med sina tävlingshästar. Hon rider på banan bredvid barnens och det märks att hon är den stora idolen. De ser vad hon kan och är tvärsäkra på att de också ska vara med i OS som Megan. Ingen säger åt dom att "du kan inte bli bäst". Alla får vara med och alla hejar på varandra. Jag ser saker här och får insikter jag kommer ta med mig länge. En precis inriden treåring longeras samtidgt på banan som 13 barn rider lektion. Ur högtalarna vid paddocken dunkar den senaste listettan ut med extra bas. Ingen sänker och barnen skrattar när ponnysnara går i takt med musiken några sten. Inga föräldrar syns till i stallet men inget av barnen har dåligt självförtroende för det, trots att de yngsta är sex. Ponnysar glöms spännas fast av barnen ibland, de rymmer och jag får två gånger hämta in två besvikna små gullipluttar som precis hittat närmsta grästuva. Ponnysarna smyckas ut inför lektävlingen. Inte i stela, mer eller mindre, perfekta knoppar som jag själv fick lära mig göra på min halvtimmes teorilektion utan med plastblommor och flätor som pekar åt alla möjliga håll. En häst går bokstavligt runt med en midsommarkrans i pannan men verkar vara lika glad för det.

När barnen hoppar vill de har mer läskiga saker under hindrerna, så de kan lära inför terrängen säger det till mig. Jag får en skarp order av den lilla ryttaren om att stoppa tillbaka den stora plastdunken under hindret, trots att ponnyn som ska hoppa inte är större än dryg meter. Inga barn får höra att deras ponny eller häst inte kan eller är lite tittig. Här är det bara att tuta och köra. Vissa hästar rids med pessoa bett, något som jag först tyckte verkade vara taskigt mot hästarnas munnar, men jag hade fel. Här finns inga barn som panikartat håller balansen i tyglarna, här får man istället snäll be barnen hålla i tyglarna de det tycker det att kul att rida med "no hands". Här hoppar hästarna som nästan alla är 20+ glatt med hängade tyglar och omkringskumpande barn på ryggarna. Inga är rädda, alla kan rida och framförallt har de så förbaskat kul! Den här känslan vill jag ha med mig när jag i november sitter i ett litet kallt ridhus på andra sidan jorden under en 45 minuters rast mellan ridskolans lektioner. På ett spänt halvblodssto med 8 andra jobbstressade människor och med ett kompakt mörker utanför de smutsiga fönstren. Då vill jag komma ihåg kreativiten och glädjen jag såg och kände de här dagarna.

2014-04-26 @ 07:57:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (1)

Förrymd kakadua?

Första gången jag såg en kakadua vid floden trodde jag det var någons husdjur som rymt. Något jag inte visste då var att kakaduor lever vilda i Australien! De är faktiskt såpass vanliga att de ses som skadedjur då de äter upp spannmål. Det finns 21 kakadu-arter och 11 av dessa förekommer bara i Australien, de övriga i länder och öar nära Australien.

De för ofta ett väldigt kacklande och flyger fram och tillbaka mellan träden så det är ingen risk att man blir uttråkad när man är ute och går här! Naturen och djurlivet är det jag tycker är det häftigaste med Australien och det är kul att man får se delar av det även om man bor mitt i stan :-) Finns en annan papegojart här med som har fyra-fem färger och är rätt vanliga! Kul med så färgglada fåglar jämfört med Sveriges rätt gråa uppsättning... Tycker också det är häftigt att de kan bli så gamla. Den äldsta kakaduvan blev 83 år i fångenskap. Tänk att ha en som husdjur! Snacka om livslång vänskap.

Här ser ni två kakaduvor jag såg här om dagen:

Har förutom denna vit/gula variant även sett en rosa flera gånger

2014-04-25 @ 07:26:00
Sverige vs Australien Kommentarer (0)

Kängurumatning: Nom nom nom

Hur gulligt är inte detta? Världens bästa pojkvän som matar kängurus! Lika bra att han förbereder sig innan jag skaffar vovve ;) Haha. Jag har matat kängurus 3 gånger nu och för er som inte har träffat en känguru skulle jag beskriva det som en gigantisk kanin med råttsvans. De är väldigt försiktiga när de tar mat från handen, gluffsar inte som en hund eller häst utan luktar och är mer avvaktande. De är aktiva i gryning och skymning så på dagen när man oftast besöker nationalparker brukar de mest ligga och dra sig i jordhålor de stampat upp. De är också lite kattlika då de gillar att bli kliade under hakan. Samtidigt är de inte speciellt reserverade av sig utan man kan lägga sig bredvid dom eller klappa dom på huvudet utan att de reagerar nämnvärt.

Sen är de små rackarna på djurparkerna inte speciellt hungriga av sig eftersom de har gräs att äta året om och besökare som kommer och matar dom dagligen. De brukar inte direkt gå upp och försöka anstränga sig för att få maten utan ligger och slappar tills man kommer fram och då kan de eventuellt bemöda sig och sträcka lite på halsen, haha.

2014-04-23 @ 06:38:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (1)

75 dagar kvar

Jag räknar dagarna tills jag återigen kommer vara i Sverige. Idag är det 75 dagar kvar. Drygt två månader. En lång tid för en semster men en kort tid om man jämför med hur länge vi har varit här. Det kommer nog kännas konstigt att säga hej då till allt och alla här. Till människorna, gatorna, ställerna och staden som blivit en del av ens vardag. Jag tyckte det kändes sorgligt att bara byta gym och säga hej då till kompisarna jag lärt känna under tre månader så antar att det måste vara mycket jobbigare att säga hejdå till dom jag stött på så gott som varje dag under ett år.

Samtidigt kommer det bli så spännande och roligt att komma hem. Pirrar mer i magen när jag tänker på att jag ska flytta hem jämfört med vad vad det gjorde 75 dagar innan jag skulle flyga till ett okänt land, på andra sidan jorden. Det ser jag som ett bra tecken. Att det känns mer spännande att komma hem än att åka bort. Men det är väl inte så konstigt egentligen, de här året har varit lite som en lek. Ett äventyr där allt är nytt och bara väntar på en, men när jag kommer hem är det allvar. Det är då jag ska förverkliga alla mål och drömmar jag tänkt på här. Känns som jag ska börja med ett helt nytt, oskrivet kapitel när jag kommer hem. Här har temat för kapitlet varit enkelt: Att uppleva och lära sig så mycket som möjligt. Nu är det dags för mig att helt själv välja tema på nästkommande kapitel. Vilka nya mål och utmaningar jag vill sträva efter att uppnå i min älskade, nygamla hemstad. Där finns det ingen mall att följa. Inga självklarheter som ska göras och bara prickas av som när man är utbytesstudent. Då är det min tur att skapa en vardag jag älskar med de ingredienser jag själv omsorgsfullt ska hitta och plocka ut. Hemma är det ingen som serverar en ett färdigt program man ska följa. Där finns inget utbytesliv som slaviskt ska följas och upplevas.

Jag undrar hur mycket ett stad och en människa kan förändras på ett år? Kanske mer eller mindre än man tror. Det återstår att se. När jag kommer hem. Först har jag några sista sidor att skriva klart här. Lite mer att uppleva. Lite mer saker att lära mig. Lite mer tid för att fundera och tänka ut vad jag vill göra, och inte göra, när jag väl är hemma igen. De här kapitlet har varit fantastiskt och än är det inte slut. 75 dagar återstår. Dagar jag ska få att räknas.

Torrens river på påskdagens morgon. Bakom pelikanera skymtar huset jag bor i, en sisådär två månader till

2014-04-22 @ 07:21:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

Färgläggning

Det blev ingen påskäggsmålning för mig i år. Nästa påsk SKA jag måla ägg och ha en gul klänning. Basta!

Något jag däremot har roat mig i påsk är att färglägga bilder. Jag tycker det är vädligt kul att måla och rita men är inte så bra på de tekniska bitarna så det här var ju ett perfekt sätt för att komma undan det ;) När jag kommer hem vill jag köpa färg och måla allt från födelsedagskort till koppar. Har mängder av idéer på saker jag vill göra, men måste först lära mig lite teknik. De här bilderna blev iaf färgglada och något att ha på våra annars kala studentrums väggar!

Finns flera mallar att skriva ut och fylla i, bara att googla sig fram :-)

Fisken blev klart snyggast men den här tyvärr inte jag gjort, utan min kära pojkvän. Typiskt :( Till mitt försvar kan jag ju iaf säga att den tog mer än dubbelt så lång tid att göra...

2014-04-21 @ 07:58:00
Pyssel Kommentarer (0)

Balkongbärs och kavaj

Igår hade vi en mumsig påsklunch beståendes av laxs-toast och ägg med rom till förrätt och sen sill och potatis med knäckebröd och öl till varmrätt. Riktigt mumsigt! Haha, lite roligt det där med svensk högtidsmat, är ju nästan exakt samma på midsommar, påsk och jul. Förutom skinkan och mängden av ägg som skiljer sig lite åt då ;) Njöt av solen och en kall bärs på balkongen med! Hade på mig min vita kavaj för kanske.. tredje gången sen jag kom hit?

Har med mig mängder av fina klänningar och tre kavajer men använder dom verkligen aldrig. I skolan går jag bara i shorts, t-shirt och en hoodie. Folk går runt i mysbyxor i skolan, över hälften har ryggsäckar (!) och gymadojor eller flipflops i skolan. För att inte tala om hur många tjejer här som använder leggins som byxor! Är väldigt stor skillnad från handels i Sverige om man säger så. Här hade man kännt sig uttittad och konstig om man kom i klänning och klackar för att inte tala om helkavaj, vilket inte alls är ovanligt att folk går runt med på handels. Och då har jag ändå bara kurser på west campus som är skolans business del undrar hur folk ser ut på cience campuset, där är väl khakibyxor standard... Haha. Kommer nog kännas konstigt men skönt att komma hem till ett land där folk bryr sig vad man har på sig, även en grå tisdag klockan åtta ;)

Balkonghäng

Påsklunch i stundentrummet

2014-04-20 @ 08:31:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

HAPPY EASTER!

Önskar jag er alla :-) ♥

Hittade alla dessa snygga och färgglada blommor idag när vi var på promenad i botaniska trädgården och eftersom jag inte kan skicka vykort till alla där hemma kommer här en digital påskhälsning till alla läsare: Hoppas att ni haft en riktigt glad påsk! Själv har jag både haft påskäggsletning (på 20 kvadrat) och ätit sill och druckit påskmust så är mer än nöjd med dagen :D Att man dessutom forfarande kan gå i shorts här fast det är mitt i hösten gör inte saken sämre! Nu är det bara drygt två månader kvar innan vi flyttar hem så får passa på och njuta, snart är man hemma i kalla, regniga och blåsiga Sverige igen...

2014-04-19 @ 13:23:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

Påskledigt?

Tänkte att jag skulle ha massor av tid & energi att uppdatera här nu när jag var ledig, men icke! I onsdags var det ett lååångt besök på Cleland Wildlife Park som gällde för mig, Anna och Erik. Hade en underbardag i strålande solsken. Hade med oss matsäck vi åt i solen och klappade och matade mängder av söta djur i några timmar. Sen när vi skulle hem hade vi dessvärre aningens oflyt när det gällde bussen tillbaka till stan vilket gjorde att vi fick gå över ett mindre berg för att komma fram. Övervägde ett tag att gena genom buschen men efter alla gifitga ormar vi sett bangade vi det, men tre timmar senare än planerat var i alla fall hemma.

I torsdags var jag i stallet hela dagen och hjälpte till när lägerbarnen hade tävling! Slutade med att jag hade lektion själv ett tag med 13 ponnys i hoppning, på engelska!! Ahhhh, panik. Speciellt eftersom kidsen här tycker det är jättekul att 1. Rida baklänges 2. Släppa tyglarna. Dock var jag bara själv några minuter innan den andra tjejen kom, men ändå, haha. Hade sen hand om en lite mindre grupp (thank good) men då de prompt skulle rida barbacka var det minst lika krävande. Så däckade rätt ner i sängen när jag kom hem!

Idag har jag för första gången försökt göra något produktivt efter en veckas påsklov. Började med att jag skulle köpa gymkort men det var ju såklart stängt då det var långfredag (biblioteket var dock öppet på skolan men inte gymmet, tssss, dålig stil tycker jag) så fick bitter gå tillbaka hem. Dagen har jag spenderat med att uppdatera mitt CV och skrivit personliga brev. Puh, inte det roligaste när motivationen inte är på topp. Fick hur som helst iväg två ansökningar jag hoppas riktigt mycket på, så håll tummarna!

Nu bilr det äntligen fredagsmys med Disneyfilm och chips, mums! Hoppas ni har en fin påsk ♥

Så här lycklig var jag i onsdags då jag matade den här gulliga krabaten

2014-04-18 @ 12:07:52
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

Svenskt vs. Australienskt stall

Idag ska ja åka till stallet igen! De har läger där och barnen ska ha gymkhana och en liten dressyrtävling idag som jag ska hjälpa till på, eventuellt döma. Vilket jag dock inte hoppas eftersom jag forfarande inte riktigt vet hur jag ska uttrycka vissa hästtermer ibland, haha.. Här är iaf en lista på saker som skiljer sig åt mellan svenska och australiensiska stall:

• Ingen rider med väst. Inte ens barnen som hoppar första gången! Dock måste de ju ha väst är de tävlar i terrängen men det är ju regler så det räknas nästa inte

• Barnen får springa runt i stallet och ingen säger åt dom att gå

• Finns inga regler om att man ska börja knäppa upp täckespännerna i en viss ordning

• Hästarna går ute på natten, året om och alla går ute utan grimma i hagen. (De två hästar som tävlas på ****-nivå står dock inne ibland på vintern om jag fattade det rätt, så nästan alla)

• Man leder ofta tre eller ibland till och med fler hästar tillsammans. Går de i en hage långt bort tar man fyrhjulningen och låter hästarna trava bakom samtidigt som man håller i grimskafften(Detta har jag visserligen sett i Sverige också, men aldrig på ridskolor)

• Alla ponnys och små stora hästar går barfota

• Inga ridskolehästar rids med benskydd men de har däremot skarpa bett och diverse typer av bröstor och martingals.

• Hästarna får bara foder 2 gånger per dag. Vilket inte är så konstigt eftersom det är ganska jobbigt att fota 70 hästar ute i hagarna och hålla koll på dom när de ska äta i olika byttor/mobila krubbor och inte sno varandras mat men en stor skillnad från Sverige då det fodras 3-4 gånger om dagen

Jag & Zippan på dressyträning för exakt ett år sedan. En kall april kväll hemma i Sverige. Saknar hästen, tränaren men inte klimatet!

• Ridskolehästarna är sadlade och tränsade när eleverna kommer och det rids nästan bara privatlektioner

• De flesta hästarna på ridskolan är över 15 år gamla men ändå väldigt fräscha då går ute och får varierad träning. Många är också pensionerande tävlingshästar som gått fälttävlan upp till 2 stjärnig nivå innan.

• Alla grimmor läggs direkt på golvet när hästarna går ut från spiltorna vilket jag fortfarande har svårt att anpassa mig till efter att ha lärt mig motsatsen sen jag var fyra.. Haha, så jag går runt och försöker hänga upp alla så fort ja kan!

• Ridskoleeleverna rider generellt på en lägre nivå än i Sverige och det beror nog på att det är mycket billigare att ha häst här. Vill man rida ofta och är seriös så köper man helt enkelt en egen häst!

• Hästarna på ridskolan här blir sällan halta men om de blir det får de massage och en ljusbehandling där de har ont i stället för bara vila. De vill behandla spänningen/problemet och inte bara låta hästen vila för då kommer problemet ofta tillbaka igen. De masserar/ljusbehandlar också alla hästar som har minsta ryggkänning för att undvika hältor.

2014-04-17 @ 07:45:00
I stallet Kommentarer (0)

En dag, tre hästar

I söndags var jag som sagt uppe i stallet. Där hjälper jag till med allt möjligt, är med på lektioner när barnen behöver hjälp, hämtar hästar i hagen, sadlar & tränsar, borstar, fodrar och putsar utrustningen och i gengäld får jag rida. Än så länge har jag fått två privatlektioner tidigare och i söndags red jag tre hästar så då jobbade jag nästan ingen alls i stallet utan red bara vilket kändes riktigt lyxigt! I januari när det var 45 grader och jag jobbade hela dagen utan att få rida var det inte lika kul, haha...

Jag började med att följa med på en av ridskolans uteritter och hjälpte nybörjarna i gruppen från hästryggen. Fick rida en vit liten ponny längst bak, vilket var mysigt. Vet inte när jag satt på en ponny senast! Sedan fick jag rida en valack i paddocken som hette Duke och sen ett sto som hette Nymph. Stoet var riktigt roligt att rida! Mycket egen motor, arbetsvillig och hade lätt för att samla ihop sig. Hade aldrig trott på att hon var 23 om hon inte hade lite svank. Hon är enda hästen i ridskolestallet som rynkar på nästan när man spänner sadelgjorden och har lite personlighet, vilket jag gillar. Både stoet och valacken hade tävlat tidigare och man kände att de var väl ridna och ville jobba trots att de oftast går med nybörjare! Inte alls som stela plankor som vissa ridskolehästar kan vara.

Även om det är nyttigt att rida lektion så var det väldigt kul att få rida själv. Fick ett riktigt lyckorus när stoet började tugga på bettet och frusta. Underlaget var perfekt, det var härliga 24 grader i luften och strålande sol, två rosa kakaduor satt i trädet ovanför oss och runt omkring paddocken sträckte gröna kullar ut sig. Jag kunde inte sluta le! Det är så fruktansvärt kul att rida, finns verkligen inget roligare! Känner mig så lyckligt lottad som är på andra sidan jorden och får rida i de här fina omgivningarna då och då samtidigt som jag läser min drömutbildning på ett bra universitet mitt i stan. Kunde inte fått det bättre! Så nöjd med att vi pluggar i Adelaide. Hade vi valt Sydney eller Melbourne hade vi dels inte haft råd med en lika bra skola och dels hade jag inte kunnat komma ut till stallet lika lätt.

Den lilla ponnyn jag red

Nymph efter vårt dressyrpass! Hoppas att Zippan är lika fräsch om 8 år :)

2014-04-15 @ 07:54:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

Energy boost

Hade en riktigt dunderbra dag igår då jag fick rida tre hästar så nu har jag så mycket energi att det känns som jag flyger på moln! Djur är verkligen den bästa energiboosten som finns. Solen skiner och jag har fått gjort flera saker som jag legat efter med: Färgat utväxten, skrivit nya gymscheman, tvättat, handlat, funderat ut det optimala pluggschemat för resten av terminen (så jag hinner plugga OCH ha kul), svarat på lite mail, skypat med mammi och pappi, städat, läst på om akvarellfärg, bokat in lite roliga saker under lovet och jaa… De senaste jag har gjort är att baka citronmuffins på ett nytt recept jag hittat samtidigt som jag lyssnar på ”Absolut Christmas” på hösta volym och sjunger med i alla låtar så högt jag kan. Är så taggad på jul och vill egentligen baka lussebullar nu men får bara vänta åtta månader till, eller i alla fall tills vi får en riktigt ugn och inte har ett kök som består av en mikro och två kokplattor ;)

Ska uppdatera strax med bilder på 2 av de 3 hästarna jag red igår men först ska jag ta vara på min energi och springa intervaller. Tyvärr har solen gått ner här nu, vilket den gör lite innan sex på kvällen här nu, och jag vågar inte springa ute då… Haha, är en sån mes! Så det blir att springa i brandtrapporna istället. Är 15 våningar i huset jag bor i så det finns trappor så det räcker och blir över! Första gången jag sprang där (i januari) orkade jag med tre gånger upp och ner innan jag gav upp. Blir spännande & se hur många gånger jag klarar nu!

Bilder från vackra Morialta National Park som ska besökas igen i veckan! :-)

2014-04-14 @ 11:20:06
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

Äntligen påsklov!

Har äntligen fått påsklov! Känns verkligen så skönt att ha två veckor ledigt utan föreläsningar och lektioner efter två veckor med hetsplugg. Inledde lovet med den första utekvällen sen december (!) i torsdags. Först var jag ute med Anna och drack några öl och sen tänkte vi gå hem till mig och dricka thé. Dock ändrades våra planer när vi kom in i receptionen och möttes av tio övertaggade vänner som firade Chain som fyllde år. Så istället för en lugn kväll med thé blev det billig champagne och sen utgång på det klassiska stället The Duke. Hängde ju där varje torsdag första terminen men har inte varit där sen november. Så det blev drinkar och dans till två med ett helt gäng urbanestare, riktigt roligt! Har verkligen inte alls saknat att gå ut, men blir ändå alltid kul att gå ut när man är ett gäng med så blandade nationaliteter! Några aussies, två saudie-srabier, en franyska, några britter, en svensk, en mauritan (stavning?), en skotte, en tysk och några brasilianare hängde jag med under kvällen. Det händer ju aldrig hemma. Och ni kan ju själva räkna ut vilken stämning det var när ett gäng stundenter firar in första dagen på lovet ;-)

I fredags var vi rätt trötta. Anna sov över på soffan och sen låg vi sängen halva dagen. Var helt slut! Förstår verkligen inte hur jag orkade gå ut så ofta förra terminen... Haha, Erik kom och väckte oss vid nio då han redan hade tränat två pass (går upp vid fyra för att ro på morgonen) och sen spenderades dagen med att baka kakor och se film. Riktigt mysigt och avkopplande att ha en superslapp dag utan några som helst måsten, det var ett tag sedan.

Idag har vi åkt till IKEA vilket är något av en liten happening här, haha. Blir som två små barn av att gå runt och se svenska produkter och namn. Lite längtar man allt hem ändå! Åt köttbullar, drömde oss bort bland lägenhetsmodellerna och sedan köpte vi massa goa grejer hem till påsk. Hittade lax, rom, sill, påskmust och knäckebröd! Så nu är vi laddade inför en mumsig påskmiddag näste helg. Imorgon ska jag upp tidigt och åka till stallet (wiho!) så nu blir det en lugn kväll med varm choklad och film! Hoppas allt är bra med er ♥

2014-04-12 @ 13:33:04
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

Namnbetydelse

Idag är det ingen vanlig dag - Idag är det nämligen min namnsdag! Och med tanke på det tänkte jag tipsa om en busenkel sak som är lite rolig. Nämligen att kolla upp betydelsen av sitt eget och sina vänners namn! Kanske känner du en kung, en kämpe eller någon som gud förbarmat sig över? Trodde inte det fanns några namn som inte betydde något bra men efter att ha kollat upp några vänners namn kan jag säga att det finns några som är bättre än andra... Haha. Har ni inte kollat upp ert namn så gör ni det HÄR eller HÄR.

Sally - Prinsessa, furstinna, härskarinna

Ottilia - Välbesutten, rik, rikedom

Erik - härskare, kung, stor, mäktig

Johanna - Gud har förbarmat sig (hahaha, tråkigaste betydelsen jag hört so far)

Lovisa - Kämpe
Isabelle - Anhörig, skönhet

Birk - Björk, ljusbäraren (passar väl Birk ganksa bra ändå med tanke på att han är vit)

Amanda - "Hon som bör älskas"

Firda - Min älskade

Clara -Klar, ljus, berömd

Louise - Hjärtinna, berömd kämpe

Margareta - Pärla

Henrik - hem, inhängnat område, härskare (en av de tre var ju lite roligare än de andra om man säger så)

Ingrid - Vacker, älskad

Håkan - Den högättade
Ulla-Britt - Godsherre, mäktig genom ärvd egendom, den höge

2014-04-09 @ 12:43:02
Sally tipsar Kommentarer (0)

Lycka i ett paket

Erik har världens gulligaste syskon som skickade långt över ett kilo godis till honom! Om någon tycker jag också förtjänar lite svenskt godis till påsk så tas det varm emot! Men jag byter gärna ut King mot Hippson eller tidningen Svensk Ridsport så ni vet *blink blink*. Nu har vi dock ätit så mycket att vi har vääärldens matkoma här.... Hehe. Har inte tränat på fyra dagar då jag hetspluggat för att få in mina inlämningar och kunna åka till stallet. Men nu är 3 av 4 klara så idag ska jag äntligen åka till gymmet igen! Har haft stort kanelbullebak i helgen med Anna, slagit personligtrekord i pannkakeätning och smaskat kladdkaka för att muntra upp mig efter allt plugg så lite träning kan verkligen behövas! Speciellt med tanke på att man inte får in så mycket vardagsmotion när man bor på 20 kvm och har 500 meter till skolan...

Detta är tyvärr sista veckan på "mitt" gym då de kommer renoveras fram tills att jag åker hem. Tråkigt då jag verkligen gillade gymmet och personerna där :( Men jag har bestämt att köpa ett klippkort på 10 gånger och testa på en helt ny sak! Och gymma på skolgymmet istället. Tänker att jag får passa på att testa nya saker nu när jag inte har så mycket annat för mig utöver skolan. Är lite nervös inför första gången med den här nya aktiviten/sporten då den tydligen kan framkalla både illamående och yrsel men hoppas jag klarar mig. Såg att de hade en studio för det när jag tog bussen till stallet i söndags och känner att jag bara måste testa detta! You only live once ;-)

Så här musmigt var paket Erik fick hem. Stort tack till Uppsalas gulligaste syskon! ♥

2014-04-08 @ 07:05:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

På tävling down under

Min söndag spenderades på absolut bästa tänkbara sätt, nämligen i stallet.. Blir helt varm i hjärtat av att bara pyssla med hästarna! Att de dessutom har fyra små vita welshponnies som ser ut som en ponny jag red på somrarna när jag var liten gör inte saken sämre. Vill äta upp dom för att dom är så söta!

Det blir dock många missförstånd på grund av språket. Bara en som sak som att ”paddock” betyder hage och inte paddock som jag tänker gör att man blir ganska förvirrad. En svensk-paddock heter nämligen ”arena” på engelska. Så första gången de bad mig släppa ut hästen i paddocken såg jag ut som ett frågetecken! Jag vet inte heller vad tex. käkrem eller skyffel heter så jag försöker beskriva det så gott jag kan eller visa med kroppsspråket vilket resulterar i x-antal asgarv. ”Were is the yellow thing you have water in when you tuck off the horse, you know, it feels like öh…. A swop?!” eller när jag skulle fråga vart martingalarna hängde och inte hade en aning om var jag skulle börja och det slutar med att jag går fram och visar på en häst hur den sitter. Jaja, det är tur att man har självdistans!

Tjejerna blir i vilket fall som helst underhållna av att ha med mig i stallet. Och det går framåt, kan stolt säga att jag äntligen lärt mig vad sadelgjord, grimma, grimskaft, stigbygel, bog och ”dismount” betyder vilket underlättar tillvaron betydligt. Men när nybörjarbarnen frågar mig vad olika borstar heter eller när jag ska förklara för dom att man inte ska kratsa på strålen när man kratsar hovarna är jag snart lika körd igen och står där och viftar med armarna.

I dag var det tre fuxar som tävlades. På bilden ser ni gott eftersnack efter hoppningen!

På eftermiddagen åkte jag med en av ridlärarna, som är en störtskön 25-årig tjej från Melbourne, för att kolla på de andra tjejerna som tävlade. Är verkligen nöjd med att hitta ett stall som är en kombination av tävlingstall/ridskola så får man båda delar och en skön blandning av folk! De tjejerna är verkligen helt oroliga. Jobbar stenhårt och är ändå jättegulliga. På morgonen hade de fodrat och gjort alla stallsysslor, hållit i lektioner, ridit några hästar som inte var med och tävlade för att sen packa ihop, åka iväg med ett par andra hästar, tävla dag nummer tre av meetinget/tävling och sen åka hem, och fortsätta ta hand om hästarna för att sedan gå ut och äta söndagsmiddag. En nätt liten arbetsdag på sisådär 16 timmar alltså. Själv är man ju helt död av att bara rida en häst och vill helst stå och pilla utan stress med hästen både före och efter ett pass... Är verkligen skillnad på att ha hästarna som en hobby eller som ett jobb.

Hoppklassen gick både på gräs och på grus, något jag aldrig sett tidgare. Just när underlaget byttes från grus till gräs kom det en trekombination som många fick problem med då hästarna tiitade till lite extra.

Tävlingen gick bra för 2 av 3 av tjejerna och en blev placerad trots över 50 startande med en häst hon ridit en vecka! Den tredje tjejen hade fastnat i ett hinder på terrängen med sin häst och fått utgå, men det är ingen big deal här så länge hästen mår bra. Själv hade jag blivit livrädd om jag fastnat (!!) på ett hinder med hästen (som om jag ens skulle överväga att hoppa de här terränghindren, haha, dagens skämt) men här är det bara en dag på jobbet. Är verkligen intressant och se hur ridsporten ser ut från de här perspektivet. En helt annan sport och vardag, men samtidigt samma kärlek till djuren och ridningen.

Sen åkte jag hem och sov som en prinsessa! Det är ju alltid svårt när man är ny i ett stall och inte vet var saker ligger, vilka rutiner som gällereller vet vad några av de 70 hästarna heter och att då lägga på språkbrister på det gör att man blir helt slut. Men det är så himla härligt att att få vara i stallet igen och få täffa hästarna! Längar redan till nästa helg då jag ska åka dit och rida. Och nu är det bara 90 dagar kvar tills jag är hemma hos Zippan, tjuhu!

På de lokala tävlingarna i Göteborgstrakten är alltid parkeringen knökad och ibland totalt livsfarlig då stressade hästar, tävlande och publik trängs men det problemet verkar inte finnas down under. Här fanns det hur mycket plats som helst!

2014-04-07 @ 08:11:00
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

Vill klona mig

Denna veckan var en sån där vecka då man önskar att man kunde klona sig själv. Har midterms i alla kurser samtidigt och att skriva 4000 ord i inlämningar och plugga på ett stort prov samtidigt som man ska följa med på allt nytt man går igenom på föreläsningarna och hinna&orka med mitt ambitiösa träningsschema... Ahh, lite mycket! När jag gick i gymnasiet jobbade jag extra, red, var aktiv i muf, träffade vänner och pluggade. Förstår inte hur jag lyckades! Nu hinner jag knappt med skolan och träningen, haha. Att också ha en häst, ett extra jobb, egagera sig politiskt och umgås med vänner varje vecka hade jag aaaaaaaldrig hunnit med nu. Måste verkligen varit supereffektiv när jag var 17.

En rolig sak är iaf att jag ska åka till stallet imorgon! Känner mig som ett litet barn dagen innan julafton. Är så laddad! Så fort jag får syn på en häst nu för tiden börjar jag peka och bara "Kolla en heeeeest!" som jag vore 5 år, hehe. Eller alltså inte när jag är i själva stallet (hade sett rätt konstigt ut eftersom det är hästar överallt) men när jag är i stan och jag ser polishästarna. Haha, ni fattar nog vad jag menar... Men, men! Hinner inte uppdatera bloggen som jag skulle vilja, men ni försår nog varför, måste prioritera skolan när jag betalt så mycket för den. Har flera funderingar och fina bilder jag vill visa er så fort jag får tid! ♥

2014-04-05 @ 09:32:37
Everyday in Adelaide Kommentarer (0)

Om ryttareliten och att satsa på en karriär som ryttare

Att Ryttarerliten har börjat gå på SVT play och det är det väl ingen som kan ha missat. Jag älskar programmet. Att få se hur det går till på den absoluta toppnivån. Vissa säger avundsjukt, att det är dåligt att de bara visar deras lyxvardag och fina gårdar. Det är verkligen inte det jag ser när jag ser programmet. Jag ser personer som visserligen får hålla på med det dom älskar men som samtidigt är under ständig press över att inte få ekonomin att gå ihop, att behöva sälja topphästen och att åka ur landslaget. Jag ser ett liv utan några lediga dagar där all fritid är jobb och allt jobb är fritid. Jag ser också fantastisk drivna, passionerade, disciplinerade och ambitiösa personer som imponerar mig. Programmet har fått kritik för att de upprepas hur dyrt det är att hålla sig på toppnivå vilket jag verkligen inte förstå. En dokumentär ska visa sanningen och sanningen är att det kostar att tävla inom hoppning och dressyr. Det är taskigt att lura drömmande små ryttare att det inte är så. Jag blir så irriterad när folk säger att det inte stämmer att det kostar att tävla i ridning. Det är nämligen ren och skär bullshit.

Alla jag känner/känner till som har tävlat på hög nivå har haft uppbackning av föräldrar som inte bara stöttat ekonomist med hästar utan som också supportat och kört till tävlingar. Det är inte som i många lagidrotter då man kan ta bussen eller samåka med ett lag till tävlingar. En häst på 500 kilo går inte att ta med på bussen och det är kostsamt att transportera den både i form av pengar, tid och kraft. Har du ingen familj eller en tränare som vill köra dig land och rike runt på tävlingar kommer du ingenstans. Det spelar igen roll hur mycket du vill träna och tävla som ung, har du ingen häst att rida på går det inte. Det låter hårt, men det är sanningen. Givetvis kan man spara pengar och rida på ridskola och skaffa en medryttarhäst och få värdefull kunskap men för att just tävla aktivt, alltså mer än på tävlingar på klubben och de närmsta lokala, måste du ha både ekonomisksupport och support med körning och träning som ung. Att säga att det inte är så, ”att det går visst att nå toppen utan ekonomi bara man har kunskap och viljan” tycker jag bara är taskigt mot alla ridande tjejer där ute som vill träna och tävla men som inte får chansen som unga. Det går på lång sikt att nå toppen utan pengar men inte på kort.

Att det går att nå toppen utan komma från en välbärgad familj, det finns de många levande bevis på, men då får man vara beredd på att ge upp allt annat. Man får börja som hästskötare eller beridare för att få tillgång till bra hästar och skaffa sig den erfarenhet som krävs och det innebär oftast jobb 12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Att bli elitryttare är ett livsval. Nu säger jag inte att det inte krävs väldigt mycket tid att bli bra i andra idrotter men en häst är ett levande redskap. Det är ingen boll eller klubba man kan lägga åt sidan när man tränat klart. Den måste ha skötsel morgon, middag och kväll och behandlas som den atlet den är. Det gör att det tar extra långt tid att få ihop sina 10 000 timmar som det sägs krävs för att bli riktigt bra inom något. På en 12 timmars dag i stallet kan du som hästskötare eller beridare spendera 5 av dom aktiv i sadeln om du har tur. Resten av tiden går till kringsysslor och ta hand om hästen, vilket du såklart lär dig saker på, även om de inte är direktlänkat med din prestation i sadeln. Jag kan jämföra själv med min pojkvän som ror, på en träning på 3 timmar spenderar han minst 2 i båten medan jag på en 3 timmars vistelse i stallet spenderar max 1 i sadeln. Det är en stor skillnad man inte kan blunda för.

Men det finns också en fantastisk fördel med den här sporten: Tillskillnad från andra idrotter kan man ha en karriär under så gott som hela livet. Det gör att de som ville tävla men inte fick chansen att visa vad de gick för när de var unga, kan komma tillbaka när de är äldre och har eget kapital som de vill satsa på sin karriär. Nu menar jag inte ”satsa” som i att satsa på att rida OS utan att satsa som i att rida på lokal eller regional nivå. Det krävs nämligen pengar också för det. En häst, stallhyra varje månad, hovslagare varannan, licenser, tävlingsavgifter, träningar, en transport, bensin, utrustning. Kostnaderna finns där även om du tävlar på en låg nivå även om kostnaderna givetvist blir högre om du ska tävla utomlands.

Som 14-åring tävlande jag 1 meter på lokal nivå med Zippan, kanske en fem, sex tävlingar. Om det är bra eller dåligt är svårt att säga då så gott som alla 14-åringar tävlar ponny men det är egentligen inte relevant. Jag tror inte man behöver vara någon talang som ung för att lyckas inom någon sport, man behöver bara träna tillräckligt mycket. Så när jag var 15 och skulle välja gymnasium stod jag inför ett vägval. Skulle jag satsa på en karriär med hästarna eller inte? Jag funderade på att välja ett internat på en hästskola i skåne som skulle innebära att jag skulle få fler timmar i sadeln eller att välja en "vanlig" skola. Jag och mina föräldrar åkte ner till skolan men efter besöket där kände jag klaustrofobi. Närmsta mataffär låg flera kilometer iväg och det luktade kobajs. Elverna jag träffade tycke det roligaste var att äta mat. Jag kände att jag inte ville ge upp allt annat jag älskar i livet för att satsa på min hästdröm och bo minst tre år ute på vischan. Aldrig i livet. Istället valde jag natur på det gymnasium som låg närmast stallet så jag kunde åka dit smidigt när skolan slutat för dagen. Red så mycket jag hann med och kände för men gjorde också enn hel del annat som jag hade missat om jag valt skolan i skåne. Jag jobbade extra vilket gjorde att jag kunde åka utomlands på oförglömliga resor som 16- och 17-åring och på flera festivaler. Jag engagerade mig i MUF vilket gjorde att jag fick erfarenhet, kunskap och vänner för livet. Jag pluggade också, ursäkta språket, röven av mig så jag kunde komma in på handels. Men jag tävlade så gott som ingenting. Nu skaffar jag mig istället utbildningen som förhoppningsvis kommer leda till att jag i framtiden kommer ha en lön som gör att jag kan tävla exakt hur mycket jag vill och känner för.

Jag har träffat en tjej här som tog den andra vägen. Hon valde det där gymnasiet jag besökte när jag var 15. När hon tog studenten åkte hon direkt hit, till Adelaide, där hon jobbar som beridare för en OS-ryttare. Hon rider 5-6 hästar varje dag och tävlar hur mycket som helst. Vissa helger kan hon tävla 4 hästar. Det betyder att hon under vissa dagar kan tävla åtta klasser eftersom hon tävlar i fälttävlan. Jag vet att hon kommer nå toppen bara hon fortsätter. När jag ser henne beundrar jag hennes motivation men samtidigt är jag glad att jag inte är hon. Jag är nöjd över mitt val. Hade jag valt att göra samma sak som henne hade jag tvingatx säga nej till många roliga saker och jag hade missat så mycket av det jag gjort de senaste 5 åren som jag inte velat vara utan. Mitt val gör att jag inte kommer bli någon elitryttare men det gör också att jag får ett så mycket mer varierande liv. Ett liv jag tycker är roligt, och där är det viktigaste. Om 5 år när den här tjejen kanske vinner SM och jag kanske vinner en lokal klubbtävling tror jag vi kommer kunna vara lika glada över våra segrar. Det är bara två helt olika nivåer och två helt olika liv som kommer skilja oss åt.

Älskade lilla Zippan som jag och min mamma kan ha fantastiskt roligt tillsammans med, även på amatörnivå ♥ Även om det är en helt annan sak att vara hobbyryttare jämfört med att satsa, är det minst lika roligt och en riktigt utmaning att hålla på med de här stora djuren varje dag i ur och skur samtidigt som man jobbar eller pluggar heltid.

2014-04-01 @ 23:40:00
Tankar Kommentarer (0)